Predikan 1 januari 2025, Guds Moder Marias högtid

4 Mos 6: 22-27; Ps 67; Gal 4: 4-7; Luk 2: 16-21

Kära kristna,

Vi firar i år ett jubelår, Kyrkans jubelår 2025. I vårt stift inleddes pilgrimsvandringen i den kristna trons ljus i S:t Eriks domkyrka på Den Heliga Familjens festdag, i söndags, söndagen efter Juldagen. Vår biskop kardinal Anders Arborelius ocd välsignade pilgrimskorset och predikade.

Det trons mysterium vi firar börjar alltid med bebådelsen till jungfru Maria. Ängeln kom in till henne i föräldrarnas hus och sade, ”Var hälsad du högt benådade! Herren är med dig”. Ängeln såg hennes förskräckelse och sade: ”Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (jfr Luk 1:28-31). Det är det kristna trosmysteriets första ögonblick.

Kära kristna, trons mysterium fortsätter sedan med Jesu födelse. Det är tiden för vår största glädje. Vi får sjunga: ”O du saliga, o du heliga, nådebringande juledag!” (Cecilia 244: 1). Gud har kommit till oss! Vi gick vilse, Gud sökte oss och fann oss”. ”Världen är frälsad, fröjda dig, o kristenhet!” (Cecilia 244:3).

Jungfru Maria blir Guds Heliga Moder, som också är högtidens namn idag. Lukas skriver: ”Tiden var inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde” (Luk 2:7). Det är det kristna trosmysteriets andra ögonblick.

Här finns två frågor. Den första är hur Maria upplevde födandet i sin jungfruliga kropp, som inte ”känt till någon man” (Luk 1:34). Herren Gud hade ju sagt till Eva sedan hon och Adam syndat mot Gud i paradiset: ”Stor skall jag göra din möda när du är havande” (1 Mos 3:16). Moderskapets smärtor, som alla mödrar har upplevt, är en del av straffet för synden mot Gud. Adam får sitt straff och djävulen sitt (1 Mos 3: 14 och 1 Mos 3: 17-18). Jungfru Maria har aldrig känt synd och därför föder hon utan den smärta som är alla mödrars lott.

Den Heliga Skrift säger inte i ord något om detaljerna i Marias födande men den heliga Birgitta av Vadstena säger i en av sina himmelska uppenbarelser desto mer. Låt oss komma ihåg att Birgitta och Ulf hade åtta barn. Hon hade alltså stor erfarenhet av moderskap.

Maria säger i uppenbarelsen, ”När jag hade honom i moderlivet, bar jag honom utan plåga, utan tyngd eller obehag. Jag ödmjukade mig i allt, vetande, att han, som jag bar, var allsmäktig. När jag födde honom, så födde jag honom utan smärta och synd, liksom jag också avlat honom, under en sådan själens och kroppens jubelfröjd, att mina fötter till följd av denna fröjd icke förnam marken, på vilka de stod. Och såsom han till hela min själs fröjd gått in i alla mina lemmar, så gick han, under alla mina lemmars fröjd och min jublande själs obeskrivbara glädje, ut utan att skada min jungfrudom”.

Så stort är vår kristna tros mysterium att vi genom Jungfru Marias moderskap kan förstå på vilket sätt Gud vill frälsa oss och föda oss på nytt som Hans älskade barn. I Marias födande av den evige Sonen, Ordet som blev människa (jfr Joh 1:1-4) får vi svaret på frågan hur det gick till och varför hon fick föda utan smärta och besvär.

Galaterbrevet som vi läste säger det genom Paulus och den Helige Ande: ”Men när tiden var inne, sände Gud sin Son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt” (Gal 4:4-5).

Med vår andra fråga undrar vi vad som menas med ”den förstfödde” i versen, ”Tiden var inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde” (Luk 2:7). I bibliskt språk kallas ett nytt barn alltid ”den förstfödde” även när det senare i äktenskapet kommer fler barn. De som under historiens gång hävdat att Maria och Josef hade flera barn har missförstått Guds människoblivandes mysterium och vanhelgat det genom en falsk tolkning av ordet ”förstfödd”.

Guds Moder Marias moderskap saknar motstycke. Hon är och förblir genom Guds vilja och försorg både jungfru och moder. Det är genom detta stora mysterium som vi nu kan vandra i tron tillsammans med våra bröder och systrar under ett särskilt trons år, ett jubileumsår eftersom vi också firar minnet av den nicenska trosbekännelse som vi högtidligt läser eller sjunger på söndagar och högtidsdagar. Det är i år 1700 år sedan fäderna i Nicea fastställde vårt Credo, vår trosbekännelse.

Jag tror på en enda Gud

allsmäktig Fader,

skapare av himmel och jord

av allt både synligt och osynligt

På Honom genom vilket allt blev till; som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen och blev kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blev människa. Amen.

diakon Göran Fäldt