Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Vi är kallade att leva med samma sinnelag som fanns hos Kristus Jesus, säger Paulus till församlingen i Filippi i norra nuvarande Grekland. Ja, men hur kan vi känna Jesu eget sinnelag, hur han var, hur han tänkte och bad? För att vara som Jesus måste vi vara beredda att välja ett visst handlande, ta ett visst ansvar för någonting, vara uppmärksamma på andras liv och gärningar. I liknelsen om de båda sönerna i evangeliet i dag får vi ett tydligt exempel på vad man menar med ett medvetet val. De två sönerna skulle arbeta i faderns vingård. ”Gå nu”, sade Fadern. Men de tänkte och handlade på olika sätt därför att de var olika i sin livsstil och i sin ärlighet. ”Det vill jag inte”, sa en av dem, men ångrade sig och gick till arbetet. ”OK, jag gör det”, sa den andre, men gick aldrig. Vem av dem gjorde som Fadern vill, är Jesu fråga till folket.

Kära bröder och systrar, Vi märker i det här evangeliet att Jesus predikar ett budskap som är annorlunda, nytt och ”ovärldsligt”. Det är långt ifrån vad olika människor tänkte på eller strävade efter. Jesus levde under en tid som skulle kunna kallas den första globala ekonomin, alltså ett väldigt utbyte av varor, tjänster och logistik. Den nya Sidenvägen som knöt ihop handelsmän från Kina ända till Damaskus och handelsstäder runt hela Medelhavet var en väldig stimulans för stora marknader. Vill man försöka använda sig av vår tids nyckelord kunde man tala om ett positivt investeringsklimat och höga börsvärden. Folk var skickliga på olika områden. Det byggdes vägar för transporter, hamnar för handel, skolor utbildade, romare och greker byggde stentempel åt sina många gudar. Det Jesus säger om jordägaren och hans anställda, om arbetstider och löner förstod folk och kände igen. Det var deras värld!

”Människa” har Gud sagt till Hesekiel, ”Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning” (Hes 33:7). Det tragiska med Pride är inte att vi kristna utsätts för kritik eller att man tycker att vi som kristna i kärlekens namn borde ansluta oss till denna rörelse. Själva saken i sig är en tragedi. Det tragiska är att den bisexuella kultur man vill sprida som en offentlig samlevnadsform i grunden gör människor illa och olyckliga. Det kan bara leda till kaos och förvirring om man vill förneka sin egen verklighet som man och kvinna som varandras fysiska, psykologiska och sexuella komplement.

Vi börjar i dag med några ord av Jeremia profeten, som levde på 600- talet före Kristus. Han levde och verkade i Israel och dog till slut i Egypten. Guds profeter hade en viktig roll hos det judiska folket, Israel. För dem var Guds lag något obligatoriskt som man måste följa. När folket avföll, det vill säga när de gjorde som de ville utan att tänka på Gud, då varnade profeterna. Jeremia var en av de starkaste av dem som varnade för avfallet från Guds lag. När folket inte gillade kritiken använde de sig av en teknik som lever vidare i vår egen tid. När man inte vill höra sanningens budskap, smutskastar man budbäraren.

”Du är Messias, den levande Gudens son”. Kära bröder och systrar! Det är uppenbart genom exemplen i den heliga Skrift att trons gåva alltid ges tillsammans med ett uppdrag. För Petrus del var det att vara Kyrkans klippa och att inneha nyckelmakten, att binda och lösa. Hur svår denna uppgift kan vara har vi alla förstått när vi ser reaktionerna – inom Kyrkan – på vad nyckelmakten har att säga: inom Kyrkan hörs röster som inte bara kritiserar, inte försöker diskutera med kärlek till bröderna och systrarna, utan angriper, fördömer och fördömer. För varje katoliks del är uppdraget att bära vittnesbörd om Guds kärlek till alla och om Guds vilja att beskydda alla människor mot det onda inflytandet.

Kära bröder och systrar, På Långfredagen vid sjätte timmen blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen; solen förmörkades, förhänget i templet brast mitt itu och Jesus ropade ”Fader i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:44-46). I de katolska församlingskyrkorna över hela världen kommer ett symboliskt ljus ur detta mörker: Uppståndelsens förklarade ljus. Jesu fem lidandes sår representeras av fem röda vaxklumpar som sticks in i vaxljuset när prästen välsignar det stora påskljuset och uttalar orden ”Alpha et Omega” – begynnelsen och änden, Jesus Kristus som historiens början och slut. Hans är tidevarven, hans är universum, himlen och jorden, han är brudgummen som upphöjer sin brud, Kyrkan, till det himmelska bröllopet, föreningen mellan Gud och människa.

Kära medkristna, När Jesus märker att många samlats kring honom reser han sig upp från stranden och ber att man lånar honom en båt. Det är tydligen lugnt på sjön för han står upp i båten och båten driver inte iväg ut på sjön. Vad ska han nu tala med dem om? Vad väntar de sig? Vad de än väntar sig vet de redan att Jesus kommer att överraska dem med sitt tal och sitt tema. Inte mindre den här gången!

Gud har många heliga barn som är okända för oss. Det tänker vi ju alltid på när vi firar Alla Helgons dag. Helgonförklaringarna är akter av tro, tro på att Gud heliggör människor som vill vandra Jesu väg och söka sanningen. ”Herren har skänkt dem odödlighet och ära, han har gjort dem till arvedel och deras namn skall bestå” (Antifon heliga män, laudes), säger antifonen. De heliga vi firar i dag är så vanliga människor att man kan undra om de blivit helgonförklarade utan det stora helgonet Thérèse av Jesus barnet och det Heliga Anletet, som var ett av detta gifta pars åtta barn, av vilka två dog inom första året och ett i femårsåldern. De flesta ser kanske Thérèse som familjens stora helgon, hon som för bara 20 år sedan förklarades vara kyrkolärare.

Kära medbröder och medsystrar i den katolska tron, Vi måste alltid vara på vår vakt eftersom ”Gud håller sina löften och är kärleksfull i allt han gör” (Resp. ps 145). Vi måste vara på vår vakt så att också vi håller våra löften; men det är inte bara så enkelt att vi säger oss tro på Gud, för det gör andra religioner också. ”Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han skapat” (Resp. ps 145), ja, vi har all anledning att tacka Gud för hans barmhärtighet eftersom vi har syndat, trots dopet, trots konfirmationens nådegåvor, men vi måste också vara trogna sanningen, eftersom Jesus säger: ”Jag prisar dig fader himlens och jordens herre för att du dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn” (Matt 11:28).

Tidigt denna historiska dag har påven Franciskus på Petersplatsen firat eukaristin inför en stor mängd tillresta pilgrimer tillsammans med de nya kardinalerna, varav en är vår biskop Anders Arborelius. Så länge han varit vår biskop har vi i varje mässa med våra präster bett för honom och för påven. Det är vår glädje och plikt att få fortsätta denna förbön, och då särskilt lägga märke till att den nye kardinalen fortfarande är vår biskop och att vi ber för honom som vanligt som vår biskop Anders.