Hoppet om fred kan inte vara ute
Ryssland och Ukraina vägrar samtal, väst är delade, folket i de drabbade länderna lider oavbrutet och fruktansvärt, ändå kan hoppet inte vara ute! Hoppet om en ny fred måste hållas levande!
Kan ett svenskt medlarbud med stöd av FN och EU, men utanför NATO frågan vara värt försöket? Sveriges tidigare alliansfrihet och internationella anseende är fortfarande en tillgång för oss och kan inte räknas ut, trots våra inhemska problem med kriminella parallellsystem och hänsynslöst utnyttjande av barn och ungdomar i en ond våldscirkel. Sverige har ett anseende att värna om som Kyrkan kan stödja.
Situationen i Ukraina ser inte ut att bli mindre oroande när bedömare anser att Ukraina med hjälp av demokratiska stater i väst måste vinna kriget. Som ofta har varit fallet uppstår i allvarliga kriser en kamp mellan ”hökar och duvor”. Högerorienterade resonerar i termer av militära insatser medan vänsterorienterade söker förhandlingsbordet.
På ingetdera hållet ser man en långsiktig lösning. Minskförhandlingarna för några år sedan om folkrepublikerna Luhansk och Donetsk i Donbassregionen misslyckades trots viljan till kompromisser. Ryssland eftersträvar lydstater nära sig som skydd mot västerländskt inflytande och motarbetar större självständighet för dessa östra delar av Ukraina. Motivet för angreppet mot Ukraina i februari 2022 var att insätta en Moskvavänlig regering. Konsekvenserna av detta misslyckande måste nu Ryssland leva med.
Istanbulöverläggningarna om veteexporten över Odessa ledde inte heller till fredsförhandlingar utan stannade i den begränsade frågan om spannmålsskörden.
Den överallt härskande splittringen skriver sin mediala historia och opinionen bland folk skapar djupgående oro. Men ändå: Hoppet om fred kan inte vara ute! S:t Paulus VI brukade upprepa, ”Fred är alltid möjlig”. Han hade trons styrka: ”Sanningen har sin egen kraft.”
”Sanningen ska göra oss fria”, säger Kristus. Alltså är det på den vägen vi kan verka och ingjuta hopp. Vi måste tro det själva: Hoppet om fred kan inte vara ute! Sanningen har vi i Kristus, han ensam!
Med hoppet som vårt främsta vapen i tider som dessa måste vi ändå leva med många av våra medmänniskor som fruktar användningen av kärnvapen som en sista utväg för att få slut på en till synes omöjlig och dödlig konflikt. Det finns människor i hög ställning som har makten över besluten. Litar man inte på dem ökar risken för en global katastrof. Misstankar och fruktan förlamar hjärtat. Just därför måste vi odla en hoppets kultur i vår omgivning.
Hoppet och bönen till Fredens Drottning Maria kan besegra uppgivenheten och pessimismen. Vi måste dela påven Franciskus’ konkreta vädjan till alla kärnvapenbärande stormakter att fördöma själva innehavet av kärnvapen. Hans uttalande hösten 2017 efter ett förnyat avtal om icke spridning av kärnvapen och om förbud för provsprängningar i FN kommer att ha stor betydelse för alla katolska biskopar i länder som innehar kärnvapen, särskilt USA, Storbritannien och Frankrike. Även andra kommer att överväga påvens historiska fördömande. Här avses förbud av det krig som aldrig får utkämpas. Informationen om Kyrkans ändrade syn på kärnvapnen finns i den nyutkomna boken ”Forbidden” (Georgetown University Press, Washington, 2023, s 153).
Sverige som fri nation kan använda sitt goda rykte som en gång alliansfri fredsbevarande makt i norra Europa. Varaktig fred måste emellertid vara långsiktig och förberedas med konsekvensanalyser av en efterkrigssituation i Ryssland.
Svenska medlare skulle med de nordiska länderna, FN och EU, kunna föreslå en ny självständig stat i regionen Donbass, vilket ju försöktes i Minsk 2017 efter ryskt övertagande av Krim. Krim bör återföras till Ukraina vilket blir en prestigeförlust för Ryssland men en folkrättslig seger för Ukraina. I gengäld blir östra Ukraina inte självklart västorienterat utan självständigt och en prestigevinst för Ryssland. Båda sidor i konflikten måste kunna visa på framgång i något avseende för att bevara sin politiska ställning i det egna landet. Medlare och förhandlar måste undvika att förödmjuka den ena eller den andra parten. Lyckas medlingsförslaget och Donbass med folkrepublikerna Luhansk och Donetsk ikläder sig ansvar som självständiga stater kan fred uppnås. Villkoren måste dock skrivas in i avtal och undertecknas av samtliga deltagare i fredsförhandlingarna.
Regionen Donbass med Donetsk och Luhansk upprättas i så fall som självständiga stater byggd på demokratisk grund med fri partibildning och fria – FN/EU övervakade val – i ett helt nytt geopolitiskt projekt efter de misslyckade Minskavtalen (2014, 2015) om viss självständighet i Donbass. Krav från förslagsmakterna skall vara att de nya staterna förbinder sig till Icke spridningsavtalet (NPT) av kärnvapen, 1968 och Kärnvapenförbudsavtalet (TPNW, 2017, 2021) och i kommande grundlag ansluter sig till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och erkännande av den internationella domstolen i Haag.
Det militära direktstödet från Väst upphör som ett resultat av en bindande överenskommelse men det står Ukraina fritt att i bilaterala avtal köpa krigsmaterial från Väst. Ryssland avbryter all militär verksamhet i Ukraina och drar tillbaka trupper och alla vapenslag.
Krigsskadeståndsfrågan måste ha rimliga proportioner för att kunna lösas utan att för framtiden skapa förbittring och hatiska stämningar i den egna befolkningen. Det bör vara rimligt att Ryssland åläggs betala förstörd infrastruktur i Ukraina men samtidigt att Ukraina ersätter förstörd infrastruktur på Krimhalvön, även om och när Krim återgår till Ukraina. Ryssland började kriget och bröt mot krigslagarna genom angrepp på civilbefolkningen. Här står Ryssland i skuld och måste förpliktas att betala.
Skadeståndet och krigsförbrytelserna är två olika frågor som måste lösas var för sig. Slutligen måste Ukraina och Ryssland ingå ett icke angreppsavtal på förslagsvis 50 år. När så sker kan normala handelsförbindelser återupptas och ekonomiska sanktioner mot Ryssland upphöra och ryska bankkonton i väst göras disponibla igen. Det är sannolikt viktigt att uppnå konsensus mellan alla inblandade. Man måste bygga fred långsiktigt och inte skapa dolda nya problem som river upp freden. Ett militärt besegrande av Ryssland av Ukraina med västerländskt stöd kan inte i sig vara tillräckligt för att garantera långsiktig fred. En fredsuppgörelse under tvång mellan två fiendeländer undviker inte ständiga konflikter med paramilitära aktiviteter och ekonomiska sanktioner av olika slag i framtiden. Ett krigsskadeavtal med Ukraina måste alltså utformas så att det inte skapar förbittrade motsättningar i framtiden för rysk befolkning. Nuvarande konflikt mellan Israel och Hamas i Gaza är ett varnande exempel och får inte tillåtas uppstå på andra håll.
Ukraina måste av Ryssland vinna full respekt för sin självständighet som stat. Ryssland måste kunna dra sig tillbaka från kriget med behållen värdighet i den egna befolkningens ögon. Hänvisning till geopolitisk vinst för sin egen stats bestånd måste göras möjlig. Ett nytt och självständigt Donbass med de nya självständiga staterna Luhansk och Donetsk är inte Ukrainas, men inte heller Rysslands som lydstater, och kan genom uppbyggnad av välstånd fungera som fredszon i framtiden. Tillsammans har Donbass, Luhansk och Donetsk omkring 10 miljoner invånare och en sammanlagd yta på omkring 100 000 km² Krim har ungefär 2,5 miljoner invånare och är 27 000 km² stort till ytan. Sverige har drygt 10 miljoner invånare på ca 450 000 km².
En historisk jämförelse kan göras och utgöra en politisk lärdom. Israel bildades efter Osmanska kejsardömets fall genom avtal mellan västmakterna Storbritannien och Frankrike. Det skapade i och med det storpolitiska beslutet en olöslig konflikt med Palestina. Staten Irak är en västerländsk politisk konstruktion. Hela Mellanösternsituationen är ett latent hot mot freden. En sådan utveckling måste undvikas i det nu konfliktfyllda östra Europa med Ukraina och Ryssland.
Iran och Israel kan framställa egna kärnvapen på kort tid. Det enda land som haft kärnvapen och lagt ner dem, är Sydafrika. Ett kärnvapenhot från någon kärnvapenmakt för att uppnå fred är inte moraliskt godtagbart ens om syftet är i avskräckande syfte. Det kan med kärnvapen i världen inte längre finnas vad man kallat ett ”rättfärdigt krig”. Begreppet är dött!
Dessa delar av världen, Östeuropa, Mellanöstern, som nu hotar inte bara trupper, utan civila, angår oss alla. Inga krigshandlingar kan lämna oss likgiltiga.
”Saliga de som håller fred”, säger Kristus. ”De skall kallas Guds söner”. Då kan hoppet om fred kan inte vara ute.
diakon Göran Fäldt
