Tyska biskopskonferensens ordförande, biskop Georg Bätzing, på S:t Petersplatsen 27 juni 2020. (Foto: Matthias Kopp).

Vatikanen - Trycket på kyrkoledarna att rensa ut språkbruket i katolsk undervisning och ändra sin lära att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’, och ’inte under några omständigheter kan godkännas’, fortsätter att öka. Det handlar om påtryckningar som kritiker tror ingår i långtgående försök från vissa grupper och individer att normalisera det syndfulla handlandet inom Kyrkan. 

De tyska biskoparna är mitt uppe i sin nu två år gamla Synodala vandring i vilken ingår en omvärdering av Kyrkans undervisning om sexualmoralen. De understryker särskilt att det språk som används i Katolska kyrkans katekes bör ändras. Det är den mest aktuella och synliga lobbygruppen för att förändra läran.

Ordföranden i den tyska biskopskonferensen, Biskop Georg Bätzing, har i en intervju i december sagt att förändringar var nödvändiga i Katekesens omnämnande av homosexualiteten och allra tydligast i att den borde uttrycka öppenhet för välsignelse av homosexuella relationer – en möjlighet som avvisats av Troskongregationen så sent som förra månaden.

Fader Christoph Behrens, som är präst i tyska stiftet Dresden, har sagt att han tycker att katekesens språk ”ur hans pastorala och teologiska synvinkel är rent generande.” I september förra året uttalade han sig till förmån för välsignelser av samkönade par. Hans biskop, Heinrich Timmerevers, bad honom inrätta en tjänst för homosexuella i stiftet men tillade: ”Man kan bara hoppas att inte så många ska läsa tokigheten.”

Andra har också krävt ändringar i Katekesens språkliga uttryck, bland andra amerikanska kyrkoledare som kardinal Joseph Tobin. Ärkebiskopen av Newark, New Jersey, sa 2019 att språket var ”mycket olyckligt” och att han också hoppades att Kyrkan skulle använda andra ord i sin diskussion om homosexualiteten och att de skulle vara ”lite mindre sårande.”

Diskussionen har under flera år rört sig kring § 2357 i Katekesen i vilken det står: ”Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.”

Stycket beskriver homosexuella handlingar och inte personerna själva som ”i sig själva utanför en given ordning,” men hävdar längre fram i § 2358 att ”denna böjelse objektivt har en felaktig inriktning” liksom andra sexuella synder (uttrycket ”objektivt felaktig” förekommer egendomligt nog inte i paragraf 2358 i Katekesen på Vatikanens hemsida och man måste klicka på “hide the links to concordance” för att se den).

Motiven för att dra bort det språkliga uttrycket varierar hos en del, särskilt i Tyskland, som vill se en förändring i Kyrkans undervisning. Dessa har med förespråkare för den Synodala vandringen ävensom vissa tyska ordinarie ledare som biskop Peter Kohlgraf av Mainz, Tyskland. Senast i februari föreslog han att katoliker med homosexuell böjelse inte alla kan förväntas leva i kyskhet och att Kyrkan måste anpassa ett pastoralt förhållningssätt som tar hänsyn till det. Andra är mer ambivalenta som kardinal Christoph Schönborn som var sekreterare i den kommission som sammanställde Katekesen på 1990-talet och som har sagt att han betraktar homosexualiteten som lik andra sexuella synder som skilsmässa och omgifte och därför underförstått inte som ”en felaktig ordning i sig själv”. På Familjesynoden 2014 sa han att han inte såg något skäl att ändra språkbruket vid den tidpunkten men noterade att det i katolsk doktrin ”finns en viss utveckling”.

Också jesuitfader James Martin har vädjat till Kyrkan att förbättra det språk som används för att tala om homosexualiteten men har inte gått så långt som till att offentligt kräva en ändring i Kyrkans lära i frågan. I ett samtal 2017 sa han att satserna ”objektivt utanför given ordning” och ”i sig självt utanför given ordning” har fått homosexuella att känna sig ”så undermänskliga” och han återberättade en historia om en mamma till en homosexuell son som en gång frågat fader Martin, ”Förstår de vad den sortens språkliga uttryck kan göra med en pojke i 13-årsåldern? Det kan förstöra honom.” Fader Martin har som alternativt uttryck föreslagit satsen ”av annan given ordning”, som han menar kunde vara ett ”mer pastoralt” begrepp. 

