Predikan 12 juli 2024, ss. Louis och Zélie, Lilla Thérèses föräldrar
Matteus 10: 16-23
Kära bröder och systrar,
Det var på hösten 2018 som relikerna efter Lilla Thérèse och hennes heliga föräldrar Louis och Zélie besökte de nordiska länderna och vår församling som den andra anhalten efter domkyrkan i Stockholm den 30 september. 43 platser tog emot relikerna under lite mer än två månader och många drog sig till de utvalda platserna för att vörda relikerna och tacka Gud som gett tydliga tecken på att just dessa tre nått sitt slutliga mål i himlen.
Underverkens tid är nu. Det sker så mycket genom de tre heligas förbön, precis som när Jesus själv besökte folket i deras små byar och ute på landet och botade många. Allvarligt sjuka barn har genom Guds ingripande blivit friska barn, syndare har uppväckts till ånger och bot, upplevt Guds barmhärtighet och återfunnit den förlorade tron på Kristus.
Det sker fler mirakler i vår tid än vi kan tro. Inget livsöde är för svårt eller för alldagligt för att inte fyllas av Guds kärlek och gränslösa omsorg. Gud vill se sina älskade barn heliga – som Han själv.
Alla som älskar Gud mer än något annat är lyckliga om de också får dö av kärlek. Jesus Guds Son gav sitt liv av kärlek. De heliga älskar Honom. Kärlekens gärningar väger tyngst och uppväger för de onda gärningarna.
Den heliga Zélie offrade sitt lidande i bröstcancer för sina barn, och särskilt för det barn som var det svåraste barnet. Det var alltid bekymmer med henne, Léonie.
Detta barn kom att leva länge och helgas genom sin stora kärlek till Gud. Hon var svår men god. Man kan tänka på barnen med Downs syndrom för att förstå lite av hennes sätt. Föräldrarna älskade henne. Kyrkan älskar henne.
Hon misslyckades flera gånger att bli ordenssyster men blev till slut Visitationssyster. Det sägs att fler kommer till hennes grav för att be för sina barn och äldre med mentala problem, än det kommer människor till Thérèses grav i basilikan i Lisieux. Léonie fann också hon den lilla vägen till helighet, en lärjunge till sin syster Thérèse, och hon kommer hoppas vi också ganska snart att bli helgonförklarad. ”Gud väger ju alla gärningar”, säger Första Samuelsboken (2:7)
Den helige Louis älskade naturens skönhet och såg den jordiska skönheten som en avspegling av ”den oändliga skönheten som är Gud själv”. Louis’ ”lilla väg” var åldersdemensen. Så länge han gick på sina ben var han farlig för sina medpatienter. Han slog dem. Som den omtänksamme och kärleksfulle pappa och make han var, blev han ändå till slut ett kors för dem som överlevde honom. Det betyder att människor som är svåra att ha att göra med har betydelse just genom att vara svåra. De för med sig många okända välsignelser. Gud använder dem som verktyg i själarnas råmaterial.
Demens är i vår tid en så vanlig obotlig sjukdom. Men den helige Louis är ett helgon i himlen som lever genom Jesu uppståndelse och seger över den jordiska döden. I himlen finns inga spår av demens. Om han fortfarande var dement måste Gud också vara dement. Gud kan göra allt för dem Han älskar!
Låt oss tända våra ljus som bön till de heliga. Gud älskar sina barn och ger dem en större lycka i det kommande livet än någon kan föreställa sig. Vår bön kan vara denna, en bön vi bad under de heligas relikvallfärd i Norden hösten 2018: ”Låt alla familjer bli en skola i sann kärlek på de heligas förbön, där man och hustru, likt Louis och Zélie, lever tillsammans i ömsesidig respekt och tillgivenhet och där barnen kan finna trygghet och harmoni”. Amen.
diakon Göran Fäldt