Kortpredikan 25 november 2019, S. Niels Steensen, biskop

Dan 1: 1-6, 8-20; Till Dan B: 29-33; Luk 21: 1-4

Under kyrkoårets sista vecka lyssnar vi till profeten Daniels bok. Den ställer fram Daniel och hans vänner som föredömen, när de tvingades leva i en rent hednisk miljö. De lärde sig kaldeisk/baby­lonisk kul­tur och ställde sina krafter i den kaldeiske kungens tjänst, men var ändå trogna förbundet. De beskyddades genom sin trohet.

Niels Steensen (d. 1686) frambär samma vittnesbörd, både ge­nom sin forskning och sitt liv.

Född i Köpenhamn med skånskt ursprung, blev han en erkänd anatom och forskare.

Med sinnet iakt­tog han, med förståndet för­stod han och med tron för­un­drades han över skapelsens skönhet. Under lång vistelse i Italien lärde han känna katolsk tro och praxis. En sak­ramentspro­cession på Kristi Lekamens dag blev av­gör­ande och han blev kato­lik.

Han prästvigdes och blev senare hjälpbiskop i Münster med ansvar för katoliker i för­skingringen. Han dog utfattig, eftersom han hade gett bort si­na ägodelar till de fattiga. Som änkan i evangeliet.

Niels Stensen saligförklarades 1988. År 2000 korades han till år­tusen­dets främste danske läkare.

Själv säger han:

Skönt är det vi ser.

Skönare det vi för­står.

Skönast det vi inte fattar.

                                                                                                                pater Ingmar Svanteson