Kära pappa!
”Pappa kommer snart”, sa mamma. ”Ställ dig vid dörren så hör du när han kommer i trappan och sätter nyckeln i låset”.
Kära pappa, vet inte om du hört att mamma fick ett brev i den himmelska brevlådan för en vecka sedan. Har ni kontakt?
Jag sökte i alla fall kontakt med dig redan innan jag lärt mig att läsa serierna i dagstidningen. Stackars du, som behövde sova innan du skulle iväg till arbetet! Med tidningen i handen kröp jag in under ditt täcke och drog i dig tills du vaknade. ”Snälla pappa, läs Fantomen och Sluggo och Lisa på seriesidan!”
Som barn har man det inte lätt om pappa är den stora idolen. Du tog mig på cykeln upp till Stadshagen när det var fotbollsmatch i motionsserien mellan företag, banker och försäkringsbolag kl. halv 7 på morgonen. Din bror var i samma lag som du, och han var bättre på att nicka och göra mål och du var bara bra på försvar. Jag hatade verkligen din bror för det. Han var min gudfar, och yngre än du, men starkare och målgörare. Det kunde jag inte förlåta honom.
En gång på landet i storstugan brottades ni två på skoj, så att ni föll omkull. Mamma och faster hejade på er, men jag blev så arg att jag hoppade upp på farbrors rygg och bankade på honom och grät hejdlöst. Du var min pappa och min idol och fick inte förlora mot någon!
Min underbara farbror fick känna på mina små pojknävar tills jag trillade av hans rygg och hamnade på golvet. Han tog upp mig och kramade om mig, utan ett ord. Det var han som alltid ringde på mina namnsdagar och sa mitt namn med djup, allvarlig röst och: ”Grattis på namnsdagen!”
Han var din bror och jag beundrade honom sedan hela livet. När han var döende i lungcancer på sjukhuset, var jag hos honom till slutet. Då hade jag blivit diakonvigd och jag bad bönerna i Oremus för honom, så att han hörde dem. Med händerna välsignade jag i stället för att slåss med dem.
Du trodde nästan att din bror var odödlig, yngre, starkare, trogen make, självuppoffrande pappa till två, omtänksam gudfar!
Kära pappa! Var skulle vi vara som ung familj utan dig? Det finns inte ett steg på vägen där du inte varit stödet och det goda rådet. I mina tankar gjorde du karriär från att vara idol till att vara närmaste vän. Allt har jag dig att tacka för. Men det var du som höll de bästa tacktalen.
Jag skulle kunna skriva en bok om dig. Vet du om det finns något förlag i himlen som kan trycka den? I så fall kan du väl be S:t Petrus om imprimatur så att andarna och änglarna kan lita på att den inte innehåller några heresier. Hur är det med läsförmågan där du befinner dig? Är ni förvirrade där också, ni som har Sanningen inför ögonen?
Du älskade din hustru. Du försvann ur hennes förstånd en dag och du fick sörja igen. Men Gud torkar ju alla tårar.
Vet du, ja, det hoppas jag du gör, att jag ber mamma och dig varje kväll att be för mig, er enda son, om Herrens nåd och barmhärtighet. I den bönen är ni i gott sällskap, Guds Moder Maria, S:t Josef, S:t Elias och de andra älskade helgonen, och skyddsängeln.
På Fars dag, ber jag dig igen: var min idol och goda rådgivare! Ditt uppdrag är inte slutfört än! Det är inte jag som ger, utan du!
diakon Göran Fäldt
