Kortpredikan 28 november 2019
Dan 6: 11-27 Till Dan B: 45-51; Luk 21: 20-28 -
Daniel i lejongropen - en förblivande verklighet.
De svartsjuka och intrigerande hovmännen vill få Daniel på fall. De
”gräver en grop för andra, men faller i egen fälla.” (Ps 7:16). Ondskan drar straffet över sig själv.
Att också de ondas familjer straffas blir en bild för att inga ondskans ättlingar kan hämnas i framtiden.
Daniel kan inte skadas av något. Lejonens gap var tillstängda av en utsänd ängel. Änglarna är i tjänst för Guds eviga sanning. Daniel stod under den eviga lagen, starkare än någon av människor stiftad lag.
Daniel bad, tre gånger om dagen. Det betyder hela tiden. Inte minst när hoten närmar sig.
I den yttersta tiden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet. Himlens makter skall skakas.
Jesu ord får inte förväxlas med förändringar i natur och klimat. Jesus varnar för dem som ropar: ”Här är det” eller ’nu är det’. Vi vet att vi inte vet när detta skall ske.
Människosonen, som inte har tagit makten men har fått den, har sista ordet och skall till slut komma med makt och härlighet.
Det är lätt att bli "hedning" i sitt inre, att ockuperas av denna världens tänkesätt. Daniel höll fast vid bönen och förbundet.
Genom bön hålls hjärtat rent för onda och förlamande tanker. Den kosmiska kampen utspelas i hjärtat.
Den som ber får ett löfte: "Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig".
Kyrkan uppmanar oss till detta i varje eukaristi: ”Upplyft era hjärtan”.
Eukaristin är bön som ger bönhörelse: ”Välsignad vare han som kommer”.
Och kraft att växa i det stabila hoppet ”till dess du återkommer i härlighet”.
pater Ingmar Svanteson
