Predikan 12 juli 2022, minnesdag för Louis och Zélie Martin

Predikan 12 juli 2022, minnesdag för Louis och Zélie Martin

Kära bröder och systrar i Herren,

Vi delar vår tro på familjen som samhällsgrund och på äktenskapets sakrament som själva kärnan i Guds rike på jorden. ”Till man och kvinna skapade han dem, till sin egen avbild skapade han dem och han välsignade dem och uppmanade dem att vara fruktsamma” (1 Mos 1:27-28). Det är människans första kallelse. enligt den Heliga Skrift.

Gud ville födas som människa i en familj med man och hustru i förening och i deras förening med Gud. Som ett tecken på denna Guds uppenbarade plan har Kyrkan upphöjt ett par gifta människor till altarets värdighet som heliga, Louis och Zélie Martin. Alla som lever sin kallelse som gifta i Kyrkans gemenskap är alltså också tecken, tecken på Guds kärleksfulla närvaro i tiden. I dessa dagar finns det många sådana tecken i världen som har sin kraft och sin trovärdighet i föreningen med Kristus som kallat dem.

Det pekar på Kyrkans tro att evangelisationen i vår tid måste utgå från familjerna. Men hur ska det gå till? Påven varnar för en felriktad aktivism. Evangelisationen kan bara förverkligas, säger han, som ett vittnesbörd av kärleken. Om den kristna kärleken säger den Helige Ande genom aposteln: ”Den är tålmodig och god… allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den” (1 Kor 13:4-7).

Det är inte samhället som är familjens föräldrar utan familjerna som är föräldrar till samhället. Vår tids första stora problem är familjernas sekularisering och nya regler för samlevnad. Tidens andra stora problem är missbruket av sexualiteten och kränkningen av livets och äktenskapets helighet.

När det uppstår allvarliga problem i samhällskroppen beror det på familjernas inre liv och samhällets försök att överta familjernas roll och hemmet betydelse som den första skolan i mänsklighet. Det är avslöjande när observanta människor menar att samhället ska göra nya insatser för alla olyckor när man samtidigt underskattar familjernas betydelse och undergräver deras fostrande uppgift. Tänker man och handlar därefter har man övergivit själva hoppet om lösningen på samhällets nuvarande problem.

Heligförklaringar av gifta makar är alltså inte tomma symboler utan politiska realiteter. Utan enheten i samhället kommer samhället inte att bestå, säger Jesus: ”Varje rike som är splittrat blir ödelagt och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. Om Satan driver ut Satan, splittras han, hur skall hans rike då kunna bestå?” (Matt 12:25-26).  

Enheten i samhället kan bara bygga på värderingen av de trofasta band som präglar äktenskapen mellan en man och en kvinna. Om lagstiftarna går för långt i att upplösa kyrkolagens normer och höga auktoritet, gräver man hela samhällets grav.

Det tredje tidens stora problem är att man vägrar förstå den äktenskapliga vigningens underordnande under den prästerliga vigningen och dess allt sammanhållande tecken, det prästerliga celibatet.

Familjen och äktenskapet är människans första kallelse sedan ”begynnelsen”, som Jesus säger (Matt 19:8). Men det apostoliska ämbetet som biskoparna, prästerna och diakonerna har, är ett tjänande ämbete instiftat av Kristus för den eviga frälsningens skull. Därför måste egentligen hela samhällsfunktionen erkänna att den är underordnad vigningens sakrament enligt den apostoliska tron och successionen.

Att vi idag får fira de heliga makarna Louis och Zélie Martin i den heliga mässan bevisar just detta att vigningen till prästämbetet i Guds plan är överordnat vigningen till äktenskap. Denna enhet i tron måste vi värna, vörda och bevara, annars kan vi inte bestå. Amen.

                                                                                                           diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.