Vigselpredikan

Vigselpredikan

Kära vänner, jag vill bara inledningsvis säga några ord om vad Kyrkan lär om äktenskapet, det som vi ska fira här i dag om en liten stund.

Ser vi till vad Katolska kyrkans katekes (§1602) säger om äktenskapets sakrament märker vi att utgångspunkten är den Heliga Skrift. Man kan försöka sammanfatta Skriftens undervisning om äktenskapet genom att peka på skapelsen av mannen och kvinnan som Guds avbild och likhet, som är själva inledningen i Första Mosebok, och till synen av ”Lammets bröllop” som avslutning i Johannes Uppenbarelse. Mellan dessa två poler i Bibeln utspelas äktenskapet.

Det blir klart för oss som kristna att Gud instiftat äktenskapet och gett det en särskild mening och ett yttersta mål och att det ingår i Guds frälsningsplan för människan.

Kära brudpar, kära vittnen, kära föräldrar till brudparet, kära anhöriga och vänner som samlats här i dag till denna högtid i vår kyrka, varmt välkomna!

Brudparet kommer snart inför denna församling avlägga sina vigsellöften och utväxla välsignade vigselringar. Efter det som ska ske här i dag, är de man och hustru i Bibelns och Kyrkans mening så länge de lever.

Det kanske också får sägas så här i början att vi alla egentligen inte är Kyrkans gäster utan brudparets gäster, eftersom det är brudparet som inbjuder alla. Man kan säga att brudparet inbjuder Kyrkan och Gud, inte tvärtom. Vi kommer att se det i evangeliet om bröllopet i Kana i läsningarna. Det är Jesus och Maria som är inbjudna. Inte tvärtom!  

 Brudparet har å andra sidan redan bett Kyrkan att få gifta sig enligt den katolska riten. Är det viktigt att brudparet faktiskt anhåller om att få gifta sig? I den borgerliga vigseln anmäler ju parterna sin önskan och ber om hindersprövning. Denna hindersprövning inför den civila vigseln är som de flesta vet annorlunda än den kyrkliga hindersprövningen. Ett par som redan varit gifta kan gifta sig borgerligt igen, om det bara står klart att de är skilda genom tingsrätten. Månggifte är alltså uteslutet.

Ett par kan alltså enligt lag gifta om sig flera gånger under förutsättning att de också är lagligen skilda. Detta skulle aldrig vara möjligt i Kyrkan. Bara om ena maken dör kan den kristne gifta sig igen enligt Kyrkans äktenskapsförståelse.

Så långt tillbaka i tiden vi kan följa synen på det kristna äktenskapet, ser vi att Kyrkan betraktar det som ett verkligt sakrament, liksom dopet och kommunionen, och det är därför det hör till Kyrkans område och att Kyrkans lagstiftning måste gälla för dem som gifter sig. Kyrkans lag och föreskrifter är egentligen bara till för att garantera att äktenskapet blir giltigt i makarnas hela liv från och med nu.

Paret ber helt enkelt Kyrkan att ge en försäkran att det inte finns hinder för dem att gifta sig med varandra. Hinder kan till exempel handla om för nära släktskap eller hot mot friheten, alltså tvångsäktenskap. Även andra hinder kan finnas som har med förmågan att ta fullt ansvar för äktenskapets förpliktelser att göra.

Det är alltså vi andra här som är gästerna och som ska bli vittnen till brudparets löften till varandra idag. För att en vigsel skall vara sakramentalt giltig måste den ske i närvaro av en representant för den katolska kyrkan, alltså för den katolska parten en normal ordning, för den evangelisk-lutherska parten en kanske annorlunda ordning, som accepteras för den andra partens skull. 

Kära brudpar, vad har vi att tänka på inför det samtycke till äktenskapet ni två ska avlägga i dag? Vi accepterar naturligtvis att det handlar om känslor, och till och med nervositet en sådan här dag. Det är ju en stor högtid, den talar om glädjen och lyckan över att ha funnit varandra; det är det ni vill dela med er av till oss, och det är det vi vill gratulera er till. Vi alla ser er lycka och önskar er ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Ja, kära brudpar, er relation är så prövad genom förlovningstiden och så säker, att ni vill bygga ett livslångt förbund på er vänskap och kärlek. Under den äktenskapliga förberedelsekursen har ni verkligen visat hur innerligt förbundna ni är med varandra. 

Det är en glädje för mig att få assistera er i dag när ni vill viga er till varandra. Jag tror personligen på er intention och er ärlighet, på er vilja att göra det rätta. Jag tror på äktenskap mellan er två och stöder det!

Men något tillkommer ändå i dag. Ni ska offentligt ta varandra som man och hustru i äktenskap. Det är på många sätt en djupare och mer långtgående lycka än ni tidigare upplevt i er relation, eftersom ansvaret som följer med löftena måste förstås som en kristen kallelse. Det är hela ert liv som kommer in i bilden – och det innebär ett stort ställningstagande.

Hela förberedelsetiden vi haft tillsammans i samtalen i kyrkan har pekat på just äktenskapet som en kallelse inför Gud. Ni har funnit varandra och Gud bekräftar er vilja till ett liv tillsammans.

