Fr. v till h: Kardinal Francis Arinze, biskop Thomas Paprocki, kardinal Wilfred Napier, och kardinal George Pell är fyra av de 74 biskopar som undertecknat brevet. (Foto: Official photo/Alexey Gotovsky / Wikimedia Commons/CNA/EWTN). 

Sjuttiofyra katolska biskopar från fyra kontinenter har undertecknat ett ”broderligt öppet brev” till sina motsvarigheter bland biskoparna i Tyskland och gett uttryck för oro över den tyska kyrkans omstridda ”Synodala väg.”

Det framgår av brevet att Kyrkans liv måste reformeras men också att kristendomens historia är överfull av välmenande insatser som tappat bort sin grund i Guds Ord, i det trogna mötet med Jesus Kristus, i det uppmärksamma lyssnandet till den Helige Ande och i vår viljas underkastelse inför Faderns vilja.” I brevet hävdas att Tysklands kontroversiella ”Synodala väg”, som är ett av flertalet tyska biskopar initierat reformarbete med krav på omvälvande förändringar i Kyrkans lära om den mänskliga sexualiteten, möjlighet för välsignelseakter för samkönade par och kvinnlig prästvigning, varnas för att reformprogrammet kommer att leda till en återvändsgränd.

74 biskopar från fyra kontinenter.

Brevet som blev offentligt känt i morse kl. 8 kommer efter andra nyligen publicerade uttryck för broderlig oro över den tyska ”Synodala vägen”, som också kallas den ”Synodala vandringen”. Ärkebiskop Stanisław Gądecki skrev den 22 februari som ordförande i polska biskopskonferensen ett brev till de tyska biskoparna och delgav dem sin ”djupa oro och rädsla” över hela processen. I det sammanhanget varnade de nordiska biskoparna nästan samtidigt för ”eftergifter för tidsandan” i ett brev daterat 9 mars. Det finns emellertid i det här brevet idag vissa skillnader genom den internationella bredden men också i en del fall på grund av undertecknarnas olika framträdande roller. Biskopar från Afrika, Australien, Europa och Nordamerika, inalles 10 länder, har lagt namnen till listan. Listan omfattar fyra kardinaler — Nigerianske kardinalen Francis Arinze, kardinal Raymond Burke (USA), sydafrikanske kardinal en Wilfred Napier och australiske kardinalen George Pell — 15 ärkebiskopar och 55 biskopar.  

Skandalen som ekar i hela världen

Den internationella spridningen på undertecknarna avspeglar de internationella problem som biskoparna anser att den tyska ”Synodala vägen” representerar. Den inledande meningen i brevet säger att ”det som sker i ett land oundvikligen påverkar det kyrkliga livet på andra håll eftersom vi lever i en tid där kommunikationen är både snabb och global.”

”Den ’Synodala väger’ är en process som bedrivs av katoliker i Tyskland men som också har återverkningar i Kyrkan globalt”, läser vi i texten. ”Till den världen hör också de lokalkyrkor och de trogna katolikerna som vi har ansvar för som herdar.”

Den sydafrikanske kardinalen gav uttryck för särskild oro med anledning av den Synodala vägens avvikelser från redan grundad lära om sexualiteten och sa att det som sker i Tyskland ”absolut” har ett inflytande på livet i hans land. Han sa också att det under möten för symposier för biskopskonferenserna i Afrika och Madagascar ”alltid kom upp frågor om vad som faktiskt sker i Kyrkan i västvärlden och att det alltid har en viss påverkan på Kyrkan i Afrika och det särskilt när inflytandet är av det negativa slaget.”

Kardinal Pell sa till Register att den tyska Synodala vägens avvikelser från ortodox lära om sexualmoralen, som han menade gick långt utöver de vanliga ”nickarna och blinkningarna och antydningarna” till en explicit uppsägning och förkastande av kristen lära” förmodligen kommer att ge skydd för liknande heterodoxa försök under den australiska kyrkans plenumsfullmäktige i juli 2022.

”Jag tror inte det blir lika extremt farlig som den tyska men den lära som avhopparna i Tyskland står för har betydelse för oss i Australien och för vårt plenummöte,” sa kardinalen.

