Vi firar Den heliga familjen. Guds Familj är helig därför att familjemedlemmarna är heliga. Varje döpt människa är kallad till helighet. Helighet är inte något ytligt, ett angenämt uppträdande eller en yttre perfektion. Helighet är att följa Kristus; Vägen, Sanningen och Livet; att gå i Kristi spår.
Igår firade vi hur Guds kärlek sände Sonen i Treenigheten till världen för att erbjuda människan en väg till evig gemenskap med Gud. Idag minns vi hur samma kärlek sände den Helige Stefanos, som den förste martyren, till gemenskapens fullbordan hos Gud.
”En domares plikt är att fatta beslut; att besluta är emellertid också att göra ett val… Och det är just i att göra ett val för att fatta beslut, i att fatta beslut för att få ordning på saker och ting som den domare som är troende, kan finna ett inre samband med Gud. Det är samtidigt en direkt relation därför att stå i rättvisans tjänst är också att förverkliga sig själv, att be, att viga sig till Gud. Det är en indirekt relation som förmedlas genom kärlek till den person som skall dömas,” sa Livation på en konferens 1986.
Vi hörde i natt om den stora befrielsen. Vi hörde att Frälsaren är född, han som kommit för att befria oss från våra verkliga fiender, synden, döden och djävulen. Barnet som föds blev en kämpe, en befriare. För att ge människan tillbaka hennes förlorade frihet.
Texterna denna julnattmässa liknar en bägare som flödar över. Kollektbönen talar om ”det sanna ljuset som strålar”. Profeten om ”folket som vandrar i mörkret och ser ett stort ljus”. Friden skall vara ”utan ände”. Aposteln klargör att Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor.
Julen är här! Adventstidens förberedelse har nått fram till målet, firandet av vår Herres födelse. Detta är kanske den största högtiden under kyrkoåret och en dag så stor som denna låter jag evangeliets text tala för sig själv.