Ni är kristna! Ni är kropp och ni är ande. Dessa två måste vara i samklang inför Gud och Hans lag. I dag ser vi vilken betydelse det har. Det är inte bara – även om det är mycket och stort nog – ett personligt engagemang er emellan utan en fråga om relationen till Gud som skapat människan som man och kvinna och som vill att familjen de skall bilda skall vara präglad av Hans kärlek och försyn.

Men familjen kan inte bortse från Kyrkan. Det framgår bland annat av Paulus’ ord till Efesierna: ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat Kyrkan” (5:25).

Vi förstår samtidigt att alla äktenskap måste möta sina utmaningar. Prövningar kan komma på grund av våra personligheter och uppväxtmiljöer. Men det finns också utmaningarna för alla döpta i en modern värld och ett samhälle som håller sig strikt bortom alla religiösa begrepp och kyrkliga traditioner. I alla dessa situationer måste vi bara komma ihåg och tro på Gud och Hans kärlek. Gud älskar verkligen sina barn, ja han älskar med en svartsjuk kärlek! Kärleken är på något sätt också ett drama, det är en kamp som kräver allt av oss. I sann kärlek står hela livet på spel!

Olikheter mellan dem som älskar finns, och får alltid finnas.  Så är det i äktenskapen, precis som samhället; i stort är ju samhället ett hem för olika människor och olika kulturer och tänkesätt. Samhället vill också bidra med sina resurser för de gifta och för familjer. Det är en uppgift samhället har.

Men samhället har inte nyckeln till det eviga livet hos Gud. Det kan inte förlåta synd, det kan inte ge moralisk vägledning.

I Bibelns perspektiv är hotet från utmaningarna   frestelserna att bortse från Gud, glömma Gud, och vad Gud uppenbarat och lärt genom Kristus och Hans kyrka.

”Var inte rädda”, säger Jesus ofta till sina lärjungar. Det är en viktig uppmaning, särskilt till de gifta paren som ska bilda familj. De måste ha modet och insikten att välja Gud och det kristna vardagslivets moral så troget som möjligt. Det kan inte bara anpassa sig till praxis i samhället. Man måste lyssna till Gud först. Gud skall alltid vara den första gästen i äktenskapets relation och i det kristna hemmet.

Man måste ta evangeliet om bröllopet i Kana på allvar som bild av sakramentet äktenskap. Herren själv och Hans Moder, jungfrun Maria var inbjudna och närvarande. Jesus gjorde sitt första offentliga underverk. Det är stort och det är viktigt! Det måste vi komma ihåg, inte bara på en bröllopsdag utan varje dag, varje månad och år man får leva tillsammans. Det är sakramentets nåd som är vattnet som förvandlas till vin. Maria ber Honom om det, Han gör det. Han gör det för parets skull. Han vill ge dem liv, liv i överflöd.

Därför är det så vackert att se fotografierna på de gifta paren som firar sina guld och diamantbröllop.

Det lyser en slags helighet över deras åldrade ansikten och vita hår. De ser inte alls ut som när de var unga. Men leendet är det samma. Det finns där som säger ”Vi var aldrig rädda” – vi litade alltid på Gud när det var svårt för oss. Och de ser sina barn och sina barnbarn som en stor belöning för sina äktenskap. De har levt på äktenskapets nåd, på ett sakrament!

Kyrkan säger att Kristus har upphöjt äktenskapet till värdigheten av ett sakrament. Det betyder att det kristna äktenskapet inte bara är en social konvention och ett solidariskt,  juridiskt, kontrakt. Det är också en förening med Kristus och hans Kyrka. Det är den äktenskapssynen vi ser redan hos kyrkofäderna, hos Augustinus, hos Ambrosius och påvarna fram till denna dag.

 Att äktenskapet är ett pågående sakrament är viktigt att förstå. Det innehåller en hemlighet, som Paulus säger, och den hemligheten är Kristi förhållande till Kyrkan (Ef. 5:25).

Och det är nödvändigt att hålla fast vid, eftersom vissa teologer, som själva ville reformera Kyrkan, ansåg att Kyrkans tal om sakrament för äktenskapet bara var ett skämt byggt på okunnighet, alltså ett förnekande av kristen lära. När en katolik och en protestant gifter sig måste båda därför förstå att man delvis förstår äktenskapet på olika sätt.

Undervisningen har också fått oss att samtala och tänka över oss själva som människor och inse vad sakramentet innebär.

Något nytt har kommit till! Det står klart för oss kristna att Gud efter att ha skapat och välsignat människan som man och kvinna, instiftat ett förbund mellan makar som ingår i det större förbundet mellan Gud och Hans folk, Israel, och med den nya lagen i evangeliet, förbundet mellan Kristus och Kyrkan. Därför har aposteln Paulus sagt: ”Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara”. (Ef 5:27).

Denna Guds vilja och plan för Kyrkan måste också gälla det kristna äktenskapet, det är oupplösligt och det skall vittna om Gud: heligt och felfritt skall det vara!

Det är slutligen det vi har att tänka på idag när ett nytt äktenskapligt förbund skall bildas och välsignas av Gud. Min bön för er två är att ni med åren skall uppleva att er kärlek växer och enar er till att bli ”ett kött”, som Bibeln säger, och att ni tar emot barnen och fostrar dem till att tillbe Gud som skapat dem. Amen.

                                                                                                                         diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.