maj 2020

Predikan, Pingstdagen 2020

Hur livet förmedlas. Pingsten sägs vara hänryckningens tid. Om det gäller också i coronatider vet jag inte. An­den är i varje fall lika omöjlig att fånga som vinden och elden, eller livet. Hur talar man om den Ande som ”uppfyller hela jorden” (ingångs­antifonen), eller om den Ande som ”verkar i allt och överallt”, som aposteln säger i andra läsningen. Det riskerar att bli ett allmänt tal om ”li­vet”. Men samme apostel uppmanar oss att skilja mellan andarna.

Predikan, Pingstdagen 2020

Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd försvinner Jesus inte ”upp och iväg” till en avlägsen plats. Det skulle ju göra honom irrelevant. Istället har Jesus dragit sig undan det nu synliga för att föra den skapade materien till Gud; upphovet till, och som upprätthåller all existens, ”spänner ut himlen som ett tält” som vår responsoriepsalm idag bildligt uttryckte det. I Guds fullkomliga varande kan personen Jesus Kristus därför verka mer aktivt i och för världen, och utgöra vår bro till den fullkomnade gemenskapen med Gud.

Söndagsbetraktelse 31 maj 2020

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta. Allt det som så nyligen har hänt är överväldigande och förvirrande. Plötsligt står Jesus framför dem! Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro. Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!

Kortpredikan 29 maj 2020

Paulus har yrkat på att få sin sak avgjord av kejsa­ren. Den rätten har han som romersk medborgare. Också en kristen får använda sig av rät­ten att få sin sak prövad i domstol, om rimliga skäl finns. I Paulus fall fanns tunga skäl. Paulus hade fått hö­ra av Her­ren: ”Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom”. Paulus vet att det som händer honom ingår i en större plan. Kyrkans tyngdpunkt skul­le flyttas från Jerusalem till Rom.

Kortpredikan 28 maj 2020

Inför stora rådet, som bestod av både fariséer och saddukéer, säger Paulus: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta”. Det var ett skick­ligt drag. Paulus vet att farisé­er­na tror på upp­stån­delse och ett liv efter döden, medan sadduké­er­na förnekar allt sådant. En häftig diskussion uppstår. Pau­lus räddas ur den akuta krisen och kan fö­ra bud­skapet vida­re. På natten får han tröst av Her­ren: ”Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom”.

Kan en emotionell ”peak” tysta samvetets röst? Är det en annan och farligare pandemi?

Människan är beroende av ett upplyst samvete för att fatta sina beslut och handla. Frågan i vår tid är emellertid hur man förstår samvetet. Historiskt sett har samvetet på något sätt alltid varit till hjälp att välja göra det goda, men det har också alltid förträngts och lett till att välja det onda. Det är en allmänmänsklig erfarenhet. I vår tid förefaller emellertid något nytt inträffat. Samvetet talar för känslan och inte för förnuftet. Kan det stämma? Vilken roll har känslorna?

Kortpredikan 27 maj 2020, S. Augustinus av Canterbury, munk, Englands apostel d. 604 eller 605

Påven Gregorius den store skickade ut fyrtio munkar för att evangelise­ra England. Missionen bar frukt. Deras ledare, den helige Augustinus, blev den förste ärke­bis­kopen av Canter­bu­ry. I lära och liv förmedlade han den apostoliska traditionen. I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur traditionen förs vidare till näs­ta generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha uppsikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”. Det är den så kallade ”apostoliska successionen”.