Bloggar

Det är bra för oss katoliker att känna till de frikyrkliga pastorernas (av vilka många är kvinnor) vardagsliv lite mer i detalj. Jag är därför glad och mycket tacksam för några inlägg i tidningen Dagen nu i juni månad 2024. Två saker i inlägget i Dagen undrar jag lite över: den första är att vigselrätten uppfattas som ett rent statligt uppdrag, utan närmare kontakt med församlingens liv. Är det så att vigseln är en högtidlig ceremoni men inte mer? Det andra är bilden av lekmännens i katolska kyrkans beroendeställning till prästerna. Ser man i de evangelikala samfunden de troendes relation till prästerna i Katolska kyrkan  är det beklagligt och ekumeniska oroande.

De unga flickorna går 12 år i skolan. Under den tiden behandlas alla moraliska problem som kan uppstå under ungdomstiden som frågor om sexuell hälsa. Föräldraansvaret tas upp i den äktenskapliga förberedelsekursen som jag har, och då kommer frågorna om den äktenskapliga aktens betydelse och dess ansvar för nytt mänskligt liv upp till diskussion. Det kanske inte är den första frågan de unga paren tänker på, men det blir det. I sakramentet äktenskap uppenbarar Gud sin plan för människan. Det är redan det en upplevelse som styrker kärlekens kraft. Det är både ett personligt område och psykosocialt område. Hur liv kommer till blir en fråga som handlar om ansvar och insikt om själva meningen med vårt liv.

Våra första franciskaner i Jönköping kunde nog glädja sig åt en frisk och ren Munksjö, som naturligtvis hette något annat på 1200-talet. Stora delar av strandmarkerna lär ha hört till det stora klostret på västra stranden. 600 år efter klostrets grundande byggdes Munksjö Pappersfabrik. Bifallsprodukterna var inte miljöcertifierade som man skulle kräva idag. Ansvaret för naturen kommer ofta i konflikt med industri och arbete för många. Kan man finna en lösning på sikt för Munksjöns egen hälsa på sin kemiskt sjuka botten?

Om barns liv och första upplevelser av vad mänskliga relationer är lyfts ut ur deras första och naturliga sammanhang, hemmet och familjen, kommer de sannolikt, att formas av olika bärare av minoritets- och majoritetsövertygelser och inte av föräldrar och syskon. Dit hör åsikter kring transpersoner. I den Katolska kyrkan  betonas internationellt allas värdighet som människor men man börjar också inse att transpersoners värdighet begränsas om man undviker att tala om dem eller att inte vilja acceptera begreppet transperson. Vi talar katolskt mer om värdigheten än om allas lika värde. I kyrkliga relationer, liksom i samhälleliga, blir ”tystnaden” kring begreppen ett verkligt problem.

Är ett förväntat lägre födelsetal i de unga familjerna ett kommunalt problem, ett nationellt, eller ett globalt problem? Demografiskt sett ligger födelsetalen i de högindustrialiserade länderna under återväxttalen. Är det i grunden positivt eller negativt? Det beror på vem man talar med. Unga kvinnor är ofta nöjda med utvecklingen, äldre med få eller inga barn, mindre. Männen finner sig i det mesta.

Om tidens tecken talar om inre försvar mot yttre faror isolerar sig stater – och människor – mot omvärlden. Den egna staten skall bli ”stark igen” och internationella åtaganden minska. Så vill man ”se om sitt hus” och försvara sina ”värden”. Världsmakten USA drar sig tillbaka i små steg medan den nya ekonomiska världsmakten Kina expanderar. Livet i de två stormakterna präglas fortfarande den individuella frihetens villkor och enhetsstatens kontroll av medborgarna.  Symbiosen är otänkbar.

”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på alla sätt förtalar er för min skull”, säger Jesus. Hans ord i slutet av Bergspredikan talar om förföljelserna i alla tider, också vår. Som kristna tror vi på Skapelseberättelsen och på människans skapelse som man och kvinna. Vi har ansvaret för att våra barn döps och fostras enligt Guds vilja och Kyrkans lära. Det är inte bara vår tro på Skapelsen som förföljs genom genusideologin i skolan utan vi själva som personer. Varför ska människor som inte kan ta ansvar för oss eller våra barn ha inflytande över vår tro och vårt ansvar som föräldrar, gudföräldrar och mor- och farföräldrar?

Det är bara lite mer än en månad till valet till Europaparlamentet den 9 juni. För oss som katoliker kan det verka svårt att delta i ett val då så vitt man kan förstå samtliga partier kommer att rösta för en aborträtt för samtliga medlemsländer. Frankrike har i år infört aborträtt i sin grundlag. Det finns dock enskilda personer på vallistorna som kommer att rösta mot partilinjen och i stället rösta för ett skydd för det ofödda livet. Det förblir osäkert om de kommer att stå för sin uppfattning när deras partier utesluter dem eller på annat sätt markera mot dem. En lösning är att rösta ”blankt”. Man röstar men inte på någon.

Även om vi är på vår vakt och håller på vår egen uppfattning kan vi manipuleras att byta åsikt. Det finns personer i historien som lyckats förvrida våra värderingar och lura med oss i till exempel val av politisk inriktning. Är vi många som manipuleras blir det snart svårare att hitta tillbaka till vad vi tror vara vår grunduppfattning. Områden som i vår tid är jaktmarker för personer som vill ha vårt stöd är energifrågorna, klimatfrågorna, hälsofrågorna och ekonomin. Vi är i underläge därför att vi inte är tillräckligt informerade själva och inte hinner sätta oss in i sakerna, innan vi blir påverkade.

När de unga närmar sig tiden att flyga ut ur föräldraboet och familjens trygghet är det viktigt att de är utrustade att möta gängens krav och de normer som vänder sig mot föräldrarnas och Kyrkans. Utan kyrkan har de unga inget mönster att följa och lita sig på. De dras lätt in i farliga gemenskaper med farliga och falska förhoppningar inför framtiden.