Enligt andra skulle en språklig ändring kunna göras med full respekt för Kyrkans lära i frågan. Ärkebiskop Charles Chaput sa på Familjesynoden 2015 då han var metropoliten av Philadelphia, att han förstod önskemålet att finna ett nytt och mer positivt språkbruk för att diskutera frågan och tillade att satsen ”i sig självt utanför given ordning” kanske överlevt sig själv och blivit oanvändbar. ”Ett sådant språkbruk skrämmer folk automatiskt och går antagligen inte att använda längre,” sa han, samtidigt som han tillade att inget som helst ersättningsuttryck fick fördunkla Kyrkans uppfattning att ”samkönade relationer inte ingår i Guds plan.” På många håll har andra menat att språket i ”utanför en given ordning” utgör ett problem i sig eftersom de hävdar att bara några få, bortsett från teologer som utbildats i den skolastiska traditionen, kan få ett grepp om den egentliga betydelsen.

Men ärkebiskopen av Utrecht i Nederländerna, kardinal Willem Eijk, sa till Register den 13 april att han personligen ”inte såg något behov att ändra den nu gällande formuleringen i Katolska kyrkans Katekes när det gäller homosexuella handlingars moral”, även om ”man kanske skulle kunna försöka finna en formulering som dagens människor lättare kunde förstå.”

”Man kommer inte ifrån att noga behöva förklara att sexuella handlingar mellan personer av samma kön är något av ondo, som alla sexuella handlingar som inte är äktenskapliga handlingar och inte är öppna för moderskapets och faderskapets gåva,” sa före detta läkaren, kardinal Eijk, som nu också är ledamot av Påvliga rådet för Livet.

Sådana handlingar avviker från den ”fullt ömsesidiga gåvan till varandra i äktenskapet” och är mot naturen, det vill säga, ”mot Guds skapelseordning,” fortsatte han. De är ”i själva verket onda gärningar till sin karaktär.” Han tillade att Kyrkans lära också stammar från den Heliga Skrift; att den är ”oföränderlig” därför att den har lärts ut i ”Kyrkans hela tradition och upprepats av läroämbetet.”

”Det är inte en handling av barmhärtig kärlek att undanhålla någon sanningen i Guds skapelseordning, och alltså den naturliga morallagen, eftersom det kunde förhindra människor att följa Kristus,” betonade kardinal Eijk.

Den franske filosofen Thibaud Collin sa att han ansåg det ”viktigt att behålla” den nuvarande formuleringen i katekesen eftersom ”sexuella relationer mellan två av samma kön inte kan frambringa nytt mänskligt liv.” Han betonade också att homosexuell kärlek ”i sig själv strider mot kyskhetens dygd,” som Karol Wojtyla skrivit förklarande i sin bok ”Kärlek och ansvar” 1960.

”Det är en passion som i själva verket gör den andre till ett objekt och instrument som bara har det sexuella värdet i sikte,” förklarade Collin som undervisar i moralfilosofi och politisk filosofi på Collège Stanislas de Paris. 

”Sanningen kan inte ändras,” sa professorn i teologi och etik vid McGill University i Montreal, Kanada, Douglas Farrow, och tillade att om Katekesen skulle ändras på området skulle det enbart vara för att ”förklara sanningen än tydligare.” Omvänt, sa han, ”är det inte en akt av barmhärtig kärlek att säga att det som är något, inte är något; eller att det som inte är något, är något. Det är snarare att ljuga.”

”Den enda frågan vi behöver ställa oss är om homosexuella handlingar – liksom alla kontraceptiva handlingar - är något som moraliskt är utanför en given ordning och som måste döljas för de trogna utan att de märker det,” sa Farrow. ”Vad skulle det tjäna till annat än att öppna upp för dem som vill rättfärdiga sådana handlingar och hävda att de egentligen inte är omoraliska och att det på något sätt är omoraliskt att bara säga att de är omoraliska?”

”Ordalydelsen är enkel och faktainriktad och inte nedsättande eller bara retorisk,” sa han. ”Man skulle inte känna någon påtryckning att ändra den om det inte bakom låg ett försök att ändra katolsk moralundervisning.”  

