Söndagsbetraktelse 27 december 2020

Lukas 2: 22-40

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

Ty mina ögon har skådat frälsningen

som du har berett åt alla folk,

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.«

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Betraktelse

Vi firar Den heliga familjen.

Guds Familj är helig därför att familjemedlemmarna är heliga.

Varje döpt människa är kallad till helighet. Helighet är inte något ytligt, ett angenämt uppträdande eller en yttre perfektion.

Helighet är att följa Kristus; Vägen, Sanningen och Livet; att gå i Kristi spår.

Det är omöjligt för den ”gamla människan”, alltså den som är utan Kristus, att bli helig men det är mycket möjligt för den ”nya människan”, den som är i Kristus, att bli helig.

Våra inre konflikter är just kampen mellan den gamla och den nya människan i oss. I den mån helighet gror, dör den gamla människan - och tvärtom.

Den Katolska Kyrkan är och förblir helig därför att Jesus är självaste grunden, stommen, det innersta av den andliga byggnaden, därför kan Kyrkans helighet aldrig försvinna eller förstöras, men helighet kan föstås saknas i Hennes medlemmar.

I sin mänskliga uppbyggnad och som Institution är Kyrkans medlemmar pilgrimer på väg mot helighet. I det omedelbara mötet med Gud vid vår död måste vi redogöra för vårt liv, och huruvida det varit heligt eller inte, kommer Gud att återspegla till oss.

Kallad till helighet är alla.

Hur blir en familj helig? Samma sak, de enskilda familjemedlemmarna växer i helighet, som Maria och Josef gjorde, genom att låta Jesus vara det absolut centrala i deras liv.

Jesus är Helig, Helig, Helig.

Det är enbart i Honom vi finner vår helighet, vi växer in i Honom och tar del av Hans helighet i det mått Han får plats i oss.

Josef visste att använde sig av sitt dagliga liv för att nå närhet till Gud.

När Josef drömde om en ängel som sa åt honom att fly till Egypten, hade han redan varit med om en hel del svårigheter.

Att plötsligt fly till Egypten var ytterligare en svårighet i raden av många andra:

hans trolovade var med barn och Josef var inte fadern.

Han gick igenom en smärtsam konflikt på grund av det.

Andra tolkningar säger att Josefs konflikt var att han förstod att Marias havandeskap var Guds ingrepp men att han inte var värdig att dela sitt liv med kvinnan som Gud hade upphöjt till en sådan ära. Han kände sig djupt ovärdig att få en sådan viktig plats i det Mysterium som skulle komma att uppvecklas i hans liv med Jesus och Maria.

Ytterligare en förödmjukelse för Josef var att han inte kunde ge Maria ett bättre ställe än en grotta för att kunna föda sitt barn.

Ängeln kom åter igen till Josef och sa åt honom att ta barnet och Modern och fly till ett främmande land därför att en kung ville döda barnet!

Vägen dit var också farlig.

Någon tid gick, och Josef blev igen tillbedd att resa tillbaka till det land de hade flytt ifrån.

Josef lydde Gud även när det betydde uppoffringar för honom själv och hans familj, stora risker och svårigheter. Josef stod upp tog barnet och hans mor och reste..Josef stod upp, tog barnet...Josef stod upp, tog barnet...

Detta hände gång på gång.

Han placerar sin kärlek till Maria och det lilla barnet i Guds tjänst.

Josef och Marias kärlek till Gud kom före allting annat.

Deras äktenskap är i Guds tjänst, vilket är att ta hand om det barn som har anförtrotts dem av Gud.

Gud ville födas och växa upp i en familj. Han gjorde sig behövande av en far och mor.

Gud tar sin boning bland människor, Han som är evigheten, träder in i tiden.

Även då Han var Gud, var Han känd som Josefs son, snickarens son, Marias son, han vart identifierad med sina föräldrar, folk kände till hans släktingar.

Symeon har, också han, sin del av jul mysteriet.

Han talar profetiska ord om att Kristus kommer som ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna..

Kristusbarnet kommer med frälsningen som Han berett åt alla folk...

Hanna, också hon profet, talade om barnet för dem som väntade på befrielse...

Josef, var sagd av ängeln, att Jesus skulle frälsa människorna från synden...

Detta är julmysteriets glädje!

Barnet som frälser alla människor kommer till världen genom Jungfrun...och

Josef: den Guds-älskande och fromme beskyddaren...den heliga familjen, tysthet, kontemplation av Guds ansikte i ett litet barn, av Kärleken i ett litet barn...

Man kan inte undgå att se hur just denna bild av familj..barn..kontemplationen av det vackra och sanna, tysthet...och inte minst: Kristus,

är så aggressivt attackerad idag.

Den heliga familjen är, på alla sätt och vis attackerad idag.

Maria, med Josef och Barnet, kommer till var familj, om det bara finns plats för dem där.

Maria lyssnade till Symeon som sa att hennes barn skulle bli ett tecken som väcker strid. Jesu helighet skulle så utmana människor att antingen vara för eller emot Honom…”till fall eller upprättelse”.

Att vara ett tecken som väcker strid innebar ett extremt lidande för Jesus, för Hans Mor och för alla dem, som efter Honom, fortsätter, likt Jesus, att förkunna tro på Hans ord.

Det räcker gott och väl, idag, att ”bara” vara en familj för att bli ett tecken av stridighet!

Tecknet som väcker strid, är definitionen på Kristus och på Hans Kyrka, säger Johannes Paulus II.

Jesu lidande var svärdet som gick igenom Marias hjärta och det var Jesu lidande som Josef fick erfara i sitt kall att bli Hans fosterfader.

Den heliga familjen är således inte ett rosa skimmer av gullighet eller av ett romantisk naivt målat familjeliv, men snarare tvärtom. De har gått före alla Kristna familjer som ett föredöme i lidandets tecken.

Detta är inte någon motsats till att i deras familj rådde kärlek.

Thomas av Aquino säger att det aldrig funnits, och inte heller kommer att finnas, någon ömmare och vackrare kärlek mellan en man och kvinna, än den som fanns mellan Josef och Maria.

Beskrivningen av hur Jesus ”växte” och ”fylldes” kanske kan uppmuntra också oss att vilja fortsätta växa och fyllas av vishet och att leva till Guds behag...

Marias Lamm