Predikan, Pingstdagen 2020
Apg 2: 1-11; Ps 104: 1ab, 24ac, 29b-31, 34; 1 Kor 12: 3b-7, 12-13; Joh 20: 19-23
Hur livet förmedlas
Pingsten sägs vara hänryckningens tid. Om det gäller också i coronatider vet jag inte. Anden är i varje fall lika omöjlig att fånga som vinden och elden, eller livet. Hur talar man om den Ande som ”uppfyller hela jorden” (ingångsantifonen), eller om den Ande som ”verkar i allt och överallt”, som aposteln säger i andra läsningen. Det riskerar att bli ett allmänt tal om ”livet”. Men samme apostel uppmanar oss att skilja mellan andarna.
Evangelium vi nyss har hört leder oss rätt. Evangelisten Johannes berättar vad den Uppståndne sade och gjorde när han visade sig för sina lärjungar. ”Jesus andades på sina lärjungar och sade: ’Tag emot helig Ande’”. Detta sker redan på påskdagens kväll och lärjungarna sitter av rädsla bakom reglade dörrar. Det Johannes berättar tycks inte ha mycket gemensamt med första läsningen, där Lukas berättar om den första pingstdagen, om en dånande stormvind och tungor liksom av eld mitt ibland en stor skara människor från jordens alla hörn. Lukas berättar om en yttre dramatisk händelse. Vi kan kalla det ”utsidan”. Johannes berättar om ”insidan”. Han skrev ju sitt evangelium långt senare och tycks ta sig friheter för att förmedla grundläggande sanningar. Hur den ena berättelsen historiskt förhåller sig till den andra överlåter vi åt bibelforskarna att svara på. Kyrkan har gett oss både Lukas Apostlagärningar och Johannes evangelium. Båda behövs. Nu hör vi: ”Jesus andades på sina lärjungar och sade: ’Tag emot helig Ande’”.
När han plötsligt står där mitt ibland dem säger han först: ”Frid vare med er”. Det är mer än en hälsning. Ordet ”frid” samlar allt vad Jesus har gjort för dem genom sin död och sin uppståndelse. Han ger dem hela frukten av sin ”påsk”. Aposteln säger i ett annat brev:
”Han är vår frid.” I sin kropp har han försonat och förenat både judar och hedningar med Gud, så att alla kan nalkas honom ”i en enda Ande”. Johannes uttrycker sig mycket koncentrerat och med få ord. Varje ord är fyllt med mening. Kyrkan har förstått det och låter oss höra ordet ”frid” i varje mässa. Johannes berättar långt senare om vad som hände. Han gör det kanske efter att ha firat den heliga eukaristin. I förföljelsetider måste det ibland ske bakom stängda dörrar.
Så berättar han hur Jesus visade sina händer och sin sida. Han vill undanröja varje tvivel på att det är den korsfäste som står där. De tidigare så rädda lärjungarna blir glada när de ser Herren. Hela påskens oerhörda verklighet väller över dem. Deras hjärtan vidgar sig av glädje. Aposteln skall senare säga att en av Andens frukter är glädje. Så hälsar han dem på nytt: ”Frid vare med er”. Liksom för att påminna dem om att de inte drömmer. Den korsfäste lever! Det är påskens budskap.
Men så kommer något nytt, något som går utöver påsken. Lärjungarna skall inte bara vara mottagare. Han säger: ”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er”. Det uppdrag han själv har fått av Fadern ger han vidare till sina apostlar och till sin Kyrka.
Hela Johannesevangeliet berättar och vittnar om det uppdrag Jesus har fått av sin Fader. Som Son är han ett med Fadern, utsänd av honom, inte bara för att förkunna om Faderns kärlek, utan att för att förmedla liv till människan och mänskligheten. Han har kommit ”för att världen skall leva”. Inte bara liv i fysisk och biologisk mening, utan verkligt liv. Jesus kallar det ”evigt liv”. Det är det liv som Benedictus inbjuder blivande munkar och varje människa till med orden: ”Vem är den som älskar livet?” Det liv Jesus har förvärvat genom att övervinna människans yttersta fiende, döden, och uppstå till ett nytt liv. Det livet ger han sina lärjungar när han önskar och ger dem ”frid”. Men nu ger han samma uppdrag till sina apostlar: ”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er”.
Så berättar Johannes hur det gick till. ”Jesus andades på dem och sade: Tag emot helig Ande”. Vi kommer ihåg hur människan i begynnelsen skapades och fick liv. Gud formade henne av jord och ”blåste in liv” i henne. Det var detta liv som skadades när människan syndade och därmed ställdes under dödens välde. Nu skall hon få livet tillbaka. Det kan bara ske genom den Uppståndnes egen Ande. Men det skall ske, inte bara genom att komma till tro på Jesus, utan genom den Uppståndnes apostoliska kyrka. Därför andas Jesus på sina apostlar och säger: ”Tag emot helig Ande”.
Endast hans Ande kan förmedla hans liv. Pingsten förutsätter Påsken. Vi märkte det när Johannes berättar att Jesus visar sina sår för apostlarna. Det handlar inte om andligt liv i största allmänhet. Anden skall inte tala av sig själv, har Jesus sagt enligt samme evangelist, utan Anden skall förmedla Kristi ord.
Samme Johannes berättar om hur det ur den korsfästes sida rann fram blod och vatten. Det är detta blod och detta vatten som rinner vidare i kyrkans heliga sakrament och som förmedlar Ande och liv. I dopet föds människan på nytt. Vi hörde aposteln säga: ”I Anden har vi alla döpts att höra till en och samma kropp”. Tidigare i sitt evangelium har Johannes låtit Jesus säga att det ur de troendes inre skall ”flyta fram strömmar av levande vatten. Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få”. Det är detta nya liv som får näring och kraft genom den heliga eukaristin, som är hans kropp och blod. ”Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall den som äter mig leva genom mig”. I denna undervisning om det levande brödet säger han också: ”Det är Anden som ger liv. Mina ord är ande och liv”.
Det är detta uppdrag som Jesus ger sina apostlar när han andas på dem. Här samlas det i gåvan och fullmakten att förlåta synder, något som bara Gud kan göra, men nu säger han till sina apostlar: ”Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden”.
Det handlar om samma sak, att förmedla liv genom den Ande som kallas och är Livgivaren. Andens liv förmedlas genom sakramenten. Kyrkan är sakramental. Hon förlänger och ”fortsätter” det Jesus gjorde under sitt jordiska liv. Andligt liv kan inte skiljas från den korsfäste och uppståndne. Därför kan vi inte i längden leva utan de heliga sakramenten. Det är det som gör den nuvarande krisen så allvarlig.
Vi som har privilegiet att få fira eukaristi intensifierar vår bön och tackar Gud för att vi får fira gudstjänst i Ande och sanning, som gjuter in Kristi uppståndna liv i oss och redan nu för oss från döden till livet.
Hans kyrka har sin Herres uppdrag att säga till de troende: ”Tag emot helig Ande”.
Hon svarar med bönen: ”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld”.
Amen.
pater Ingmar Svanteson