Kortpredikan 8 september 2022, Jungfru Marias födelse

Rom 8: 23-30; Ps 13: 6; Matt 1: 18-23

Vi är alla utvalda. Kära bröder och systrar! Det är viktigt att förstå vår utvaldhet på det rätta och ödmjuka sättet. Inte så att vi skulle ha särskilda förtjänster inför Gud som gjort Gud benägen att välja oss till sitt himmelska rike. Har vi förtjänster så har de kommit till efter det att Gud kallade oss och vi svarade med vår tro och med det förnuft som getts oss genom skapelseakten.

 Paulus säger ju som vi hörde: ”Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter Hans Sons bild”. Paulus tänker alltså här på ett beslut mellan Fadern och Sonen som vi inte har del i men som gör oss, osannolikt nog, till förmånstagare till ett arv som Gud bestämt.

Som Guds arvtagare är vi alltså kallade, säger Paulus, som talar under inflytande av den Helige Ande, till en rättfärdighet som tillkommer oss som skapade och av Gud älskade varelser. All ödmjukhet måste alltså alltid ha Gud i centrum för vår egen väg till rättfärdighet. När målet är uppnått, med hjälp av Guds nåd, vill Gud skänka oss sin härlighet.

Ingen av oss skulle kunna vara arvtagare och förmånstagare till Guds gåvor utan Maria. Hon är den först utvalda och kallade. Från sin födelse genom föräldrarna Anna och Joakims kärlek var hon utvald och därför befriad från Evas och Adams högmodssynd. Hennes födelse är – det får vi aldrig glömma bort – hela frälsningsverkets källa. Hon var utvald för att ge ett mänskligt ”ja” till Guds budbärare ängeln Gabriel. I detta ”ja” fanns hela den rättfärdighet som Gud vill ge sina älskade barn, skapade till Hans avbild ”för att formas”, som Paulus, under den Helige Andes inflytande, har sagt, ”efter Guds Sons bild”.

Frälsningens väg är nu öppen för alla av god vilja, att liksom Maria, formas efter Sonens bild och så förvandlas för evigt av Faderns kärlek. Amen.

                                                                                                                             diakon Göran Fäldt