Predikan Söndagen i Juloktaven 2024, den Heliga Familjen
Syr 3: 2 -6, 12-14; Ps 128; Kol 3: 12-21; Luk 2: 41-52
Kära familjer,
Vi ska i år få göra en pilgrimsvandring i tron som varar ett helt år, Kyrkans jubelår 2025. Vi är alla inbjudna och kallade att återupptäcka att också vårt liv är en vandring med ett mål. Hur vi färdas på vägen är på olika sätt alltid fullt av överraskningar. Vi behöver bara tänka på Josef, Maria och Jesus som på ängelns uppmaning flyr undan Herodes till Egypten.
Igår firade vi De Oskyldiga Barnen i Betlehem. De familjer som nu får genomgå svåra prövningar i världen måste få känna vårt stöd i nöden och veta att vi inte glömmer dem utan tänker på dem med vår bön.
Den helige Fadern har öppnat den heliga porten i Peterskyrkan på julaftonen och idag på den Heliga Familjens festdag öppnar han den heliga porten – Porta Santa – i sin katedral S:t Johannes på Laterankullen, San Giovanni in Laterano. På nyårsdagen – Guds Heliga Moder Marias högtid – öppnar påven den heliga porten i basilikan Santa Maria Maggiore. Så kommer jubelåret att vara inlett av Kyrkans överste herde, S:t Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare på jorden, påven.
Hela Guds folk kommer att delta i denna pilgrimsfärd i tron som en enda stor mänsklig familj. Den andra söndagen efter Jul, dagen före Epifania, Herrens Uppenbarelses högtid, öppnar den helige Fadern den heliga porten i basilikan Sankt Paulus utanför murarna. Dessa tre sista heliga portar kommer att stängas igen söndagen den 28 december 2025, då vi avslutar jubelåret till Guds ära.
Vi tänker idag med hela Kyrkan på familjens betydelse och på alla de utmaningar de kristna familjerna har att bemöta. Hur ska de moderna familjerna få en god helhetssyn på äktenskapet och barnen? För 200 år sedan skulle ingen komma på tanken att begränsa antalet barn till ett eller två i familjerna. I vår tid är det knappt någon som vågar drömma om sex, sju barn i familjen. Ändå är det så att barn behöver syskon, flera syskon, för att lära sig att vara människa i hemmet. Hemmet är ju familjens hjärta. Hemmet är samhällets minsta cell! Varken vi eller samhället behöver ett ”genmanipulerat” hem!
Också samhället behöver de större barnfamiljerna för att vara ett levande samhälle.
För det första är det viktigt för barn att ha flera syskon därför att de lär sig att leva med andra människor redan i sin egen familj. Ju fler syskon, ju fler olika, ju fler tillfällen att förstå människors olikheter och på ett naturligt sätt ge och ta i det vardagliga livets alla omständigheter. Syskon gör världen mindre främmande och skrämmande. Barn med syskon har en trygg och välbekant uppväxtmiljö och slipper oroa sig för det yttre landskapets alla orosmoment. Varje dag i det tidiga livet tillsammans pratar de och leker med varandra, de bråkar ibland och kivas, de lyder sina föräldrar ibland och måste ibland pröva sin olydnad. De ser och lär, de tar och de får, de vill ha och får, de vill ha och får inte.
Personliga olikheter och olika viljor kommer till dem lika naturligt som modersmjölken. När barn möter sina mor- och farföräldrar möter de sin egen framtid. Sådana ska de också bli!
Nya barn föds i familjen och de måste konkurrera om mammans uppmärksamhet. Det är ett förspel till samhällslivet. Barn triumferar och är avundsjuka, de växer och känner sig som betydande. De råkar illa ut bland andra barn och blir arga. Det ska vara både gråt och skratt i hemmet!
De syskonlösa barnen får all uppmärksamhet själva. Vem behöver de ta hänsyn till? Med vem måste de dela sina leksaker, kläder och pappas och mammas tid för yttre aktiviteter? Deras många privilegier bara understryker deras ensamhet som barn. En dag ska de välja sin livskamrat. Kanske någon som har många syskon? Det är bara det så berikande! Eller någon som de själva. Ett annat syskonlöst barn!
Läsningarna i dag visar att man och hustru och barn har en särskild kallelse att leva tillsammans, inte bara som medborgare i ett samhälle, utan också som kristna som i sina hem bygger en hemmets kyrka med Guds särskilda välsignelse. När vi lyssnar till Syraks bok och till brevet till Kolosserna förstår vi vilket stort ansvar de gifta har. De som arbetar ska ta hand om sina äldre föräldrar, man och hustru ska älska varandra och dela på sina uppgifter i familjerna och barnen ska lyda sina föräldrar.
Idag ser inte samhället ut på samma sätt som när dessa heliga texter skrevs och det har förändrat mycket av familjens uppgifter. Även om det är lätt att konstatera att det moderna samhället fungerar på ett annat sätt så är rollerna i familjen desamma. Alla har sina roller och rollerna ska komplettera varandra så att en enhet bevaras i familjelivet. När vi nu med Kyrkans välsignelse får göra en trons pilgrimsvandring på den plats där vi lever och är verksamma, blir vi mer medvetna om våra olika roller i familjen och försöker att bidra med våra egna krafter så långt de räcker. Uppgifterna förändras. Rollerna kvarstår alltid!
Tron på Gud, ”hoppet som inte sviker” (Hoppet sviker oss inte, påven Franciskus’ bulla för 2025) och kärleken, är det som förenar och styrker banden mellan människor och mellan människor och Gud. Låt oss därför inte bara be för familjerna utan skapa familjer i tron på den kärlek som är starkare än döden. Låt inte familjens frihet glida er ur händerna. Amen.
diakon Göran Fäldt
