Predikan 15 söndagen under året 2024
Am 7: 12-15; Ps 85; Ef 1: 3-14; Mk 6: 7-13
Kära bröder och systrar,
”Guds rike finns mitt ibland er”, säger Jesus. Det finns alltså när något inom oss väcks till liv och som drar oss. Vår andliga kristna erfarenhet är att Gud drar oss till sig. Människor uttrycker det på olika sätt. Helgonen säger det med olika ord, de ena vackrare än de andra. Det är i den relationen med Gud vi upplever lycka, frid, hopp och kärlek.
De tolv apostlarna följer nu som vi hörde i Markusevangeliet i Jesu spår och söker människor två och två. Alltså sex par apostlar, sändebud, Guds ambassadörer. I varje tid och på varje plats i hela världen sänder Gud ut sina ambassadörer. Lyssna, omvänd er, tro på oss!
Se hålen i mina händer och fötter efter spikarna på korset! Se de blodiga såren på min kropp som jag uthärdade för er skull! Genom mina sår vill jag dra alla till mig!
Det är inte vilket lidande som helst, det är kärlek, kärlek, kärlek till er! Ni kan bara inte gå likgiltiga förbi mitt kors, säger Jesus som törstar efter vår kärlek: ”Jag törstar!”
Den som inte är profet, blir profet, som Amos. ”Herren tog mig från mina djur och mina fikonodlingar och sade till mig: ”Träd fram som profet för mitt folk Israel” (7:14). Nu sänder Herren ut sina tolv apostlar med samma uppdrag, ”var profeter för mina utvalda och kallade!”
Folk märkte att de var uppfyllda av en glädje som de gärna ville ha också för egen del. Tydligen var det inte fråga om ett nytt jordiskt samhälle. Apostlarna hade inte med sig något att dela ut, de talade om Gud, de var själva kallade att lyssna till Gud, och de förkunnade vad de hört.
De hade inga lagförslag, inga vallöften, inga väl inövade tal som skulle övertyga. De hade glädjen tillsammans att förkunna en omvändelse, men inte samma för alla utan olika, något som talade till var och en med respekt för var och en.
När ordet kommer till mig känner jag att det är till mig Gud talar. Han känner mig, han ser mig, vet vem jag är, mer än jag själv vet vem jag är!
Så vad är det som väcks till liv inom oss när vi hör Jesu apostlar tala till oss och undervisa. Det som väcks inom oss är ett behov, en önskan, en bön att finna ett sammanhang, en inre andlig känsla av oss själva, vilka vi är och vart vi är på väg. Det skiljer sig på alla sätt från förväntningarna man kan ha på ledarna i samhället.
Det är val på gång i Storbritannien, i Frankrike, i USA och människor har stora förväntningar. Politikerna vill råda bot på all psykisk ohälsa, alla överlevnadsfrågor, inte och yttre fred. Vi måste rösta på dem för att de ska kunna förverkliga sina löften.
”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga Anden som ett sigill”, säger Paulus till de kristna i Efesos.
Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn, kära ni som vill bli upptagna i Kyrkans gemenskap genom omvändelse och dop, var nu vid gott mod, oroa er inte, lyssna till er inre röst, den som säger, ”Tack gode Gud, tack för allt, tack för att jag finns inför dig, den levande Guden”.
Du, min Gud, kommer inte till mig i fina kläder och med krona på huvudet. Du har bara det nödvändigaste, ”en stav i handen, sandaler, en enda skjorta”.
Det är du, min Gud, som kommer till mig så. Jag känner igen dig, jag förstår vad du säger. Jag blir botad från mina orena andar. Gud min Gud, lovad vare Du i all evighet, amen! Det är egentligen lätt att vara ett Guds barn, höra Kristus till och ha Anden som ett sigill på vårt hjärta eller som ett födelsemärke på vår själ.
Vi behöver bara tro, lita på Gud. Men en sak hör till, att ge tron vidare till andra. Det kan vi göra genom vårt föredöme, mer än med ord. Gud belönar alla goda gärningar.
Vi får del av apostlarnas glädje – den som fyller dem när de går ut i hela världen och vittnar om Jesus från Nasaret, Han som är uppstånden och lever. Vi med dem och de med oss! Alleluja!
diakon Göran Fäldt
