Äktenskapet i kris? Omöjligt!
Människor kan vara i relationskris genom svag självkännedom. Men äktenskapet som ”institution” kan inte vara det eftersom det är instiftat av Gud och upprätthålls av Gud. Så varför låta sig nedslås av kören av olyckskorpar som talar om människosläktets undergång? Vi har fått medlen att försvara oss, klokhetens och vishetens gåvor, ja gudsfruktans gåva.
Dessa gåvor behöver vi som kristna och katoliker när vi ser den moderna hedendomen försöka erövra grunden för det trygga samhället som är den trofasta familjen som lever av äktenskapets heliga sakrament.
Den sanna grunden för mannens och kvinnans gemensamma kallelse att bilda familj överges stegvis i våra dagar. Något nytt tränger sig på medialt och skolpolitiskt. Förr hade man under utbildningsdepartementet alltid en granskningsnämnd för skolböcker. Skolboksförlagen kunde inte lansera vilka böcker som helst.
Skolorna idag väljer olika läroböcker utan normala begränsningar för vad som passar barns utvecklingsnivå, särskilt på området kön och sexualitet. Ideologiskt övertygade personer vill bidra till en ny samhällsordning där begrepp som ”woke” och ”genus” är vägledande. Av den anledningen, och på grund av det som lätt uppfattas som den accepterade samhällsopinionen, måste Kyrkan vara beredd att tydligt och med sin av Kristus givna auktoritet, förklara att Guds plan för människors samliv och lycka bara förverkligas i äktenskap mellan en man och en kvinna och att sexuella handlingar utanför ett sådan förbund som äktenskapet, är syndfulla.
Väljer ”samhället” en annan väg och avvisar äktenskapet mellan en man och en kvinna som grund för samhället, blundar man, utan att beakta syndens betydelse för människan, för konsekvenserna i hela befolkningspyramiden och den naturlag som låter människor finna en balans med antal barn och i det meningsfulla med föreningen man och kvinna i äktenskapet.
Prioriterar man karriär och ekonomiskt status dukar samhällens snart under. Det kortsiktiga är långsiktigt ett sluttande plan som hotar hela människosläktets framtid.
Idag kan man använda skrifter med titlar för förskolan som ”Pappa, pappa, dotter” och låta barnen fundera över sin naturliga könsidentitet. Över hela linjen bryter man mot traditionell uppfattning om äktenskap och familj. ”Skolan”, eller ”samhället” övertar föräldrarnas roll som fostrare och som bevarare av kristna värderingar.
Om det är början på en utveckling från den hittills enda gemensamma oupplösliga äktenskapssynen, från katolsk medeltid till luthersk nutid, till vår tids relativiserade syn på vigsellöftena och föräldraansvaret för barnen födda i äktenskapet, är kanske tidens individanpassade ”tankar och drömmar” inte bara ”början till något nytt utan kanske början till ett slut”, för att apostrofera Winston Churchills tal vid krigsförklaringen mot nazismen och Hitler.
Det är i grunden genusideologin, och dess kraftigt växande sidoskott, hbtqideologin som präglar samtiden – med sina nya problemställningar. Båda två har komplicerade konsekvenser inte bara för familjepolitiken utan också för skollagens innehåll. Samhället kan inte bära en inre motsägelsefullhet som skulle vara fallet om familjepolitikens nya inkluderande ramar fick genomslag i skollagens skolplaner för den obligatoriska skolan, från förskola till gymnasieskola.
Till tidens seriösa frågor inom familjepolitiken hör de samkönade parens adopterade barn och föräldrafrågan. Det ses ju så, och upprepas ofta, att försvaret av den traditionella familjen byggt på äktenskapet och barnens rätt till både en far och en mor, kränker homosexuella, vilket i vissa stater är brottsligt. Vi måste i all modernitetens möjligheter komma ihåg barnperspektivet. Den sexuella kärlekens språk måste alltid vara Livets språk. Nyligen har det uppdagats att unga värnpliktiga för kanske 40 år sedan mot ersättning skänkte sin manliga sperma för ”forskningens ädla syften”. Först som vuxna har de fått veta att deras spermier använts för insemination hos kvinnor som fött deras barn som aldrig fått veta vem deras pappa var. Hur har den medicinska vetenskapen kunnat bli en verktygslåda för experiment med livet? Hur har man kunnat utsätta de oskyldiga barnen för ”forskningens” ändamål?
Nyligen har tusentals kristna föräldrar och barnfamiljer i Kanada i samma anda manifesterat sitt motstånd mot den nya genusideologin i skolorna. Det ledde till att premiärministern replikerade med tal om dessa familjers ”hat” mot homosexuella. Kanada ”försvarar” hbtq linjen fullt ut, säger han!
Kristna föräldrar söker svar på frågan ”Hur ska vi kunna försvara våra familjer från samhällets nya könsdiktatur?” De vänder sig till slut till Kyrkan med sin oro. Vad är det som händer framför våra ögon? Är det en ny tid? Hur ser ett samhälle ut där Gud inte får nämnas och det mänskliga livet inte är en Skaparens gåva?
Ett första svar måste vara: ”Lita alltid på Gud och lev efter Hans bud och sanningar. Var föredömen för era barn och låt inte er kärlek och omsorg bara vara tomma ord! Den kristna kärleken övervinner allt. Korset är Livets träd!
På det har Jesus Kristus från Nasaret, Marias son, Faderns Son, lidit och dött. Och Han är Uppstånden. ”Ja, Han är sannerligen uppstånden”. Kärleken övervinner allt. Äktenskapssynen idag är densamma som igår!
diakon Göran Fäldt
