Predikan 3 söndagen i advent 2023

Jes 61: 1-2a, 10-11; Ps Luk 1: 46-50; 1 Thess 5: 16-24; Joh 1: 6-8, 19-28

Kära bröder och systrar, Juldagen närmar sig snabbt och vi ser fram emot Jesu Födelse. Miljontals människor väntar som vi. Som alla de hungriga och törstiga människor som i delar av världen inte har fred, väntar vi. Vi behöver inte lida som de men vi lider med dem. Hur kan vi lindra deras sår, vi som inga sår har? Javisst, vi kan ge en gåva till Livets fond idag. Alla dessa penninggåvor kommer andra till del, andra kommer att  tacka Gud för hjälp i sjukdom eller ensamhet.

Vi ber och längtar alla efter Herren, ”Han skall inte dröja”, Han har fredens tankar med sig och vill låta oss samlas i glädje och ny lycka. ”Varför skulle du förtvivla”, frågar adventssången? ”Tror du att jag har lämnat dig?” (C 223). Nej, svarar Herren, ”Jag är ju Herren, din Herre, Israels helige, jag själv skall rädda dig”!

Profeten Jesaja är sänd av Gud för att frambära ett glädjebud till de betryckta. Så måste vi som Kyrka också vara delaktiga i detta budskap, vi är ett heligt prästerskap enligt dopet och konfirmationen, och vi är kallade att visa vägen till Herren själv, att ”förkunna frihet för de fångna och befrielse för de fjättrade” (61: 1).

Kära kristna bröder och systrar, det är alltid vår kallelse att vittna om Gud och Hans barmhärtighet. Vi ska, som Paulus säger, ”vara rättvisa och uppmuntra och ha tålamod med alla” (5:14). Det ska vara vår rättfärdighet, den Jesus talar om i Bergspredikan: ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade” (Matt 5). Vi kan ”bli förföljda för rättfärdighetens skull” och genom vår tro vittna om Gud. Det ska vi vara beredda på, som kristna!

Det stora mysteriet är Guds människoblivande i Jesus av Nasaret, Marias son. I Hans människoblivande finns alltid korset med. Det korset har genom Hans uppståndelse blivit Livets träd. Det är den segern som drar människor till tro på Kristus. Allt vi vet om Honom är budskap från Gud, inte påhittat av människor utan förmedlat av Gud till oss som människor.

När vi själva tagit emot budskapet har vi många utmaningar i vårt liv. Vi måste kämpa med vårt samvetes hjälp. Hur kan vi, som inte nu lider nöd, hjälpa dem som flyr i stor nöd? Hur verkar vi för freden? Jesus är ju Fridsfursten, Han är den som kommer för att ge frid och hopp i våra hjärtan.

Snart får vi sjunga ”Hosianna, Davids Son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn”. Vi ropar med våra familjer ”Ni skyar, regna över jorden, och sänd oss Herren Frälsaren!” (Rorate, caeli, desuper et nubes pluant Iustum”, Cecilia 222).

Ja, Herren är en gåva till oss. Han själv är gåvan och vi de privilegierade. Därför väntar vi på Julfirandet för att få ta emot och ge vidare det Gud ger oss och låter oss leva med i hans frid. Varje helig mässa slutar med att påminna om denna gåva, fridens och kärlekens gåvor. Nåden som strömmar ut från varje helig mässa, är också uppmaning till handling. Var och en av oss är utsänd i världen för att bära ut Kristi nåd bland människor.

Ja, tiden rinner snabbt förbi. Låt oss försöka fånga den en tid och använda den till mer bön, mer tjänande av vår nästa. Då ska vi också fira Jesu födelse på det verkliga och rätta sättet, i tacksamhet och glädje, i viljan att tjäna Gud och vår nästa med vår glädje och villighet att tjäna varandra i Kristi kärlek. Amen.

diakon Göran Fäldt