Predikan Söndagen i Juloktaven 2023, den Heliga Familjen
1 Mos 15: 1-6; 21: 1-3 Ps 105; Heb 11: 8, 11-12, 17-19; Luk 2: 22-40
Kära bröder och systrar,
På festen Den Heliga Familjen tackar vi Gud för den gemenskap vi människor har med varandra i nära, djupa och livslånga relationer. Man och hustru i äktenskapets sakrament är kallade till helighet. Mellan föräldrar och barn, mellan far- och morföräldrar och barnbarn, finns ett förbund i trohet och kärlek. Far och- morföräldrar får på ålderns höst se sina barnbarn växa upp och själva bilda nya familjer. Det fyller dem med glädje och föräldrarna med allt större lycka.
Det är en följd av Guds första kallelse till människorna när han säjer ”Var fruktsamma och föröka er!” (1 Mos 1:28). Familjen är den gemenskap som Gud instiftat för just detta stora ändamål att ”makarna skall vara beredda att helhjärtat samarbeta med Skaparens och Frälsarens egen kärlek”, som katolska kyrkans katekes säger (1652). Andra Vatikankonciliets biskopar har tolkat denna Guds egen kärlek som att ”Gud vill utvidga och berika sin egen familj”. Jesus säger ju också: ”Jag skall ge er liv, liv i överflöd”! Och den högt älskade aposteln och evangelisten Johannes: ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus” (Joh. 1:4)
Vi ser då att allt det som vi betraktar som familj inte kan vara en jordisk gemenskap utan Guds närhet. Det är alltså tvärtom så att familjerna står Gud nära, både för makarnas inbördes kärlek och lycka och för skapandet av nytt mänskligt liv i kärlek. Det är egentligen anledningen till att Kyrkan kallar festen idag för Den Heliga familjen. Varje familj är kallad att leva nära Gud, och med Gud, som hjälper familjerna att hålla ihop i kärlek och tjänande.
I läsningarna idag möter vi den som Gud låtit bli anfader till ett helt folk, Abraham, och hans hustru Sara. Att Abram, som han först får heta, och hans hustru Sara länge är barnlösa, bevisar att barn inte bara är människans vilja, utan Guds. Gud ger Abraham och Sara i sin rätta tid en son, som i sin tur gifter sig och får barn. Det är början till den heliga historien om Guds plan för hela människosläkten.
Vi i den moderna tiden säger därför att barn inte är en rättighet utan en gåva. Därför är varje barn heligt, liksom varje familj är helig och varje makarnas äktenskapliga akt, helig. Makarna är genom sin biologiska skapelse förutbestämda till föräldraskap, mannen på sitt sätt och kvinnan på sitt. Kvinnan är den varelse som av sig själv kan frambringa föda. Hon ger en modersmjölk av naturen. Hur underbar är inte denna Skaparens gåva för livet!
I Hebreerbrevet, som är inspirerat av den helige Ande, hör vi att ”Abraham i tro fick kraft att avla en son fastän han och Sara var överåriga” (11:11).
I allt som sker. och i allt som inte sker, ser vi alltså Gud allmakt och försyn. Gud råder över våra liv men vill att vi samverkar med Hans gudomliga vilja och plan. Vi hör till slut också i Lukas’ evangelium att ”Jesu föräldrar, Maria och Josef, fullgjorde allt som föreskrivs i Herrens lag och att de återvände till sin hemstad Nasaret i Galileen”.
Här ser vi vad Skriften menar med vad vi ofta kallar ”hemkyrkan”. Hela det vardagliga livet med sina glädjeämnen och prövningar är hela tiden ett liv med Gud. Gud älskar sina familjer. Han låter kärleken växa och ingjuter sin nåd i makarnas och barnens förstånd så att de kan leva rättfärdigt inför Gud sin Skapare. S:t Lukas skriver om Jesus: ”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet och Guds välbehag var med honom” (2:40).
Så har vi alltså alla en modell för vårt liv som människor i Den Heliga Familjen. De dygder och nådegåvor Gud ger sina älskade familjer är inte belöningar i förhand utan medel, andliga redskap för att förverkliga den gudomliga planen i det vardagliga livet. Ur denna Guds plan kommer många kallelser. För att lyckas finna den och leva efter den, behöver vi tro, hopp och kärlek. Föredömet är Abraham och Sara: ”I tro fick Abraham kraft att avla en son, fastän han och Sara var överåriga”, säger den heliga Skrift. Trons kraft är oss given. Allt vi behöver göra är att använda den. Amen.
diakon Göran Fäldt
