Vad betyder kunskap om tron i undervisningen av barn och unga?
En historiker som Steven Shapin, som kritiskt klarläggande skrivit om ”den vetenskapliga revolutionen”, har sagt något väsentligt om kunskapens betydelse. Han menar att den allmänna inställningen sedan Upplysningstiden, den att ”den vetenskapliga revolutionen” har ersatt Bibelns utsagor och det kyrkliga läroämbetets tolkningar, inte är trovärdig. Problemet är att allt som i stället presenteras som ”vetenskap” är sanningar, även om de är löst sammanfogade teorier som bygger på ”forskning”, som ändå i sig inte kan förklara själva uppkomsten av materia eller liv.
På den grunden har det blivit ”lag” i många skolsystem att ”utvecklingsläran” är vad barn ska undervisas i, och inte i Bibelns skapelseberättelse. På sina håll, i alla fall i svenska skolor, uppmanas barn att ”inte bygga sin förståelse av livet på Bibeln”. I stället ska de i inbjudas att undersöka många teorier och göra egna val av ”sanningar”. Vad som sedan sker i de statligt reglerade skolplanerna är att verkligt vetenskapliga fakta – som den mänskliga biologin – underordnas den politiska ideologin eller människosynen.
”Jämlikheten är målet och genusideologin medlet”, har staten skrivit någonstans som bas för riktlinjer och formulerande av ”värdegrunder”. Jämlikhet, frihet och broderskap är ju Franska revolutionens målsättning som sammanfattar Upplysningstidens olika filosofier.
Det är ganska lätt för skolplaneförfattare att utmåla skapelseberättelsen i Bibeln som ”ovetenskaplig”. Kyrkan har heller aldrig påstått att Bibelns texter är försök till naturvetenskaplig förklaring av kosmos’ och livets uppkomst, utan att de är uppenbarelseskrifter som kan förstås av varje människa i sitt enkla men djupt förankrade språk. Med den grundinställningen där Bibeln avvisas och den ”vetenskapliga revolutionen” generaliseras, kan varje barn och ungdom forska själva i alla former av naturvetenskap – utan att i dem finna en universell sanning men förhoppningsvis formas till samhällsmedborgare i framtiden. Det är den liberala politikens agenda.
Vi kan nog alla vara överens om att kunskap är viktig på alla områden och särskilt när det gäller att förmedla den katolska tron i undervisning och förkunnelse. Det går inte att komma ifrån att det i synnerligen hög grad gäller läran om moralen och sexualiteten. ”Kunskapen är ett kollektivt gott”, säger Shapin. ”När vi säkerställer vår kunskap förlitar vi oss på andra och kan inte befria oss själva från detta beroende. Det betyder att de relationer i vilka vi har vår kunskap också i sig har moralisk betydelse”, menar Shapin.
I så fall är vi till slut moraliskt beroende av vad Kyrkans katekes och sådana institutioner som Påvliga livsakademien i Rom, säger. Vad som där nu sägs och skrivs får vi anta blir läst av ansvariga för utarbetande av katekesprogrammen i fortsättningen i de olika katolska stiften. Vi behöver då kunskap om vad som är katolsk moral i den äktenskapliga etiken.
Det visar sig emellertid nu att den kunskap som Kyrkan förvärvat i teologisk och moralteologisk forskning utmanas i Påvliga livsakademins stora antologi Etica teologica della vita: Scrittura, tradizione, sfide pratiche från 1 november 2021, som på ett sofistikerat sätt undergräver tidigare påvlig undervisning om sexualitetens betydelse och det mänskliga livets värdighet, nämligen Paulus VI:s Humanae vitae (1968), Johannes Paulus II:s Evangelium vitae (1995), och Troskongregationens instruktioner Donum vitae (1987) och Dignitatis Personae (2008).
Katolsk tradition har betraktat dessa utlåtanden av Läroämbetet som bindande för samvetet och som grund för undervisningen i tron och moralen. Vad som nu skett i Påvliga livsakademins Etica (2021) är tecken på ett slags moraliskt paradigmskifte, menar kardinal Gerard Müller och professor Stephan Kampowski i sin kritik av Etica, ”Beyond the Letter of the Law” från augusti 2022 med underrubriken ”The Pontifical Academy for Life Challenges the Teaching of Humanae vitae and Donum vitae”).
Det sofistikerade i hållningen till Humanae vitae och Donum vitae i Etica är att den inte protesterar mot eller vägrar lydnad mot den tidigare påvliga undervisningen som i mycket karaktäriserat konflikterna efter konciliet och som lett till en verklig auktoritetskris. Vad Etica, och Påvliga livsakademin, säger är, menar kardinal Müller (tidigare prefekt för Troskongregationen) och Stephan Kampowski, att man invänder mot undervisningen i Humane vitae och Donum vitae, samtidigt som man hävdar att man instämmer (se inledningen till Beyond the Letter of the Law, publicerad i First Things, 27.8 2022). Det tycks ändå vara en logisk omöjlighet.
Vad som ytterligare talar för ett moralteologiskt paradigmskifte är organisationsförändringarna i Vatikanen, som att Troskongregationen ombildats till dikasterium och att Påvliga livsakademin fått friheten att som ledamöter kalla akademiskt skolade personer som inte representerar katolskt synsätt, utan i vissa fall framför egna tolkningar som invänder mot fastställd lära.
Frågan om vad som är kunskap i katolsk mening kräver under dessa nya förutsättningar ett genomreflekterat svar. Det måste höra till uppgiften att utbilda kateketer och engagerade lekmän som deltar i trosundervisningen att sätta sig in i vad som är relevant och levande katolsk människosyn, utan vilken någon befriande trosundervisning inte kan äga rum eller förverkligas.
Både Humanae vitae och Donum vitae är påvlig undervisning, som är formerande för det katolska samvetet. Om vi nu ser ett ifrågasättande av denna oföränderliga undervisning, måste alla ta sitt ansvar, antingen att studera och undervisa, eller att ta emot undervisning och föra den vidare som en omistlig del av den förnyade evangelisationen.
De som i Kyrkan har uppgiften att undervisa andra bör ta sig tid att lära sig den viktiga kunskapen, den som också, så som Shapin säger, har moralisk betydelse. Präster och diakoner som vill fördjupa sina kunskaper kan med fördel läsa två viktiga encyklikor av S:t Johannes Paulus II, nämligen Familiaris consortio (1981) och Veritas Splendor (1993), om de inte redan studerat dessa skrifter. Båda dessa stora verk är svar på protesterna mot Kyrkans undervisning om den mänskliga sexualiteten och människans värdighet.
Kunskapen är alltså viktig för all trosförmedling. Det år inte ett område där katoliker rör sig fritt för att göra sig till kyrkolärare i sin egen rätt.
diakon Göran Fäldt
