Predikan 3 söndagen under året 2024

Jona 3: 1-5, 10; Ps 25; 1 Kor 7: 29-31; Mark 1: 14-20

Kära bröder och systrar,

Gud sände Jona som profet till sin tids största stad Nineve. Människorna där gjorde mycket som var av ondo och Jona befalldes att gå dit och hålla en straffpredikan. Många i vår församling, som kommer från Irak, vet nog att Nineve låg i deras land norrut vid floden Tigris och nära staden Mosul. De vet också att mycket ont drabbat deras landsmän där under vår tid. Kyrkan är i dag profet i Irak och förföljs. Före Kyrkan fanns profeterna och bland dem Jona.

Jona flydde undan Herrens befallning och under sin flykt till havs kastades han överbord i vattnet och uppslukades av en mycket stor fisk. När han räddats till livet predikade han omvändelse och botgöring så väl att kungen i Nineve utlyste en fasta i hela landet och befallde att folket skulle bära kläder av sämsta sort, sådant man gjorde säckar av. Det ledde till att folket upphörde med sitt onda och att Guds straff uteblev.

Men Jona blev arg på Gud och önskade sig döden mer än att få leva. Jona visade Gud sitt missnöje och klagade på Gud. Gud talade till Jona och lät honom förstå hur fel han hade i sina anklagelser mot Gud. Jona såg bara till sin egen person men Gud ville rädda hela Nineve och dess invånare som då var över 100 000, som boken Jona säger.

Allt som sägs i profeten Jonas bok har med oss att göra om vi betänker att alla synder som begås i vår tid bland människor också behöver straffpredikan. I vår tid predikar Kyrkan omvändelse och botgöring för sig själv och för alla medmänniskor. Gud gör oss till profeten Jona. Men ska vi bli utsatta för dödsfara, lida nöd och dö som straff? Eller ska vi som Jona vara missnöjda med Gud som inte ordnar allt för oss och får slut på krigen, sänker inflationen, renar luft och vatten, straffar brottslingar och avslöjar korruptionen?

Är det inte då bättre att vi börjar med oss själva och rannsakar vårt samvete. Jona var tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk. Han måste ha tänkt: det här slutet för mig. Jag ska dö i den här fiskens buk.

”Tiden krymper” säger S:t Paulus till församlingen i Korinth. Slutet kommer. Ta vara på den tid som ges er för omvändelse och bot, uppmanar aposteln. Jesus och Johannes levde och verkade som profeter i öknen i Galileen. Jesus utsattes för prövningar av Satan. Men han förkunnade Guds rike för alla. ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:14).

Det måste vara samma budskap i vår tid och till oss själva och våra medmänniskor.  Hur ska vi då reagera? Ska vi ta efter profeten Jonas sämsta sidor och sätta oss själva i centrum och själva vara budskapet? Eller ska vi vara som Paulus hedningarnas apostel? För honom var livet Kristus. Paulus var inte missnöjd för att Gud kallat honom som ett vittne om Guds rike bland oss. Han älskade Gud så mycket att han gärna gav sitt liv för budskapet och tackade Gud för sin kallelse som profet, präst och konungen i ett rike som ”inte är av denna världen”. Amen.

diakon Göran Fäldt