Kortpredikan 31 december 2024
1 Joh 2: 18-21; Ps 96: 1-2, 11-13; Joh 1: 1-18
”Detta är den sista tiden.”
Johannes skriver det i sitt brev. Orden syftar inte på de timmar som är kvar av just detta kalenderår.
Den ”sista tiden” kan bara inträffa en gång. Den måste vara ”unik”, en ”tid” som bara inträffar en enda gång i mänsklighetens historia.
Denna ”sista tid” tycks ha en motsvarighet i en ’första tid’.
Johannes inleder sitt evangelium: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det.”
Det avgörande har hänt i den skapelse som en gång blev till. ”Ordet” som ”fanns hos Gud” och som ”var Gud” steg in i tiden.
Det är ankomsten av detta Ord som gör tiden till ”den sista tiden”.
I en antifon om Ordets födelse av en jungfru sjunger kyrkan: ”Aldrig har något sådant hänt tidigare, aldrig skall det ske igen”. Det är denna unika händelse som gör all tid mellan Kristi födelse och hans återkomst till ”den sista tiden”.
Många händelser i historien kan verka dramatiska, men när tiden går upptäcker människan att ”ingenting är nytt under solen”. Det ”nya” förlorar snart sin första fascination.
Människans blindhet består i att hon inte ser det verkligt avgörande.
De som tar emot honom lever redan i ”den sista tiden”.
De får steg för steg del av Ordets fullhet, av ”nåd och åter nåd”.
”Detta är den sista tiden.”
pater Ingmar Svanteson