Den tyska katolska författarinnan och sociologen Gabriele Kuby som skrivit om faran med genusideologin och den globala sexrevolutionen menade att de som vill anpassa Kyrkans lära till den hedniska världens ”låt gå mentalitet” använder intellektet för att ”tänka ut smarta argument” för att antyda att det inte finns något ”i sig självt ont” – med andra ord ”inga absoluta kriterier för gott och ont”. Men om det var sant ”hade vi inte haft en enda martyr”, sa hon.

Både Kuby och Collin har pekat på det massiva och till synes omutliga trycket på Kyrkan, både i samhället och inom Kyrkan, att ändra sin lära eftersom Kyrkan är den enda institution som har rationella skäl att invända mot den globala sexrevolutionen och som blivit det sista bålverket som ”faller i smulor” i västvärlden, sa Kuby. Kyrkan kan erbjuda en stadig grund för sitt motstånd. Biskopar och lekmannaorganisationer går ändå i täten i Tyskland och gör Kyrkan ”kompatibel med den sekulära hedendomen”, sa Kuby och kallade den Synodala vandringen ”tydligt heretisk och öppet mot all inblandning från Rom.

Collin sa att förkastandet av Humanae Vitae inom Kyrkan är en bakomliggande orsak till legitimeringen av homosexualiteten bland många pastorer och troende. S:t Paulus VI: s encyklika 1968 har ju bekräftat att Kyrkan inte godkänner den artificiella befruktningen. ”Från den stund då befruktning och kärlek skiljs åt finns inga argument kvar för att inte också legitimera homosexualiteten,” förklarade han.

Collin angav också som skäl till att homosexualiteten alltmer accepteras i Kyrkan ”en brist på utbildning i katolsk doktrin och/eller feghet” bland många präster och troende som ”inte längre förstår och respekterar den moraliska lagen,” liksom också en ”mycket mäktig homosexuell lobby i Kyrkan.” Också de som inte hör till lobbyn är ”ofta oförberedda på kraven därför att de accepterar den kontraceptiva mentaliteten,” sa han.

Den senaste utmönstringen av S:t Johannes Paulus II: s encyklika Veritatis Splendor 1993 om Kyrkans morallära är ytterligare bekräftelse på tendensen, klagade Collin, liksom utnämningen nyligen av Msgr Philippe  Bordeyne som ordförande för Johannes Paulus II: s Institut för äktenskapet och familjevetenskaperna. Msgr. Bordeyne har uttalat en uppfattning som står helt i strid med undervisningen om preventivmedlen i Humanae Vitae.

Både Kuby och kardinal Eijk har betonat hur viktigt det är att sanningen och medlidandet står i kontakt med varandra i en enhet. Kardinalen förklarade att Kyrkan har uppdraget att ”förkunna sanningen” genom Kristus och därigenom sprida ljus över det som i sig självt är av ondo, men också att Kyrkan ”respekterar dem som har svårt att leva efter hennes lära och är beredd att erbjuda allt det själavårdande stöd som de kan behöva.”

”Kyrkan har uppdraget att å ena sidan förkunna läran och att samtidigt stå nära folket som själavårdare,” sa kardinalen som utsattes för protester när han tydligt anslöt sig till Kyrkans undervisning om homosexualitet när han blev biskop 1999 (”Katolska kyrkan har en etisk vision som inte alltid förstås i dagens kultur,” sa han vid det tillfället).

Misslyckas Kyrkan att predika sanningen blir hon irrelevant, sa Kuby som citerade Matteus 5:13. där Kristus varnar för att saltet kan förlora sin kraft, för då ”duger det inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” ”Sorgligt nog verkar så många av våra ledare i Kyrkan inte ta till sig budskapet att hundratusentals vänder Kyrkan ryggen varje år,” sa Kuby.

”Ja,” tillade hon, ”språket borde vara kristallklart.”

Kardinal Schönborn och tre kända profiler i Kyrkan som står nära den homosexuella gemenskapen och är vänligt inställda till en ändring av de relevanta orden i Katekesen kontaktades för att kommentera denna artikel men de valde att inte svara eller att avböja kommentar.

                                                                                                                         Edward Pentin

Översättning för Katolsk Horisont, i maj 2021, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

Läs också: ”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

Läs också: Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

Läs ochså: Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland