Bloggar

Kommuner planerar för sommarens årliga parader med flaggor i regnbågens färger. Är det parader för stolthet eller högmod? Vad för slags ”rätt” bekänner man sig till? Den ”ärliga” paraden för rätten till fri kärlek säger att det egentligen handlar om fritt sex oavsett kön och ansvar för barn. Om det handlade om rätten till romantiska förhållanden i sig, skulle det inte vara kontroversiellt.

Vi som är lite äldre kan göra jämförelser och fundera över orsaker till förändringar: som 30-talister växte vi upp i ett samhälle som egentligen tackade för mycket och såg lite humoristiskt på tackandet. Några känner nog igen den berömda dialogen i tidningsaffären:

Det förefaller nu i april 2023 som om blott två (2) riksdagsledamöter (av 349) i dag skulle rösta nej till ett förslag att ”stärka” den så kallade aborträtten genom att med omröstning i två på varandra följande riksmöten få den inskriven som en del av svensk grundlag. Om bara två (2) säger nej kan det ändå räcka för att förslaget inte går igenom.

Nu under fastetiden borde en moralteologisk generalbikt både ”rensa luften” och bringa klarhet i vad katolsk identitet betyder i inställningen till katolsk lära om familj och äktenskap. I årtionden har man både från präster och lekfolk i Kyrkan valt att ”förhålla” sig med viss frihet till undervisningen i Humanae vitae, katekesen, Familiaris consortio, Evangelium vitae, Donum vitae och förklaringar av bland andra påven Benedikt XVI.

För alla som arbetar med äktenskapsförberedelse i församlingarna och för framtida katolska familjer är de nordiska biskoparnas herdabrev till femte söndagen i fastan 2023 ett mycket viktigt stöd. Det ger en allmän bakgrund för alla eftersom äktenskapet och familjen är grunden i Kyrkan och den minsta, men viktigaste, cellen i samhällsuppbyggnaden.

När nu vårt katolska stift samlar sina mänskliga resurser för främjande av den kristna familjen och äktenskapet skulle jag personligen, för min egen del till att börja med, försöka inmuta tre områden av betydelse för unga katolikers formation till äktenskap och tre områden som försök att identifiera utmaningarna i vår egen aktuella tid.

På svenska kom den av påven Johannes Paulus II 1992 godkända katekesen ut i översättning av msgr Lars Cavallin 1996 (på bokförlaget Catholica, 600 sidor) som på kort tid gjorde en enastående insats för Kyrkan i Sverige.

Det är i år 54 år sedan S:t Paulus VI gav Kyrkan och alla människor av god vilja sin encyklika om moralen i äktenskapet. Den förklarar också den moraliskt korrekta möjligheten att av välgrundade skäl försöka undvika att få ett barn, eller ett barn till, i äktenskapet. Att barn och makarnas förening i ömsesidigt ansvar och trohet är inskrivet i lagen om äktenskapets förbund är huvudtemat i rundbrevet. Alla gifta par kommer av förnuftiga skäl alltid till slut att behöva ta ställning till antalet barn de vill ha i sitt äktenskap.

Utvecklingen ser likadan ut inom vården, polisen och universiteten. Har turen kommit till kyrkorna, till Katolska kyrkan? Problemen inom framför allt vården och polisen är den av byråkrater producerade mängden av strategier och styrdokument. Det går inte att komma ifrån dem. Man har målsättningar som i och för sig verkar rimliga men för att lyckas måste en konsensuskultur komma på plats först. Det går att i sammanträdesform instämma i att man bör eftersträva att fler kommer in i verksamheten och hjälper till att utöka den. Kan det gälla kyrkorna?  Fler aktiva! Hur?

Jag tror att man ska försöka tala om äktenskapet i Kyrkan som en historia snarare än som en samling katekeser. I äktenskapets historia möter vi Adam och Eva, Abraham och Sara, Isak och Rebecka, Jakob och Lea och Rakel, Sara och Tobias, Elisabet och Sakarias, Josef och Maria, och alla efter dem. Det är en lång historia utan slut.