Predikningar Göran Fäldt

Jesus befinner sig ganska långt bort från platsen för sitt lidande och sin död. Han vandrar omkring i Galileen med de närmaste av lärjungarna. Han hade sett tecken på oenighet mellan lärjungarna – de som avföll, de som var fasta i sin tro. Allt detta accepterar han och ingriper inte för att så att säga ”rädda” de närmaste och behålla dem kvar i gemenskapen. Vi kan ana att Jesus djupt i sitt inre söker ett ljus och en mening i det bara han vet ska hända. Sådana han kunde räkna med till sin hjälp, föll bort från honom. De som var kvar? Hur många av dem kunde han räkna med ända till slutet? En vek aldrig bort, en enda var beredd att själv överlåta sig totalt, en enda visste att denna vandring till uppståndelsen började tidigt, Maria. Hon som kvinna och moder hade vishetens alla nådegåvor för att kunna vara kvar, att stå till hans förfogande som andligt stöd i fullkomligt självutgivande.

Kära bröder och systrar, kära unga! I dag hör vi att Gud talat många ord till sitt folk och att han ger dem sina heliga bud. Han säger: ”Jag är Herren, din Gud, som fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”. Eftersom han är Gud måste alla hans barn lyda buden, de som vi sammanfattar som tio Guds bud. Dessa bud måste vi helst kunna utantill så att vi kan rätta oss efter dem. Vi har av Gud fått ett samvete för att skilja på gott och ont, på rätt och fel. Och när kvällen kommer samlar vi oss i bön och lyssnar till samvetets röst. Har vi gjort något ont ångrar vi det och ber Gud om förlåtelse. Det ska vi göra som Guds barn. När sedan morgondagen kommer efter nattens sömn och vila är vi bättre förberedda att säga nej till frestelser och försöka göra det som är gott i allt vi gör.

Under den gångna veckan har vi levt med Jesu ord ”Guds rike är nära – tro på budskapet!” Vi har kanske upplevt något konkret i vardagslivet som påmint om dessa Jesu ord. Guds rike är nära – några av oss har kanske just den här fastetidsveckan känt i tron att Jesu ord är verklighet. Guds rike är nära, nära oss, nära men på ett annat sätt än det uppenbarades för de tre vännerna på Härlighetens berg. Guds rike bryter ibland in med kraft i människors liv – med stora resultat. En helt annan livsinställning, att få gå från otro till levande tro, från stolthet och tro på den egna kraften och viljan, till upptäckten av Gud.

Kära bröder, kära systrar i Herren, kära barn i familjerna, Vi har alla förberett oss för att komma hit i dag – för vi är kallade av Gud. Vi är hans barn, Guds barn, gamla som unga, magra som kraftiga, långhåriga som korthåriga, alla med olika namn. Gud talar till oss med vårt eget namn. Kanske vi inte varje söndag är riktigt medvetna om att det är Gud som kallar oss. Men det är Han som kallar – Han kallar oss personligen men eftersom vi inte är ensamma i livet känner vi att det angår oss alla gemensamt. Vi är alltid med någon. Vi håller ihop, vi lever med varandra i kärleken.

”Herre, vår Gud, lär oss att älska dig av hela vårt hjärta och tjäna vår nästa med den kärlek som utgår från dig”. Hur ska vi kunna förverkliga denna bön i vårt dagliga liv, på den plats Gud placerat oss? Varifrån kommer friheten vi behöver? Hela intentionen med denna söndags firande ligger i denna Kyrkans bön för den 4 söndagen under året. Kärleken till Gud och nästan, men hur?

I dag firar vi den Heliga Familjen som en stor fest i Kyrkan. Den heliga Familjen är Josef, Maria och Jesus och de levde här på jorden ett liv som alla människor i hela världen känner till. Överallt där det finns människor finns det också familjer och alla dessa familjer uppfyller Guds vilja när de älskar varandra och stöder varandra i det dagliga livet, i hemmet och med grannarna och i skolan och på arbetsplatserna. Josef och Maria var trogna och goda föräldrar och de uppfostrade sitt barn Jesus som alla riktiga föräldrar gjorde på den tiden. Även om vårt samhälle ser ut på ett annat sätt än på Josefs och Marias tid, så kan man ändå säga att deras familj är ett föredöme för alla våra familjer. Även om vi vet att deras barn Jesus kom till dem på ett särskilt sätt genom den Helige Ande, och även om vi vet att Maria födde sitt barn och förblev jungfru genom Guds försyn och allsmäktiga vilja, så är deras familj en ännu större förebild för oss eftersom hela vårt liv får mening genom deras son Jesus.

Kära medkristna, I varje kristens liv kommer förr eller senare frågan om martyriet ställas till oss. Det är alltid rätt för oss alla att tänka oss martyriet därför att Kristus dog på ett kors för den sanning han vittnade om öppet och utan att kompromissa. Han var Sanningens och frälsningens martyr. Vi söker inte martyriet, men det kan söka oss. Ingen vet om, när och hur. Men ”Akta er för människorna”, säger Jesus i dag. ”De skall utlämna er åt domstolar och de skall piska er i sina synagogor” (Matt 10: 17). Och på ett annat ställe i samma Matteus evangelium svarar han på vad som ska hända vid tidens slut: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: ’Jag är Messias och de skall bedra många’” (Matt 24: 5).

Kära medkristna, Tiden närmar sig då jungfrun ska föda! Det stort sker, sker tyst, säger en poet. Ja, även om hela världen i dag på julaftonen väntar sig att undret ska ske i varje människas hjärta, Guds uppenbarelse bland människor, så måste man förundras över det hemlighetsfulla och fördolda som en gång skett i den obetydliga lilla staden Nasaret i Galileen. Här fanns inga vittnen till det som skedde. Bara en närvaro, en icke mänsklig närvaro, något större, vackrare, mer underbart än något annat i hela Skapelsen.

Kära bröder och systrar i S:t Kristoffers församling, Jag tackar först fader Wiesław som inbjudit mig att komma hit till er från Jönköpings församling för att predika Guds ord och hålla ett lite föredrag efter den heliga mässan. Tack fader Wiesław! Vi är många i Guds underbara skapelse som behöver tröst, tröst, inte i första hand för materiella förluster, sådana som drabbade Job. Utan än mer tröst för den skuld människan ofta drar på sig genom sina egna synder. Bikten står alltid öppen i Kristi kyrka: bekännelsen och botgöringen är en källa till tröst och vederkvickelse. Försoningens sakrament levandegör oss genom Andens kraft.

Kära trogna efterföljare till Kristus, Låt oss stanna upp en liten stund inför Paulus’ ord till församlingen, ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre”. Det betyder för det första att vi bara kan ha gemenskap med Gud genom Jesus Kristus. Gemenskap med Jesus betyder tro på honom, bön till honom, vilja att följa hans bud och lyssna till Kyrkan. Kyrkan är instrumentet Gud använder för att omvandla människor till något större, något av hög värdighet. Eftersom vi alltid har egna idéer och eftersom andra påverkar oss på olika sätt, finns risken att vi blir vilseledda och inte längre har gemenskap med Jesus, därför att vi inte nås av hans undervisning. Kyrkan har till exempel viktiga normer att följa i vardagslivet som kristna. Ingen döpt och konfirmerad ska leva ihop med en annan utan att först varit förlovade och sedan gift sig. Kyrkan säger till exempel att viljan att ta emot barn i äktenskapet är en kallelse varje gift par skall förvalta med ansvar. Guds plan är de mänskliga familjerna som ska bestå och utvecklas i kärlekens gemenskap.