Predikan 1 söndagen i advent 2022
Jes 2: 1-5; Ps 122; Rom 13: 11-14a; Matt 24: 37-44 eller Matt 21: 1-9
Nu är vi i väntans tider, kära medkristna! ”Amen, kom, Herre Jesus,” är det sista ordet vi har i den Heliga Skrift, Uppenbarelseboken.
Det är en bön av aposteln och evangelisten Johannes som av den Helige Ande upplysts om de yttersta tingen och om det som ska komma. För honom är allt annat i livet underordnat det budskap Anden uppenbarat.
Med Petrus var han kallad att komma till den tomma graven där Jesu döda kropp legat, Anden kallade Maria Magdalena att söka Jesu kropp och hon blev den som först vittnade om Jesus som uppstånden för de två trogna apostlarna.
Samme Johannes har sedan hela sitt vuxna liv levt i bön och meditation över den Yttersta Sanningen som är Jesus Herren. kanske var det Johannes sista ord i livet: Amen, kom, Herre Jesus, kom!
Vi är nu väntande själva. I Kyrkans andliga liv är det en tid av förberedelse till Herren Jesu födelse genom Maria, det är en vandring genom mörkret till ljuset. Herren kommer. Ja, men när? Vet vi om vi ska vara förberedda att möta Honom? Det är klokt att fråga sig själv: är jag beredd att villkorslöst lägga mitt liv i Herrens händer? Eller vill jag skjuta upp mina förberedelser? ”Håll er vakna, skriver Matteus som upprepar Jesu ord, ”ty ni vet inte när er herre kommer”.
Paulus är inne på samma linje och talar till de nykristna i och omkring Rom, den tidens huvudstad: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära”. Det är vår andliga natt, det är vår väntan, han talar om, det är vårt hopp att i den avgörande stunden, hålla den viktigaste av alla böner vid liv, vaken, beredd, tillit till en enda sak: ”Kom Herre Jesus!” Kom! Amen, amen!
Tiden tycks inte ha någon betydelse. 800 år före Jesu födelse, liv, gärningar, offer, död och uppståndelse kallade Gud Jesajas som sin profet. Hans uppdrag som profet var att förbereda hela Guds folk på det som skulle komma. Samma Ande som upplyste Johannes aposteln gjorde Jesaja till ett stort ljus i världen. Folk lyssnade till honom och väntade också de. ”Den dag skall komma då berget med Herrens tempel står orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna. Alla folk skall strömma dit.”
På detta berg har Herren Jesus Faderns Son fullbordat sitt uppdrag och uppenbarat den eviga sanningen för alla människor.
Kära medkristna, Guds kärlek uppfyller oss så att vi gläder oss tillsammans som Guds heliga folk och manar oss att gå från vårt andliga mörker till ljuset, det ljus som förklarar världen och livet för oss. Vi erkänner Jesus som vårt Huvud, eftersom Fadern har frambringat ditt rike och kommer att leda det till den nya Skapelsen av frid, skönhet och evig lycka i Gud själv.
Vi får börja vår adventstid med de goda prioriteringarna, som Paulus uttrycker det: ”Ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte så mycket omsorg om det jordiska så att begären väcks”. Ja, adventstiden måste vara en tid av självtuktan i lydnad mot Guds bud. Vi känner vår mänskliga svaghet och därför ropar vi i bön, ”Amen, kom, Herre Jesus”.
diakon Göran Fäldt
