Söndagsbetraktelse 31 maj 2020

Johannes 20:1 9–23

På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
 

Betraktelse

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta. Allt det som så nyligen har hänt är överväldigande och förvirrande.

Plötsligt står Jesus framför dem! Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro. Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!                                                                                                                                                                                              ( jfr Upp.1:9-19)

Han visade dem sina händer och sin sida genomborrade av Guds kärlek, även om det var av människors hat...

Allt Gud gör eller tillåter kommer från Hans kärlek. Han använder sig av människors helighet för att berika, befästa, uppmuntra, lära, upplysa, glädja och vägleda. Men Gud använder sig också av människor som är Hans fienden när Han vill rena, pröva eller straffa oss.

På denna kväll fick Apostlarna ett ödmjukt och kraftfullt möte med Herren! Rädsla blev omvandlad till glädje, oro förvandlades till frid, flykt och gömmande blev istället mod. Mission!

Om man ödmjukt tar emot denna nya tid som började för Apostlarna och som fortfarande är ny för världen, kan det bli en återskapelse i Kristi Påskmysterium.

Jesus fortsätter sin livräddande mission genom Apostlarna ända tills världens ände och till tidens slut...Hur många tror än idag, att Kyrkans mission är livräddande?!

Apostlarna är sköra, bräckliga, fattiga; små outbildade fiskare. Men den orena och förhatliga synden har de lämnat bakom dem.

De bär på guld i lerkärl till Guds ära och de ger vidare vad de fått ta emot. Glädjen och friden bedyrar Andens genomträngande närvaro i Jesus, och det spills över till  Apostlarna.  Den Helige Anden och Hans gåvor omvandlar dem till allt det som Jesus liknar himmelriket med:

pärlor, frön, vete, senapskorn, jäst, vatten, eld, bröd, liv, nät, skatt... sådan är den Heliga Andens kraft!

”Det är i den Heliga Kyrkan som denne Helige Ande bor. Han kom ner till Henne  som en vind och uppenbarade sig i uttrycksfulla symboler av eldstungor. Ända sedan den dagen; Pingstdagen, har Han bebott denna utvalda Brud. Han är principen av allt som är i Henne. Det är Han som driver fram Hennes böner, önskningar, lovsånger, entusiasm och även hennes sörjande".

                                                                               (Dom Prosper Gueranger)

Jesus upprepar ordet frid tre gånger i dagens korta text. Det är uppenbart att frid och tro har med frånvaro av synd att göra för Jesus sammanflätar synd, frid och tro om vartannat i det Han talar till Apostlarna denna afton.

Den frid som Kristus ger är förstås mycket mer än en lugn tillvaro.

Friden som Jesus ger är Hans egen frid... Frid kommer just från det; att kunna ta del av Kristi egen frid!

Kristi egen frid är att Hans ” mat är att göra Faderns vilja”. Faderns vilja var att Sonen genom Hans lidande och Påskmysterium skulle vinna människors frälsning. 

I Kristi sår kontemplerar vi Kristi frälsning. Vi kontemplerar Kristus. I Kristi sår återspeglas mänsklighetens elände; inte bara då men nu, inte bara dem men vi.

Guds outsägliga kärlek förvandlar såren till Källor av nåd!

Utan Guds Barmhärtighet -som är given i Kyrkan - finns ingen förlåtelse och utan förlåtelse finns ingen förvandling, inget gudomlighetsgörande.

När vi förenat oss med Kristus i Hans välsignade och allra dyrbaraste sår, och förstår -med sorg och smärta - att det är vi själva som åstadkommit dem, så ska Han andas på oss med Guds egen andedräkt så att vi får frid och kan sjunga Halleluja, förenade med Guds rikes ljuvlighet.

                        ”...Han visade dem sina händer...”

Marias Lamm