Predikan 28 söndagen under året 2025

2 Kung 5: 14-17; Ps 98; 2 Tim 2: 8-13; Luk 17: 11-19

Kära medkristna, vi har fyra namn att minnas och förstå idag: Elisha, Naaman, Jesus och Timotheos. Vad har de att säga oss?

I söndagens läsningar till eukaristin har vi en slags tävlan i tacksamhet mellan Gamla och Nya förbundet, eller Gamla och Nya Testamentet. Gamla ser ut att vinna och Nya att förlora. Hur då? Det handlar om botande av sjukdom som syns på kroppen eller i huden. Naaman botas och återvänder med hela sitt sällskap till gudsmannen Elisha som botat honom genom anvisningarna om att skölja sig i Jordanflodens vatten (2 Kung 5:14). Elisha var profeten Elias lärjunge och efterföljare. Naaman kom renad i huden tillbaka för att tacka  med stora gåvor. Elisha vill inte ta emot gåvor till sig själv eftersom Naamans återvunna hälsa inte beror på honom utan på Gud. Han sa nej till gåvorna.

Jesus botar tio spetälska, leprasjuka, som vi säger idag, men bara en kommer tillbaka för att tacka honom.  Han som tackar gör det ännu ivrigare än Naaman. Han kastar sig för Jesu fötter och prisar Gud. Här syns skillnaden. Naaman tackar människan Elisha men den leprasjuke tackar Gud - och Jesus som mellanhand (Luk 17:15).

Jesus frågar: ”Ni var ju tio från början men varför kommer bara du tillbaka för att tacka mig?” Lukas antyder svaret: mannen var från Samarien, alltså inte från det judiska hemlandet med Jerusalem som religiöst centrum. Samarierna var inte särskilt väl sedda av de riktiga israeliterna. Jesus, däremot, lyfter fram dem som förebilder. Det kan vi komma ihåg när vi ser vilka människor det är i vårt samhälle och i vår tid som gör det som är gott mot andra. Vi tänker på den barmhärtige samariern som stannar upp vid en man som rånats och misshandlats på sin väg till templet. De flesta gick förbi, men en främling stannade till och gjorde ett stort gott. Främlingen är ensam med Gud. Han tänker!

Det som är gemensamt för texten ur Andra Kungaboken och Lukas evangelium är något annat än berättelserna om botandet från sjukdom. Ser vi under ytan ser vi också viljan att göra det som är gott. Det kan man säga är budskapet i söndagens läsningar. Elisha söker inte sin egen bekräftelse utan det goda som kan ges till den sjuke Naaman. Jesus gör precis samma sak. Han botar inte de sjuka på platsen utan säger till dem att visa sig för en präst. Det är på vägen dit som de tio blir botade från den svåra och egentligen obotliga sjukdomen. Jesus har bara en önskan eller avsikt, att göra det som är gott, gott för de sjuka.

Paulus säger i sitt brev till Timotheos: ”Är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv” (2 Tim 2:13). Godheten är Jesu natur. Han kan inte vara motsatsen. Jesus är trogen.

Kära medkristna, låt oss ställa oss själva frågan om det goda. Vad är gott? Låt oss ta ett exempel: När de gifta makarna säger: ”Om vi har färre barn kan vi ge mer åt dem vi har.” Det är inte så säkert att föräldrarna i realiteten ger mer saker eller uppmärksamhet åt sina barn i framtiden. I det fallet tjänar den goda tanken mer som ursäkt för att inte ha flera barn. Barn är alltid är något gott eftersom barn är livets gåva. Föräldrarna kan inte veta något om framtiden. Vad de måste veta är hur förberedda de är och om de kan ta det stora ansvaret som barn innebär.

Alltså låt oss i varje ny valsituation titta på frågan om vad som är gott. Egentligen är det svaret i alla de moraliska avgöranden vi har framför oss varje dag. Godheten är budskapet i läsningarna. Kan vi göra något för andra? Söker vi erkännande och tack för vad vi gör? Är vi öppna i våra samtal eller söker vi vår egen tillfredsställelse? Elisha gjorde det inte, Jesus inte heller. Båda sökte det goda och önskade att det goda skulle övervinna det onda som fanns. Om vi kan göra så i det vardagliga är det Guds förtjänst, inte vår. Därför säger Jesus till den sjuke som botades och kom tillbaka till honom: ”Din tro har hjälpt dig” (17:19).

Jesus vill det goda för mannen, inte bara att han blir frisk igen, utan för att tron alltid är det goda och en Guds gåva. Det vill Jesus inpränta i mannen. Därför betonar han: ”Din tro har hjälpt dig”. Ja visst, men hur och när? Trons gåva är inte given för att sättas in på banken med låg ränta utan för att användas för andra goda gärningar. Som den barmhärtige samariern gjorde när han vårdade den halvt ihjälslagna mannen vid sidan om vägen till Jerusalem. I det fallet var trons gåva en handling i den barmhärtiga kärlekens namn. Tron, kära medkristna, är den mest intelligenta egenskapen i mänsklig natur för att förstå förnuftet. Amen.

diakon Göran Fäldt