Biskop Thomas Paprocki av Springfield i Illinois, som är en av organisatörerna av utarbetandet av brevet och dess ”marknadsföring”, sa att han skrev på brevet själv därför att han kände ansvar för att människor i hans stift skulle kunna veta att ”det som kommet ut ur den tyska synodala vägen inte är rätt.”

”Man är medveten om att Katolska kyrkan i Tyskland ser mellan fingrarna på vissa pastorala lösningar och bygger på en undervisning som står i strid med den katolska tron”, sa biskop Paprocki om vad som har potential att bli en verklig global skandal. ”Ja men visst,” kommer folk i andra länder att säga, ”Om de kan göra det där borta kan väl vi göra det här, eller hur?”

Listan omfattar fyra kardinaler — Nigerianske kardinalen Francis Arinze, kardinal Raymond Burke (USA), sydafrikanske kardinal en Wilfred Napier och australiske kardinalen George Pell — 15 ärkebiskopar och 55 biskopar.   

Broderliga tillrättavisningar och påvligt stöd
Biskop Paprocki sa i brevet att det är ett exempel på det som i Matteus 18 heter broderlig tillrättavisning i betydelsen kollegialitet stärkt av att den kommer från ett sammanhang som går utöver en enda biskopskonferens eller ett enda land.

”Jag tror att vi som bröder och biskopar har ett ansvar att stödja den Helige Fadern i det här avseendet och försöka att ta itu med en del bekymmer vi har med det som sker i Katolska kyrkan i Tyskland och hoppas att de tyska biskoparna ska svara”, sa biskop Paprocki.

Det multinationella biskopsbrevet uttrycker oro på ett flertal punkter som förekommer i den tyska ”Synodala vägen”. Det handlar om undergrävandet av Kyrkans undervisande trovärdighet och auktoritet, om att hämta inspiration företrädesvis från sociologisk analys och politisk ideologi. Det handlar om att ersätta ett kristet frihetsbegrepp med ”autonomi”; det handlar om ”bristen på evangeliets glädje, om en övergripande byråkratisk, antievangelisk ton och om fokus på makt som ”föreslår en anda som går på tvärs med det kristna livets verkliga natur.”

Det sista ”och mest bekymmersamma problemet just nu” är om inte den ”Synodala vägen” allvarligt ifrågasätter trovärdigheten i begreppet synodalitet – inte minst vid en tid då påve Franciskus söker leda den universella Kyrkan genom en ”synod om synodaliteten.”

”Genom sitt destruktiva exempel kan Tysklands Synodala väg leda några biskopar och i övrigt trogna lekmän att misstro själva idéen ’synodalitet’ och därigenom förhindra Kyrkans nödvändiga samtal om uppgiften och kallelsen att omvända och heliggöra världen.”  

Fler undertecknare är välkomna.

För närvarande har 74 undertecknat brevet personligen och av dem är 48 amerikaner och bland dem sju ärkebiskopar, nämligen ärkebiskop Paul Coakley av Oklahoma City, ärkebiskop Salvatore Cordileone av San Francisco, ärkebiskop Joseph Naumann av Kansas City, Kansas, ärkebiskop Alexander Sample av Portland, Oregon, ärkebiskop emeritus Joseph Kurtz av Louisville, Kentucky, ärkebiskop emeritus Charles Chaput av Philadelphia och ärkebiskop Samuel Aquila av Denver, som tidigare skriftligen kritiserat de första texterna från den tyska ”Synodala vägen”.

”Den tyska Kyrkan talar inte och kan inte tala för den universella Kyrkan och det uppmuntrar mig att se så många biskopar uttala sig i försvaret för tron,” sa ärkebiskop Aquila i en kommentar som Register fått ta del av.

Det som sticker ut är att ett undertecknande av Katolska biskopskonferensens i USA ordförande, ärkebiskop José Gomez, inte finns med i brevet.  Det bör också framhållas att ingen av de sex metropolkardinalerna i USA hade undertecknat dokumentet vid tidpunkten för offentliggörandet.

