Bloggar

Romarbrevet 13: 12 säger, ”Den som motsätter sig överheten gör motstånd mot Guds ordning”. Därför strider det mot den kristna ordningen att göra uppror mot staten eller att motverka statens beslut. Det skulle visa sig att dessa ord av S:t Paulus delade teologerna och församlingsansvariga i Tyskland efter Hitlers maktövertagande 1933.

205 dagar senare den 25 mars 1984 invigde S:t Johannes Paulus II världen till Marias Obefläckade Hjärta. Han bad biskoparna i hela världen att be med honom under ceremonin som avslutade Återlösningens heliga år. Han genomförde invigningen på S:t Petersplatsen i Rom knäböjande inför statyn av Vår Fru av Fatima som förts till Rom från Fatima.

Karmelitsystrarnas martyrium den 17 juli 1794 skulle kunna vara en bild av religionens plats i det moderna samhället. Det var året efter att Ludvig XVI och Marie Antoinette avrättats på Place de la Concorde i Paris. Den lagstiftande församlingen hade de 29 oktober 1789 ogiltigförklarat alla ordenslöften och året efter förbjudit alla ordnar och kongregationer i Kyrkan.

Guds folks profeter ställer samma fråga idag som de gjorde under Mose: ”Är Han inte din Fader som har skapat dig”? (5 Mos 32: 6, Moses sång). När vår tid kan ha en begränsad tillgång till vår biologiska natur och utnyttjar den, är det lätt så att människan tror sig vara härskare över den natur som är henne given av Gud. I detta växande gap mellan världslig vetenskap och kristen religion uppstår hela tiden frågor av etiskt slag. Med moderna abortpiller har vi skaffat oss makt för fortplantningen som mänsklig ras. Det moderna samhället vill inte påminnas om att människan är Guds skapelse och inte hennes egen.

Så här långt i efterhand (80 år senare) förstår jag hur klokt min mor fostrade mig från början. Tänk vad man fick lära sig. Vilken nytta man hade av det senare i livet, hur man uppträdde mot sina lärare, sina chefer, mot prästerna, och ännu lite senare om man själv fick ledarställning! Alla mammor hade samma metod i kvarteret där vi bodde. Som barn ville vi inte alltid äta vad mor gjort i ordning och ville slippa.

Det är bra för oss katoliker att känna till de frikyrkliga pastorernas (av vilka många är kvinnor) vardagsliv lite mer i detalj. Jag är därför glad och mycket tacksam för några inlägg i tidningen Dagen nu i juni månad 2024. Två saker i inlägget i Dagen undrar jag lite över: den första är att vigselrätten uppfattas som ett rent statligt uppdrag, utan närmare kontakt med församlingens liv. Är det så att vigseln är en högtidlig ceremoni men inte mer? Det andra är bilden av lekmännens i katolska kyrkans beroendeställning till prästerna. Ser man i de evangelikala samfunden de troendes relation till prästerna i Katolska kyrkan  är det beklagligt och ekumeniska oroande.

De unga flickorna går 12 år i skolan. Under den tiden behandlas alla moraliska problem som kan uppstå under ungdomstiden som frågor om sexuell hälsa. Föräldraansvaret tas upp i den äktenskapliga förberedelsekursen som jag har, och då kommer frågorna om den äktenskapliga aktens betydelse och dess ansvar för nytt mänskligt liv upp till diskussion. Det kanske inte är den första frågan de unga paren tänker på, men det blir det. I sakramentet äktenskap uppenbarar Gud sin plan för människan. Det är redan det en upplevelse som styrker kärlekens kraft. Det är både ett personligt område och psykosocialt område. Hur liv kommer till blir en fråga som handlar om ansvar och insikt om själva meningen med vårt liv.

Våra första franciskaner i Jönköping kunde nog glädja sig åt en frisk och ren Munksjö, som naturligtvis hette något annat på 1200-talet. Stora delar av strandmarkerna lär ha hört till det stora klostret på västra stranden. 600 år efter klostrets grundande byggdes Munksjö Pappersfabrik. Bifallsprodukterna var inte miljöcertifierade som man skulle kräva idag. Ansvaret för naturen kommer ofta i konflikt med industri och arbete för många. Kan man finna en lösning på sikt för Munksjöns egen hälsa på sin kemiskt sjuka botten?

Om barns liv och första upplevelser av vad mänskliga relationer är lyfts ut ur deras första och naturliga sammanhang, hemmet och familjen, kommer de sannolikt, att formas av olika bärare av minoritets- och majoritetsövertygelser och inte av föräldrar och syskon. Dit hör åsikter kring transpersoner. I den Katolska kyrkan  betonas internationellt allas värdighet som människor men man börjar också inse att transpersoners värdighet begränsas om man undviker att tala om dem eller att inte vilja acceptera begreppet transperson. Vi talar katolskt mer om värdigheten än om allas lika värde. I kyrkliga relationer, liksom i samhälleliga, blir ”tystnaden” kring begreppen ett verkligt problem.