Predikningar

​​​​​​​Under 200-talet sköljde vågor av förföljelse över den kristna kyrkan. Påven Cornelius dog i landsförvisning. Biskopen Cyprianus blev halshuggen. De nämns båda tillsammans i den första eukaristiska bönen. De kallas "okuvliga vittnen för sanningen". Cyprianus uppmuntrar i ett brev de blivande martyrerna: "Hur saligt är inte det fängelse som sänder Guds människor till himmelen. Må vi förakta det närvarande och blott tänka på det tillkomman­de, på det eviga rikets lön, på Herrens om­­famning och välkomstkyss, på åsynen av Gud."

Ett ord att lita på – Lukas femtonde kapitel. Få texter skimrar så av Guds barmhärtighet som Lukas femtonde kapitel. Inga av Je­su liknelser är väl så kända som dessa tre om det förlorade fåret, det borttap­pa­de sil­vermyntet och den förlorade sonen. Kapitlet har kallats evangeliets hjärta. Med apos­teln i andra läsningen kan vi säga: ”Detta är ett ord att lita på och värt att ta till sig, Kris­tus Jesus har kommit till världen för att rädda syn­da­re”.

Jesu Moder Marias kloster invigdes denna dag, året var 1991. Mässan firades i klostergården i strålande sol (kyrkan var då ännu inte byggd). En lång rad av gratulanter köade. En ivrig gra­tulant, tillika donator av marken, skyndade fram och utropade: "Himlen har landat!" Ofta har man sett klostrets inre gård som en bild för paradisets trädgård. Det strider inte mot att klostret ställdes under korsets tec­ken.

​​​​​​​Chrysostomos är inte bara känd för sin vältalighet, därav till­nam­net "gyllen­mun", han var också modig. Hans försvar för den san­na tron och för de fattiga gjorde att han som patriark i Konstan­tin­o­pel drevs i landsflykt. Kejsarinnan Eudoxia tålde inte hans kri­tik. Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller dö­den. Han för­ak­tade världens fasor och nöjen. Mak­­­ternas raseri liknade han vid spindel­väv. Han kunde med Paulus säga: ”Jag tackar honom som har gett mig kraft”.

Dagens två läsningar målar två bilder. Paulus förmanar den krist­na församlingen att dra konsekvenserna av sin tro. Jesus uppma­nar ”dem som vill lyssna” att ”vara barmhärtiga”. Bilderna kan förvisso problematiseras. Skall hustrun som miss­hand­las av sin man vända andra kinden till? Skall kriminali­tet och våld ta över våra gator? Också ett kloster behöver en ordning ”för att utrota fel och bevara kärleken”.

​​​​​​​”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsam­mans med Kris­tus hos Gud”. Paulus drar konsekvenserna av det han sagt i bör­jan av sitt brev till kolosserna. Genom tron och do­pet har de dött från ett sätt att leva och gått in i ett nytt. Men det gamla levnadssättet upphör in­te utan vår medverkan. Paulus säger att det gamla måste ”dödas: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi”. Den själviske har sig själv som avgud.

​​​​​​​"Det gick ut kraft från honom." Paulus förklarar hur det är möjligt. "I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning." Johannes säger: ”Ordet blev kött och tog sin boning i honom”. Psaltaren sjunger: ”En gång har Gud talat”. Hela Guds fullhet i en enda människa, i ett enda ord.

​​​​​​​Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand repre­senterar människan i hennes svaghet resp. kraft. Den ”helade” människan ser vi i den glädje som lyser fram i Pauli brev. Paulus vittnar om honom som rymmer vishetens och kun­ska­pens alla skatter, men det står ännu under hoppets förtec­ken.

Den anstötliga vägen till frid. De flesta partier och organisationer, ibland också kyrkor och samfund, lägger ner stor mö­da på att göra sitt budskap attraktivt och lockande. Jesus tycks vara komplett ointresserad av sådant. Här tycks han snarast vilja skräm­ma bort de ”stora skaror” som följde honom.

​​​​​​​Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man passerade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte utföras på sabbaten. Av en barm­härtig lag hade blivit en obarmhärtig föreskrift. Jesus tillåter sina lärjungar att göra det, av barmhärtighet. De var helt enkelt hungriga. Men hans ord rymmer mera.