Flertalet av undertecknarna utanför USA kommer från Afrika, särskilt från Tanzania som har 14 biskopar.

Brevet som kommit till inom en grupp biskopar i USA fick spridning till andra möjliga undertecknare genom muntliga kontakter. Spridning i större skala hölls tillbaka eftersom man ville att brevets innehåll skulle vara konfidentiellt fram till publicering, men biskop Paprocki deklarerar klart att brevet ”inte är tänkt som en avslutad lista.”

Brevets organisatörer har också skrivit in en e-postadress episcopimundi2022@gmail.com där andra biskopar kan be att få med sitt namn i brevet. ”Jag skulle gärna hoppas att andra biskopar som av olika skäl inte haft tillfälle [att tidigare underteckna] inte skulle känna sig uteslutna utan i stället nu ha tillfälle att tillägga sitt namn till listan,” sa biskop Paprocki. ”Därför är det min förhoppning att den fortsätter att bli längre.” 

Det har antagligen haft sin betydelse att brevet offentliggjorts redan med bara omkring 70 undertecknade, särskilt som det bland dem finns flera internationellt välkända kyrkliga personligheter. Biskop Paprocki tror att andra biskopar kunnat känna sig bekymrade om de också varit på väg bort från ”huvudlinjen i termer av kollegialitet och kommunikation med sina medbröder i episkopatet” skulle ha lättare att skriva under brevet än att själva ta ett sådant initiativ.  

Förhoppningarna man till slut hyser

De som undertecknat brevet har sagt till Register att de hoppas brevet ska leda både till klarhet i läran och till bevarande av den kyrkliga enheten.

Kardinal Napier sa att han tror brevet ska generera samtal i vida kretsar inom det afrikanska episkopatet i frågan om Tysklands ”Synodala väg” och det kanske oundvikliga hotet mot Kyrkans enhet.

”Vad vi inte vill se framför oss är en splittring av Kyrkan. Jag tror inte någon önskar något sådant,” sa han och menade då också de tyska biskoparna.

Med tanke på den stora respekt afrikanska biskopar har för Kyrkans auktoritet kunde man enligt den sydafrikanska kardinalen räkna med en än större frispråkighet från den afrikanska kontinenten i frågan om Tysklands ”Synodala väg”, om den skulle uppfattas som riktad mot påve Franciskus’ intentioner och som ett hot mot Kyrkan. Kardinal Pell betonade för sin del att enheten bara kan byggas på ett gemensamt ansvarstagande för den apostoliska traditionen. Han beskrev misstagen den ”Synodala vägen” fört fram som en källa till ”moralisk förvirring och relativism” som undergräver den autentiska enheten i läran. Den australiske kardinalen säger att det nu ”skulle vara mycket lämpligt, för att inte säga nödvändigt, att Troskongregationen tar på sig ansvaret att reda ut de problematiska åsikter som förs fram i Tyskland.

”För oss som apostlarnas efterföljare är det ju faktiskt en plikt att bära vittnesbörd om sanningen,” sa han till Register.

Biskop Paprocki säger att ”vad man ytterst hoppas på” med brevkampanjen är att få det tyska biskoparna att bli medvetna om hur omfattande oron är bland deras bröder i episkopatet och ”omvärdera sin agenda och återvända till Kyrkans sanna undervisning” – särskilt innan den ”Synodala vägen” presenterar slutdokumenten i februari 2023.

Biskopen av Springfield hade funderingen att de tyska biskoparna tänkte att offentliggörandet av deras utkast skulle få andra biskopar i hela världen att ”stiga ombord” med sina kontroversiella ståndpunkter. Han tror att motsatsen var vad som hände.

                                                                                                                        Jonathan Liedl

Översatt för Katolsk Horisont, april 2022, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Flytande katolicism och den tyska synodala vägen

Läs också: Att motstå tidsandan

Läs också: Öppet brev från nordiska biskopkonferensen till den tyska biskopskonferensen

Läs också: Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

Läs också: ”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

Läs också: Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

Läs ochså: Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland

Läs ochså: Ökat tryck på Katolska kyrkan att ändra läran att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’