Predikan på Pastoralcentrum 23 mars 2022
5 Mos 4: 1, 5-9; Matt 5: 17-19
Kära medbröder och medsystrar,
Både Mose och Jesus framstår i dagens läsningar som autentiska uttolkare av den inre sammanhållande kraften i Guds folks gemenskap. Mose lär ut ”stadgar och föreskrifter” som Gud befallt honom att framlägga för folket. Han kan dock inte peka framåt till Jesus på det sättet Jesus pekar tillbaka till Mose.
Matteusevangeliet är egentligen uppbyggt för att presentera Jesus som den nye Mose som är något mer än stadgar och föreskrifter. Han är i sig själv Lagens fullkomlighet och vägen, livet och sanningen för alla Guds älskade barn. Hos Matteus säger han: ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla”. Vi kan förstå det så att Gud Fadern från skapelsens begynnelse inrättat en plan för sin relation till människan som vi skall följa.
Under fastetiden söker vi Guds rika välsignelse för att själva med ansvar upptäcka vilka vi är genom yttre tukt och genom goda gärningar. När det nu är krig och människor är på flykt för sina liv kallas vi att söka det goda för andra och därigenom tukta vår självcentrering. Dessa ansträngningar som är helt nödvändiga är det som ska hålla oss samman i tron, hoppet och den barmhärtiga kärleken.
Det är den rättfärdigheten Jesus manar sina lärjungar att eftersträva och som Han säger är nödvändig för frälsningen. ”Jag säger att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket” (Matt 5:20). Just de orden finns inte med i dagens läsning som slutar med ett annat perspektiv, hur vi ska bedömas efter vår död. ”Den som handlar och undervisar efter Guds bud skall räknas som stor i himmelriket”, säger Jesus.
Det finns så mycket gott i varje människa och så stor potential för kärlek att Mose och Jesu bud och undervisning aldrig kan sägas vara ouppnåeliga. Tvärtom, människan har gjorts rik av Gud för att kunna berika andra genom sin tro och sina gärningar. Amen.
diakon Göran Fäldt
