Predikan på Alla helgons dag, 1 november 2020
Upp 7: 2-4, 9-14; Ps 24: 1-4, 5-6; 1 Joh 3: 1-3; Matt 5: 1-12a
Kära bröder och systrar,
Alla helgons dag är en särskild glädjens dag i Kyrkan. Vår tro firar sin största triumf. Vi upplever en stor glädje tillsammans. Det är Alla helgons minnesdag i Kyrkan. I den stora skaran i Paradiset, det himmelska Jerusalem, sjunger de alla tillsammans Guds lov, de som inte är helgonförklarade av Kyrkan men som också har nått målet. Alla tillsammans inför Gud! Guds älskade barn tillsammans i kärleken.
Ja, vi har alla många glädjens dagar att tacka Herren för om vi tänker tillbaka på Guds många nådegåvor till oss. Men den här dagen är större än alla andra personliga glädjedagar därför att det är en segerdag för alla de heliga som Kristus vunnit för evigheten! En stor seger är vunnen! Större seger kan inte finnas!
Här på jorden firar man segrar som folkfester eller jubeldagar över den slutliga segern i en stor tävling. Om vi inte varit på platsen för tävlingarna har vi ändå hört berättelserna eller sett bilderna över segrarna som lyfter prispokalen i luften och tar emot allas applåder. Ni är fantastiska! Ni har vunnit! Vårt lag är enastående, vårt land är vår stolthet!
Paulus säger ju till församlingen i Korinth: ”Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men bara en får priset” Det kan vi ju se stämmer i alla friidrotter. I fotboll och ishockey är det laget som får priset. Men inte de andra!
Paulus talar om en annan seger, segern i Kristus. Han jämför det jordiska priset med det himmelska: ”Löparen kämpar för en segerkrans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar” (1 Kor 9: 25).
Belöningen som väntar de rättfärdiga kallar Paulus just ett ”pris” (i brevet till Filipperna), eller ”belöning” (i brevet till Kolosserna) eller ”rättvisans krona” (se i andra brevet till Timotheos). Men priset står i relation till de konkreta barmhärtighetsgärningarna, som vi förstår av Herrens beskrivning av den Yttersta domen (Matt 25: 34-). Det är de goda gärningarna för Guds skull som skall belönas, ty som Jesus säger: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig!” (Matt 25: 40).
De som är Jesu lärjungar utför sådana gärningar, inte därför att de är perfekta eller fullkomliga människor, utan därför att ”de är fattiga i anden” (Matt 5:3), därför att de är ”ödmjuka” och därför att de har ”visat andra barmhärtighet” (Matt 5:5, 7). Tron på Gud och kärleken till medmänniskan har varit ledande i deras liv. Därför belönar Gud dem med större gåvor än vi kan föreställa oss! Den glädjen de heliga i himlen får uppleva när de nått målet, kan ingen människa föreställa sig utan bara ana.
Om helgonens eviga salighet säger en helig Guds tjänare, ”Hur gränslös blir inte den glädje där intet ont kommer att finnas, och intet som avleder från godheten!” (Alkuin, 700-talet). Samma sak säger ju evangelisten och aposteln Johannes: ”Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn” (1 Joh 3:1).
Vad som alltid krävs av oss är att ha goda avsikter. Vi kan inte alltid lyckas, men vi måste försöka. Det är ofta svårt, det måste vi som Paulus erkänna. Han säger ju till sina medbröder och medsystrar: ”Tro inte att jag redan har nått detta eller har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus fått mig i sitt grepp” (Fil 3:12).
Vi kan alltså trösta oss själva denna glädjens dag med att målet ligger framför oss och att Guds nåd aldrig kommer att vägras oss om vi bara ber om den. Varje dag måste vi be om den goda avsikten med allt vi ska göra. ”Vi löper mot målet för att vinna det pris som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus” (jfr Fil 3:14). Redan kung David trodde det som vi förstår av psalmen 24. ”Den som har ett rent hjärta får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud sin räddare” (24: 4-5). Amen.
Diakon Göran Fäldt
