Predikan Kristi Himmelsfärdsdag 2025

Apg 1: 1-11; Ps 47; Heb 9: 24-28, 10: 19-23; Luk 24: 46-53

Kära bröder och systrar,

Skulle vi inte alla vilja följa med Herren till himmelen? Jo, svarar vi, men inte just nu. Kommer vi ihåg liknelsen om lärjungarna som hade alla möjliga ursäkter för att inte följa Jesus då han kallade dem? Låt mig bara säga farväl av min far först, eller jag måste bara sköta om min gård först, sedan kommer jag. Jag vill bara först begrava mina föräldrar, alla hade sina skäl, mänskliga skäl. Samma sak för syndarna. Till och med kyrkoläraren Augustinus som var ung och levde syndigt liv, sa ja till att omvända sig. Men – vid närmare eftertanke – jo visst, jag ska omvända mig, men Herre, inte just ju inte så snart. Han ville inte heller komma till ett avgörande. Till slut gav han med sig. Hans tros kamp gjorde honom till en kristen människa. Det var det viktigaste, att han blev biskop oh kyrkolärare betydde inte mycket för honom själv men för kyrkan betydde det desto mer!

Jesu Himmelsfärd handlar mer om vår tro än om viljan att lämna det jordiska och komma med Jesus till himlen. ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apg 1:11). Det är vad vi tror på! Vi tror på hans välsignelse! ”Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen” (Luk 24:51)

Det som sker här utanför Jerusalem och femtio dagar efter Uppståndelsen är en uppenbarelse av Inkarnationen; av Guds Sonens människoblivande genom jungfru Maria och den Helige Ande. Den händelsen, det som skett och fortsätter att ske, är frälsningen genom Guds människoblivande - utan tron på Honom och utan tron på Himmelsfärden – ingen frälsning! Är det verkligen sant?

Jo, och utan Kyrkan, ingen frälsning! Varför? Därför att Kyrkan är Kristi mystiska kropp, han är vinstocken och vi är grenarna. Om Jesus frågar oss; ”Vill ni bli grenar nu” och vi svarar, ”ja gärna, men inte nu, jag har så mycket att göra först”, då är vår tro inte stark!

Kära medkristna, vi ska fortsätta vårt liv som människor och inte försöka avkorta det ens med de bästa anledningar. Tids nog kallar Herren oss att lämna jordelivet och komma till himlen och vara med Herren där. Vi får vår dom. Tids nog ska vi göra vår himmelsfärd. Men den kommer först på den yttersta dagen på domedagen på den sista dagen som vi i kyrkan kallar Kristus Konungen högtid.

Credo säger: ”Sonen blev kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blev människa, han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och steg upp till himlen”.

Det är detta vi firar idag, Herren Jesu Kristi Himmelsfärd.

Vilket vackert namn på en högtidsdag, vilken enastående händelse, med vilken hänförelse firar vi inte denna stora händelse! Sonen är människa och Gud. Han stiger ner från himlen för att föra oss till himlen. Han uppstår efter sin död till liv och han uppstiger dit varifrån han kom. Halleluja! Amen. Halleluja!

Jag började min predikan med en fråga och svarade själv innan ni hann säga något:

Skulle vi inte alla vilja följa med Herren till himmelen? Jo, svarar vi, men inte just nu.

Med denna fråga och mitt svar vill jag bara säga en sak. Visst, som troende måste vi komma till ett avgörande någon gång. Har vi bestämt oss tar vi också konsekvenserna. Jesus sa oss ju senast i söndags, ”Om ni håller mina ord är ni mina lärjungar, om ni älskar mig så håller ni mina bud.

Allt det där handlar om ett oändligt viktigt ställningstagande i livet. Men det kan komma långsamt,  och det kan komma fort. Det beror på vilka förkunnare och vilka Kristi vittnen man möter. Någon gång klarnar det, och sedan följer man Jesus vidare i livet. Det finns ord som sätter hjärtat i brand men det finns också ord som exploderar i hjärtat, då brister det och blodet rinner ut till ingen nytta. Det senare händer när man alltför snabbt säger ”Ja, jag vill att du tar mig upp till himlen nu”.

Akta er! Låt er inte ryckas upp i en stark känsla eller en blind tro. Tillåt er att ifrågasätta, som Tomas tvivlaren. ”Om jag inte ser hålen i hans händer och såret i hans sida, tror jag inte på vad ni säger, att ni har sett herren uppstånden från de döda”. Var ärliga! Men lita på Gud!

Ni måste låta Anden leda er på era egna villkor och förutsättningar. Gud bestämmer tiden när det sker att ni verkligen tror, men ni bestämmer tiden då ni fattar beslutet att tro. Det är det viktiga!

När vi bestämmer oss med bestämdhet att tro, då vet vi samtidigt att vi är kallade av Gud och är på frälsningens väg, som Paulus säger till Romarna: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning” (10: 8-10). Amen.

diakon Göran Fäldt