Kortpredikan 27 november 2019
Dan 5: 1-6, 13-14, 16-17, 23-28 Till Dan B: 39-44; Luk 21: 12-19
Daniel formulerar domen över den övermodige babyloniske konungen. Denne prisar sina maktlösa avgudar och skålar i bägare tagna från templet i Jerusalem (helgerån). Men inför den skrivande handen på väggen fylls han av oroliga tankar, hans höfter skälver och hans knän slår emot varandra.
Skriften på väggen har blivit ett varningsord till alla som missbrukar sin makt, ett mene tekel. De övermodigas dagar är räknade. Ibland drabbas de mäktiga redan under historiens gång. Men till slut på den yttersta dagen.
Också Jesu ord antyder en dom. Vår tro säger oss att domen först drabbar Konungen själv, på korset. För att definitivt krossa ärkefiendens övermod.
Ändå gör fienden fortsatt motstånd - som i dödsryckningar. Det drabbar också hans lärjungar som skall mötas av motstånd, förräderi, fängelse och hat, också i familj, släkt och vänner.
Men det kristna martyriet är inte främst en fråga om mänskligt mod. Det är delaktighet i Kristus. De som förföljs håller ut av kärlek till Kristus. De behöver inte ens bekymra sig om något försvarstal. ”Jag skall ge er ord och visdom, som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga.” Otaliga martyrer har bekräftat det.
En färsk internationell rapport säger att det var femte minut dör en kristen på grund av sin kristna tro.
Endast en sak efterfrågas. ”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.”
Men denna uthållighet bygger på kärleken till den Herre som hela tiden ger sig själv åt de sina.
Därför läser vi Guds ord, ber om mod och firar den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
