Var Kung Göstas statsbildning vår Berlinmur?
Om tidens tecken talar om inre försvar mot yttre faror isolerar sig stater – och människor – mot omvärlden. Den egna staten skall bli ”stark igen” och internationella åtaganden minska. Så vill man ”se om sitt hus” och försvara sina ”värden”. Världsmakten USA drar sig tillbaka i små steg medan den nya ekonomiska världsmakten Kina expanderar. Livet i de två stormakterna präglas fortfarande den individuella frihetens villkor och enhetsstatens kontroll av medborgarna. Symbiosen är otänkbar.
I väst inföll ett paradigmskifte i begreppet ”värde” som senare formaliserats i ”värdegrunder” och som slog igenom under 1900-talets början. Det var tiden efter Versaillesfreden 1918 och före Hitlers maktövertagande 1932. ”Värden” kom att ersätta ”lagen” och förde ut samhällsprinciperna till folket. Inte en arbetsplats utan sina värdegrunder! Sympatier och antipatier blev flytande och normerna otydliga. En nästan oförklarlig folklig psykisk ohälsa kan inte längre förbigås som verklighet men medlen att hjälpa till tycks hittills vara otillräckliga.
Stater tycks tröttna på den alltför stora friheten för vanligt folk. Olika faror identifieras. Lagstiftning blir restriktiv. Vanliga människor försöker istället göra livet till en privatsak. I det befolkningsrika Asien vänder sig människor från staten och isolerar sig. I Väst söker man utveckling och förnyelse och prioriterar den fria marknadens och handelns möjligheter. Kina vill kontrollera och styra med diktaturens medel. Den fria världen ingår aningslöst avtal med Kina och säljer sig billigt. Kina har sina Berlinmurar, Ryssland sina. Ryssland försvarar sitt land och sin kultur med hjälp av randstater som bygger murar mot hedonismen i Väst. Det är isoleringens princip.
EU kämpar fortfarande för öppenhet och samverkan mellan länder men har etiska problem med frihetsbegreppen och mänskliga rättigheter. Sverige försöker alltid erövra EU med sina ”värdegrunder”. Stolthet går före fall, heter det. Den som lever får se.
Sverige har i steg rivit sin gamla Berlinmur från Kung Göstas dagar. Vi har nu religionsfrihet men är obekväma med den. Den en gång så dominerade statskyrkan finns inte längre och något måste fylla tomrummet. Boken ”Landet som glömde Gud” (Per Ewert, 2022) är en slags dom över sekulariseringen som genomförts. Alla söker rättfärdiga sina värdegrunder och erkänner därmed enhetens försvagning i samhället.
”Kaos är granne med Gud” (1982), diktade Lars Norén. Han har visat att teatern, som samhällsanalys, är överlägsen alla andra former av tidskommentarer, från Antiken till Shakespeare och Ibsen, Tjechov, Strindberg och Becket. Norén är mörk, svår och tung, men oslagbar som lägesbeskrivning.
Länge höll vi fast vid alliansfrihet i fredstid och inre sammanhållning. Vi hade en stark Berlinmur. Utan den hade vid dragits med i det stora kriget och inte under efterkrigstiden kunnat bli ett asylland för många. Hade inte Ryssland slagit till med känslolöst förakt för civilbefolkningens trygghet i Ukraina, hade vi antagligen stått kvar utanför NATO. Det svenska modershjärtat brast i tårar och medkänsla. Nu har den Berlinmuren också fallit och vi har blivit som de andra i Väst. Nu är vi sårbart öppna för en osäker framtid både internt och externt.
Vi behöver våra Berlinmurar men knappast dem som Kung Gösta lade grunden till. Det var vår första nationella isolering. Sverige är rikt på bra människor och har en förpliktande solidaritetshistoria. Skamfläckar finns och måste inte döljas. Ärligheten är frihetens grund. Den är mer än värdegrund. Och ”Frihet är det bästa ting”, som biskop Thomas av Strängnäs sa, redan på 1400-talet. Det är i den gamla Kalmarunionens anda vi måste försöka igen.EU medlemskapet är en möjlighet! Frid, fred och utveckling är möjliga och ”de bästa ting”!
diakon Göran Fäldt
Not: Kung Gösta är ett annat namn för Gustav Vasa.
