Vördade kära bröder i Kristus,

Ni har länge varit med i mina böner sedan den så kallade Synodala vägen började. Sedan avslutningen för det femte synodala mötet den 11 mars i Frankfurt am Main har jag bett alldeles särskilt för er för att ni troget ska vara kvar i den apostoliska traditionen med de sanningar om tron och moralen som förts till oss av Kristus i Kyrkan och som vi, som präster, är vigda att försvara och främja. De trogna har aldrig haft större behov av präster som förkunnar sanningen för dem och som framför allt i sakramenten ger dem Kristus och som leder dem och styr dem på det sätt som är efter Kristi sätt.

Jag kan bara förställa mig er förstämning efter de ställningstaganden som mötet bestämt med stor majoritet bland biskoparna men som stod i direkt motsats till vad Kyrkan överallt och alltid lärt och praktiserat. Jag delar er sorg och känner, som ni antagligen också gör, frestelsen att ge upp.

I sådana tider måste vi komma ihåg löftet vår Herre har gett oss vid sin Himmelsfärd. Prästerna har genomlevt sådana tider förr i Kyrkans historia. Han som aldrig ljuger och är trogen sina löften har lagt det apostoliska uppdraget i våra händer: ”… Och jag är med er alla dagar intill tidens slut” (Matt 28:20). Vi måste med Herrens uppdrag och löfte fatta mod på nytt och som Hans trogna soldater ”hjälpa till att sprida sanningen” (3 Joh., 8). 

I tider som dessa, när till och med de som är biskopar förråder den apostoliska traditionen, kommer de trogna biskoparna, prästerna, de gudsvigda och trogna lekmännen av nödvändighet lida mycket, just för att de är trogna.

Låt oss nu, när vi inleder den heliga veckan och firandet av vår Herres lidande och död, se fram mot påsktiden som är Hans Uppståndelse och Himmelsfärd, och ta Hans ord till våra hjärtan, de ord Han talade till dem som skulle bli Hans lärjungar, “Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Matt 16:24).

Vår Herre utgjuter från sitt i härlighet genomborrade Hjärta under dessa de heligaste av alla dagar den starka nåden från Hans seger över synden och döden för att styrka oss att bli goda, trogna och självuppoffrande lärjungar. Låt oss under den Heliga veckan och påsktiden upplyfta oss till Jesu Heliga Hjärta, särskilt genom det eukaristiska offret, Hans Mystiska kropps lidanden, Kyrkan, som genomlider en tid av omfattande förvirring och misstag med de frukter som de bär med sig, splittring, avfall och schism.

Låt oss alltid komma ihåg att vi inte är ensamma, särskilt när vi måste uthärda ett lidande som verkar för stort för oss att bära. Låt oss alltid komma ihåg att Kristus lever inom oss och att hans gudomliga nåd verkar i oss, konkret och heliggörande. Låt oss alltid komma ihåg vår Herres ord till sin jungfruliga Moder och S:t Johannes aposteln och evangelisten. Mystiskt förenade med dem står vi vid korsets fot. ”Kvinna, där är din son… Där är din mor” (Joh 19:26-27). Guds Moder är den Gudomliga Nådens Moder och är på ett särskilt sätt prästernas Moder, som i sin Gudomlige Son kommer med oräkneliga nådegåvor till många själar. Vår Herres jungfruliga Moder är alltid vid vår sida, inte minst när hon säger: ”Gör det han säger åt er” (Joh 2:5).

Vi är ett hjärta med Jesu Heliga Hjärta genom Marias Obefläckade Hjärta. Därför gläder vi oss över gemenskapen med alla helgonen som aldrig slutar bistå oss om vi bara ber om deras förböner. Låt oss inte glömma bort uppmaningen i Hebreerbrevet när det ser mörkt ut. Den är verklig och gudomligt uttalad. ”När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron” (Heb 12: 1-2).

Jag vill avsluta med att försäkra er om mina dagliga förböner och om min enhet och förening med er. Vi har, som lärjungarna på vägen till Emmaus, känt oss uppgivna inför orättfärdighetens mysterium men kan nu bli förnyade i vårt hjärta med ny iver genom Hans nåd (jfr Luk 24:32), eftersom vi har blicken fäst på vår Uppståndne Herre och Hans oföränderliga lära. Jag ber er att vara nära vår Herre som har valt oss till att vara hans bröder i det heliga prästämbetet och stå nära varandra i en ren och osjälvisk kärlek till Kyrkan som är Hans mystiska kropp. Låt oss vara nära varandra i lidandet vi får offra för Hans kärleks skull och för våra bröder och systrar för vilka vi blivit prästvigda som sanna herdar.

Jag ber er att komma ihåg mig i bönen.

Med min djupaste faderliga tillgivenhet ger jag er och vår Herres hjord min välsignelse i den prästerliga omtanken.

Raymond Leo Kardinal Burke

Rom, Palmsöndagen, 2 April 2023

Översättning för Katolsk Horisont Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.cardinalburke.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Antisynoden, som uppvisar bristfällig teologi, skrämseltaktik och rena rama olydnaden, är vad Tysklands synodala väg egentligen går ut på

Läs också: Den tyska Synodala vägen: Splittringen har pågått länge

Läs också: Fyra kvinnor backar ut från den tyska Synodala vägen och menar att den ”tar steget bort från den universella Kyrkan.”

Läs också: Teologen Marianne Schlosser har lämnat den tyska synodala vägen

Läs också: Den tyska krisen, världskyrkan och påven Franciskus

Läs också: Synoden kan aldrig nå sitt mål att göra kyrkan ”katolsk på ett annorlunda sätt”

Läs också: En internationell koalition av biskopar vänder sig med oro över den ”Synodala vägen” i ett broderligt brev till det tyska episkopatet

Läs också: Flytande katolicism och den tyska synodala vägen

Läs också: Att motstå tidsandan

Läs också: Öppet brev från nordiska biskopkonferensen till den tyska biskopskonferensen

Läs också: Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

Läs också: ”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

Läs också: Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

Läs ochså: Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland

Läs ochså: Ökat tryck på Katolska kyrkan att ändra läran att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’