Kortpredikan 26 november 2019
Dan 2: 31-45 Till Dan B: 34-38; Luk 21: 5-11
Profeten Daniel tolkar kung Nebukadnessars dröm om den enorma bildstoden, byggd av guld, silver, koppar och järn. Han förstår att de olika metallerna är symboler för de då kända folken och deras imperier, babylonier, meder, perser och greker. Det grekiska väldet (från slutet av 300-talet f. Kr.) söndrades efter Alexander den stores död, symboliserat av leran som försvagade järnet. Det ena väldet avlöses av det andra.
Så fortsätter det. En bild för historiens gång.
Men Daniel upptäcker en detalj i kungens dröm. En sten blev lösriven. Det fick den väldiga bildstoden på fall. Ett annat rike skall växa fram. Det skall uppfylla hela jorden. Men det skedde inte med människohand. Tron vet vad profeten antyder.
När Guds tid var inne sände han sin Son, född av en kvinna, men inte genom ”någon mans vilja”. Om honom sägs det att hans rike ”aldrig i evighet skall förstöras”. Det är vad ängeln Gabriel förkunnade för jungfrun i Nasaret, hon som ”inte haft någon man”, men över vilken Guds Ande skulle komma. Inför Pilatus skall han tala om ett rike som ”inte är av denna värld”.
När rikena faller och katastroferna avlöser varandra är det lätt att gripas av rädsla. Det är också en tacksam marknad för självutnämnda ledare.
Kvinnans son står mitt i denna värld och dess historia. Han säger till sina lärjungar: ”Se till att ni inte blir vilseledda. Tappa inte besinningen!”
Lärjungarna lyssnar ivrigt till hans ord. De ber ständigt. De ber vad han själv har lärt dem: att hans rike skall komma.
Som avslutning på den bönen säger de: ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.”
pater Ingmar Svanteson
