Under de senaste åren har katoliker i hela världen sett på, med ökad oro, hur ledare inom den katolska kyrkan i Tyskland har propagerat för den så kallade ”Synodala vägen” och dess radikala avsteg från tidlös katolsk lära. Många hoppades att påven Franciskus synod om synodalitet, som är planerad att äga rum i Rom under nästa år, skulle få tyskarna att avvika från sin väg mot en schism. Men den tyska synodens ihållande oliktänkande, förstärkt av nyligen gjorda heterodoxa uttalanden från framstående kyrkoledare, kräver nu ett mer brådskande svar.

Under täckmantel av en flerårig synodal process för att möta den kris som uppstått på grund av de sexuella skandalerna bland klerker i Tyskland, har denna ”Synodala väg” kapats av progressiva katoliker och likasinnade biskopar med agendan att starta en teologisk revolution med syfte att rasera grundläggande katolsk lära om kyrkans auktoritet, sexualmoral, prästerskapet och kvinnans roll i kyrkan. Trots att Vatikanen framhåller att Tysklands synodala process inte har någon auktoritet är dess överläggningar och diskussioner skadliga nog.

Oron bland rättrogna katoliker inför denna pågående process i Tyskland har nu blivit så pass allvarlig att två intilliggande biskopskonferenser har publicerat öppna brev med starka varningar om faran med denna.

Det första av dessa öppna brev kom under förra månaden och publicerades av den polska biskopskonferensen och ärkebiskop Stanislaw Gadecki som riktade sig till ledaren för den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing. Ärkebiskop Gadeckis brev framhåller att en av de allvarligaste frestelserna i den moderna kyrkan, som tydligt syns i den tyska ”Synodala vägen”, är att försöka ”uppdatera evangelierna” genom att jämföra vår Herres lära med modern utveckling inom psykologi och samhällsvetenskap.

Ärkebiskop Gadecki går sedan in på kärnan av detta: trohet mot sanningen som getts oss av Kristus. ”Vi ska inte ge efter för påtryckningar från världen. Låt oss undvika upprepandet av de slitna ropen efter avskaffande av celibatet, kvinnliga präster, kommunion till frånskilda och omgifta samt välsignelser av samkönade relationer.”

Den polska biskopskonferensen förstår källan till denna farliga situation. ”Denna kris inom kyrkan i Europa av idag är först och främst en fråga om en troskris,” varnar ärkebiskop Gadecki. ”Denna troskris är en av anledningarna till att kyrkan upplever svårigheter när det kommer till att förkunna tydlig teologisk och moralisk doktrin. Påvens och biskoparnas auktoritet behövs som mest när kyrkan ställs inför prövande tider och när hon ställs inför påtryckningar att avvika från Jesus lära.”

Dessa starka ord följdes av Tysklands granne i norr den 9 mars. I ett eget öppet brev till biskop Bätzing lyfter biskoparna av Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island fram något avgörande som borde vara uppenbart för vilken biskop som helst inom den katolska kyrkan.

”Det har alltid varit fallet”, skriver de, ”att sann reform inom kyrkan har utgått från katolsk lära grundad i gudomlig uppenbarelse och helig tradition, för att försvara den, förklara den och översätta den på ett trovärdigt sätt till det dagliga livet – inte genom en kapitulation inför tidsandan. Hur ombytlig tidsandan är får vi bekräftat dagligen.”

Att kapitulera för denna tidsanda är själva motivet bakom den ”Synodala vägen” i Tyskland Men det är även uppenbart i en del av de tankar och uttryck för oro som hörs från flera erfarna klerker med ansvar för kyrkan i Tyskland, även från en del som utövar stort inflytande över påven Franciskus egen synod om synodalitet.

I en intervju med biskop Bätzing, som publicerades i den tyska tidskriften Bunte i mars, efterfrågar han öppet ändringar av Katekesen rörande sex utanför äktenskapet och homosexualitet. Han framhöll att samkönade relationer var tillåtna ”om de skedde i en anda av trohet och ansvar. Då påverkar det inte relationen till Gud. …Hur någon lever ut sin personliga intimitet är inte min sak.”

Biskop Bätzing upprepar den efterfrågade ändringen av katolsk lära om homosexualitet som kardinal Jean-Claude Hollerich av Luxemburg gett uttryck för.  Kardinal Hollerichs kommentarer är av särskild betydelse då han tjänar som ansvarig för riktlinjerna till den process som just nu sker i världens alla stift inför synoden om synodalitet.

Att någon katolsk biskop skulle ge uttryck för sådana åsikter är oroande för de troende, men att en så framträdande och inflytelserik ledare propagerar för dessa är en skandal.

Påven Franciskus har uttalat sig om den ”Synodala vägen” och gått så långt som att skriva till kyrkan i Tyskland den 9 juni där han vädjar till dem att vända om från den väg de slagit in på och i stället anamma hans vision om synodalitet. Påven skriver: ”Varje gång en kyrklig gemenskap har försökt ta sig ur sina problem på egen hand, litandes endast till sin egen styrka, metod och intellekt, har det resulterat i förökning och ett gödande av den ondska man ville besegra.”

De tyska biskoparna och lekmännen som ansvarar för den ”Synodala vägen” verkar dock fast beslutna att göra raka motsatsen och kastar sig rakt in i att nedmontera kyrkans lära med målet att påverka biskopssynoden i Rom nästa år.

Den tyska ”Synodala vägen” ”förökar och göder” ondska och nu är det endast påven Franciskus som kan göra något åt denna kris. Starkare åtgärder krävs, inklusive att ge Congregatio pro Doctrina Fidei (Kongregationen för trosläran i Rom) mandat att agera för att hantera den skandalösa agendan som framkommer ur den tyska synoden. Detta genom att offentligt tillrättavisa de klerker som propagerar för denna felaktiga lära och för att förebygga varje eventuell risk att den ”Synodala vägen” får inflytande över biskopssynodens överläggningar nästa år.

Som de polska och nordiska biskoparna betonar: detta är en troskris. Här framhåller påven Franciskus en grundläggande och viktig lärdom till tyskarna och alla katoliker. Han skriver i Lumen Fidei (2013), sin första encyklika: ”Eftersom tron är en måste den bekännas i hela sin renhet och integritet. Just eftersom alla trosartiklar är sammanlänkade innebär förnekelse av en av dem, även om den kan ses som mindre betydande, en förvanskning av helheten.” (48)

Vi behöver alla be för kyrkan i Tyskland och medlemmarna av den ”Synodala vägen” så att de avsäger sig tidsandan och i stället omfamnar enheten i den katolska läran och den broderliga oron från övriga biskopar i området samt påven Franciskus.

Gud välsigne er!

                                                                                             Michael Warsaw

Översättning för Katolsk Horisont, mars 2022, Conny Strömberg

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Öppet brev från nordiska biskopkonferensen till den tyska biskopskonferensen

  Läs också: Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

Läs också: ”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

Läs också: Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

Läs ochså: Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland

Läs ochså: Ökat tryck på Katolska kyrkan att ändra läran att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’