Predikningar Göran Fäldt

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

”Håll er därför vakna”, säger vår Herre. ”Ni vet inte när dagen och timmen är inne”. Theresia Benedicta av Korset är ett lysande exempel på den andliga vaksamheten som vår Herre alltid uppmanar oss sina lärjungar till. Senast nu i söndags predikades detta tema och förklarades genom Herrens liknelse om tjänaren som inte behövde tack för den tjänst han gjorde eftersom det var hans plikt

Vår Herre liknar himmelriket vid en skatt som ligger gömd i en åker och som en köpman hittar och sedan köper hela åkern för skattens skull. Han liknar himmelriket också vid en handling, något man gör. Den som lägger ut nät i vattnet kan få mängder av fisk att sälja, äta och salta in och bevara. Men detta fiskafänge, säger han, är som domen vid tidens slut. Änglarna ska skilja de onda från de rättfärdiga.

Gud ville födas som människa i en familj med man och hustru i förening och i deras förening med Gud. Som ett tecken på denna Guds uppenbarade plan har Kyrkan upphöjt ett par gifta människor till altarets värdighet som heliga, Louis och Zélie Martin. Alla som lever sin kallelse som gifta i Kyrkans gemenskap är alltså också tecken, tecken på Guds kärleksfulla närvaro i tiden. I dessa dagar finns det många sådana tecken i världen som har sin kraft och sin trovärdighet i föreningen med Kristus som kallat dem.

När vi idag firar högtiden Kristi Kropp och Blod bör vi försöka förstå evangeliet om brödförökelsen på berget som ett led i Guds uppenbarelse av det Livets bröd som vi tar emot i kommunionen. Det första ledet i det Gud uppenbarar för oss är mannat som fäderna fick i öknen under Mose ledning. Ordet ”manna” används på svenska bara i sitt bibliska sammanhang. Brödkakorna som liknade frost under kyliga nätter, kan ha kommit från bark på träd eller från vanliga växter.

Vårt katolska Sverige har av Guds nåd fått många helgon och ett av dem är Erik, kung av Västergötland, och gift med Kristina. Han är vårt skyddshelgon och hans reliker finns i Uppsala domkyrka. Hans dödsdag var på Kristi Himmelsfärdsdagen den 18 maj 1160. Det är festdag i hela kyrkan i Sverige och högtid i biskopens Domkyrka i Stockholm som bär Eriks namn.

Kära bröder och systrar, Här är vi nu samlade på vår egen Emmausväg och kan bekänna vår fasta tro på Herrens uppståndelse. Vi är tillsammans. Vi är Hans lärjungar. I Kristus är vi ett. Enade i tron. Men tror vi det verkligen? Han lever, Han är Uppstånden! Efter hans offerdöd har korset blivit ett blomstrande livets Träd. Dödens kors har förvandlats till det Nya Paradisets livsträd av vilket vi får äta frukterna. Det är vad Kyrkan alltid kan förkunna i världen.

Judarna som trodde på Jesus ändrade sig. Det är när Jesus ställer dem inför ett helt nytt och för dem annorlunda perspektiv som de backar bort från honom. När Johannes skriver att de ”trodde” på honom, menar han inte samma sak som när vi säger att vi ”tror” på honom. Judarna, i det här fallet, har förhoppningar fästa vid Jesus som en stark man som kan förändra situationen under den romerska ockupationen.

Kära medbröder och medsystrar, Både Mose och Jesus framstår i dagens läsningar som autentiska uttolkare av den inre sammanhållande kraften i Guds folks gemenskap. Mose lär ut ”stadgar och föreskrifter” som Gud befallt honom att framlägga för folket. Han kan dock inte peka framåt till Jesus på det sättet Jesus pekar tillbaka till Mose.

Kära familj, anhöriga och vänner, särskilt ni som gjort en lång resa för att vara närvarande idag, Vårt liv kan vara långt eller kort, händelserikt eller lugnt och stilla. Varje människas liv är dyrbart i Guds ögon. ”De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon” har vi just hört responsoriepsalmen. Denna mycket aktiva kvinnas liv på jorden vet ni mer om än jag. Ni kände henne och hon kände er – ni var säkert viktiga för henne på olika sätt beroende på mötena med henne och den gemenskap ni haft.