Predikningar Göran Fäldt

Kära medbröder och medsystrar, Det finns – enligt den helige Paulus – tröst och styrka att hämta ur Anden för varje troende kristen människa. Det här är en mycket viktig erfarenhet, kanske den viktigaste. Viktig därför att tidens svåraste prövningar och utmaningar ändå övervinns och livet får gå vidare. Det finns alltid ett hopp. Att Anden vädjar ”för de heliga så som Gud vill” betyder att det inte är en självklarhet att vi som kristna gör det Gud vill men att vi till slut ändå gör det, om vi märker att Gud vill något särskilt med oss.

Kära systrar och bröder, Vi hör idag hur aposteln Paulus undervisar sin älskade medbroder och medarbetare i evangeliets tjänst, Timotheos. Många människor har kommit på tro på Kristus genom dem och de har gått vidare från plats till plats och vunnit fler för Kristus. Det är också martyrernas tid i den unga Kyrkan. Paulus talar därför om att härda ut, särskilt om man måste sitta i fängelse för Jesu skull. ”Härdar vi ut ska vi också härska med honom; får vi dö med honom måste vi också leva med honom”, säger han.  Det gäller alltså att inte ge upp, utan fortsätta i Herrens efterföljd och hålla ut i trohet.

Varför känns det alltid skönt att återvända till lilla Thérèse? Skiljer hon sig på något sätt från Kyrkans alla andra helgon och kyrkolärare som firas traditionellt med bön om förbön hos Gud? Tänk bara på andra stora kvinnliga helgon och jämför dem med henne: S:ta Klara, S:ta Katarina av Siena, S:ta Birgitta av Vadstena, S:ta Faustina Kowalska, alla de stora vittnena som inte är karmeliter men ändå lika kontemplativa!

Vi är alla utvalda. Kära bröder och systrar! Det är viktigt att förstå vår utvaldhet på det rätta och ödmjuka sättet. Inte så att vi skulle ha särskilda förtjänster inför Gud som gjort Gud benägen att välja oss till sitt himmelska rike. Har vi förtjänster så har de kommit till efter det att Gud kallade oss och vi svarade med vår tro och med det förnuft som getts oss genom skapelseakten.

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

”Håll er därför vakna”, säger vår Herre. ”Ni vet inte när dagen och timmen är inne”. Theresia Benedicta av Korset är ett lysande exempel på den andliga vaksamheten som vår Herre alltid uppmanar oss sina lärjungar till. Senast nu i söndags predikades detta tema och förklarades genom Herrens liknelse om tjänaren som inte behövde tack för den tjänst han gjorde eftersom det var hans plikt

Vår Herre liknar himmelriket vid en skatt som ligger gömd i en åker och som en köpman hittar och sedan köper hela åkern för skattens skull. Han liknar himmelriket också vid en handling, något man gör. Den som lägger ut nät i vattnet kan få mängder av fisk att sälja, äta och salta in och bevara. Men detta fiskafänge, säger han, är som domen vid tidens slut. Änglarna ska skilja de onda från de rättfärdiga.

Gud ville födas som människa i en familj med man och hustru i förening och i deras förening med Gud. Som ett tecken på denna Guds uppenbarade plan har Kyrkan upphöjt ett par gifta människor till altarets värdighet som heliga, Louis och Zélie Martin. Alla som lever sin kallelse som gifta i Kyrkans gemenskap är alltså också tecken, tecken på Guds kärleksfulla närvaro i tiden. I dessa dagar finns det många sådana tecken i världen som har sin kraft och sin trovärdighet i föreningen med Kristus som kallat dem.

När vi idag firar högtiden Kristi Kropp och Blod bör vi försöka förstå evangeliet om brödförökelsen på berget som ett led i Guds uppenbarelse av det Livets bröd som vi tar emot i kommunionen. Det första ledet i det Gud uppenbarar för oss är mannat som fäderna fick i öknen under Mose ledning. Ordet ”manna” används på svenska bara i sitt bibliska sammanhang. Brödkakorna som liknade frost under kyliga nätter, kan ha kommit från bark på träd eller från vanliga växter.

Vårt katolska Sverige har av Guds nåd fått många helgon och ett av dem är Erik, kung av Västergötland, och gift med Kristina. Han är vårt skyddshelgon och hans reliker finns i Uppsala domkyrka. Hans dödsdag var på Kristi Himmelsfärdsdagen den 18 maj 1160. Det är festdag i hela kyrkan i Sverige och högtid i biskopens Domkyrka i Stockholm som bär Eriks namn.