predikan

Kortpredikan 7 juni 2024, Jesu Hjärtas dag

”När Israel var ung fick jag honom kär.” Profeten beskri­ver Gud som en som blivit förälskad. När kärleken inte tas emot beskriver han Gud som en mo­der. ”Jag lärde Efraim att gå, jag tog dem upp i mi­na armar. Med le­na band drog jag dem, med kärlekens band.” När det vo­re rättvist att straffa får vi se in i ett hjärta som vån­das: ”Mitt hjär­ta vänder sig i mig, all min barm­här­tighet vak­nar… med vrede vill jag inte komma.” När Gud vredgas tycks det strida mot hans in­nersta vil­ja, trots att han är rättvis och inte kan blunda för det onda.

Kortpredikan 6 juni 2024, S. Norbert av Xanten, biskop

Ett av de historiska skälen att fira nationaldag, valet av Gustav Vasa till kung 6 juni 1523, väcker för katoliken inte utan vidare glädje, all­ra minst om man bor i Skåne som då inte ens hörde till Sverige. Ändå finns det skäl att tacka Gud för vårt land, för natur och kul­tur, för språk och mycket i vår historia, för fred och frihet. Att vårt hemland är himlen och att kyrkan är övernationell utesluter inte tacksamhet för vårt land på jorden och i historien.

Kortpredikan 5 juni 2024, S. Bonifatius, biskop och martyr

Bonifatius växte upp i ett kloster i England men begav sig till Tyskland för att förkunna evangeliet. Hans mödor bar frukt och han räknas som Tysk­lands apostel. Han dog som martyr 754. Kyr­kan är ett skepp, säger han, som ständigt ska­kas av pröv­ningarnas vå­gor. ”Hon får inte överges, hon måste sty­­ras.” Det är samma anda som när Paulus uppmanar sin lär­junge Timotheos att blåsa liv i den nådegåva som finns i honom sedan Paulus lagt sina hän­der på honom. Nådegåvan fung­e­rar alltså inte automa­tiskt. Nåden efter­frågar människans samver­kan.

Kortpredikan 4 juni 2024, S. Maria Elisabeth Hesselblad, jungfru

Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon ut­vand­rade till USA och leddes till ”den ka­tol­ska sanningens full­het”. Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men beva­rade sitt hjär­­ta rent. Hon grundade en refor­merad gren av birgittinorden och för­de den till Birgit­tas land, i bön om att hela Sverige skulle återfö­ras till den katols­ka tron.

Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2024

Närvaro, offer, utbyte. Vi har firat de stora kristna högtiderna, jul, påsk och pingst. Därmed har vi firat hela Jesu jordiska liv och gärning, ett verk som skulle fortsätta genom hans apostlar. Jesus lämnade inte en skriven rad efter sig. Där­emot lämnade han en måltid som arv, den måltid som in­stiftades da­gen före hans lidan­de. Den unga kyr­kan förstod att denna måltid, den heliga eu­karistin, var en fortsättning och en slags förlängning av hans tid på jorden, en när­varo som kul­mi­­nerade i hans offer på korset.

Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2024

Den verkliga omställningen av vårt sätt att leva. Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det senaste av Kyrkans 21 koncilier, kallat ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är inget ledord i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, bygger helt på ett offer – Jesus offer.

Kortpredikan 14 maj 2024, S. Mattias, apostel

”Jag kallar er vänner.” Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju öm­­sesidig och på något sätt jäm­lik. Tydligast ser vi det hos helgonen. De ”får vad de än ber om” ef­ter­som de är ett med Kristi vilja. Kyrkan skym­tar fram som ”vän­ska­pens sakrament”. Ett liknande mysterium skymtar fram när Judas er­sät­ts med Mat­tias. Tolvtalet från det första Förbundet upprättas.

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Att tro och hoppas på glädjen. Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var överty­gade om att Kristus hade uppstått från de döda. Han hade visat sig för dem. Men de bör­jar inte ome­delbart predika. Något mera måste till. Efter himmelsfärden ser vi dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden. Apostlarna samlade runt Ma­ria, i bön. På samma sätt väntar kyrkan de nio dagar­na mellan Kristi Himmels­färd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Kära bröder och systrar i Kristus, Det finns en fortfarande ganska utbredd teologisk missuppfattning att inkarnationen framför allt innebär att Herren slår rot i världen. Gud blir människa och kommer hit till världen liksom för att stanna. Enligt det här synsättet är människoblivandet tillräckligt för frälsningen, och Herrens lidande och kors reduceras till ett slags epifenomen, någonting som visserligen symboliserar Herrens makt och gudom, men som inte har någon egentlig verkan för vår frälsning. Framför allt Kristi himmelsfärd framstår då som en olöslig gåta eftersom den tycks gå emot själva frälsningens idé. För om frälsningen består just i att Herren förenar sig med oss genom att komma till världen, måste inte hans himmelsfärd i så fall betyda att vi går miste om gemenskapen med honom när han lämnar världen?