Foto: Två unga kvinnor bär skyltar med texten "Min kropp, mitt val" och "Inte alla män, men alla kvinnor" under en feministisk demonstration för lika rättigheter mot "patriarkatets dominans" på Internationella kvinnodagen, Nantes, Frankrike, 8 mars 2025. (Foto av MAYLIS ROLLAND/Hans Lucas/AFP via Getty Images.)

Problemet med kampen mellan könen, enligt det gamla skämtet, är att ingen av sidorna någonsin kan vinna eftersom så många av oss fraterniserar med fienden. Det är en lättsam och minnesvärd anspelning på det otvivelaktiga faktum att även om det alltid kommer att finnas meningsskiljaktigheter och skillnader mellan män och kvinnor, så behöver vi i grund och botten varandra, och det finns något unikt och oumbärligt med banden mellan oss.

Och ändå har det på senare tid förekommit en hel del kommentarer om mäns och kvinnors växande misslyckande med att komma samman för att skapa relationer. En del analytiker skyller detta på den politiska polariseringen mellan könen, eftersom data om politisk tillhörighet tycks visa att yngre män i allt högre grad föredrar högerpartier – särskilt den så kallade nya högern, med dess fokus på nationell identitet och motstånd mot "woke"-politik – medan yngre kvinnor rör sig åt vänster.

I det amerikanska valet fick Donald Trump till exempel 56 procent av de manliga väljarna under 30 år, men bara 40 procent av kvinnorna i den åldersgruppen.

Samtidigt är medierna fulla av anekdotiska rapporter om "slutet på dejtandet" – som påstås ha ersatts av onlinechattar – och en brant nedgång i det verkliga umgänget. Nattklubbar stänger tydligen i snabb takt. En undersökning som jag såg nyligen visade att långt över hälften av de unga männen aldrig hade bjudit ut en kvinna personligen, och många av dessa män var tydligen oroliga för att ett sådant beteende skulle anses vara olämpligt. Ett betydande antal unga kvinnor håller tydligen med om att det är onödigt och konstigt att bli kontaktad på en offentlig plats, även på ett vänligt och icke-hotfullt sätt i dejtingappens tidsålder – förmodligen är den korrekta etiketten att fresta en "match" på Tinder eller ett annat forum.

Jag erkänner att det här inte alls är min värld. Jag är medelålders. Min fru och jag har varit ett par sedan Tony Blair var premiärminister, och jag har aldrig använt en dejtingapp. Ändå verkar det mycket uppenbart sant att många olika aspekter av det samtida livet gör det mycket svårt för män och kvinnor att träffas och lära känna varandra, att gifta sig och att få barn. Samtidigt har boendekostnader och ekonomisk stagnation under de senaste två decennierna lagt stora hinder i vägen för ett par som vill uppnå en gång normala milstolpar som att köpa ett hem tillsammans.

Men det finns också kulturella aspekter på dessa problem. Borttynandet av kristen lydnad och kriget mot den gamla sexualmoralen har gjort män och kvinnor förvirrade och olyckliga över hur man integrerar sex, kärlek, äktenskap och familj på rätt sätt. I synnerhet abort träffar hjärtat av lycka mellan könen eftersom det så ofta får kvinnor att känna sig olyckliga, isolerade och utnyttjade, och dess tillgänglighet får män att tro att de inte har något ansvar för de kvinnor som de har relationer med.

Orden "MEN ARE TRASH"  (= ”Män är skräp”. Övers. anm. ) är skrivna i rött på en kvinnas rygg under en demonstration för att markera Internationella kvinnodagen i Lyon, Frankrike, 8 mars 2025 (Foto: MATTHIEU DELATY/Hans Lucas/AFP via Getty Images)

Samtidigt väcker kvinnors växande framgångar på arbetsplatsen, särskilt inom olika yrken, ett frågetecken – ur ett sekulärt perspektiv – om hela syftet med män, som håller på att förlora sin traditionella roll som försörjare och börjar undra vad deras syfte kan vara.

Med pojkar som hamnar på efterkälken i utbildningssystemen och arbetsplatser som i allt högre grad är inriktade på typiskt kvinnliga styrkor, undrar vissa kvinnor varför de ska ingå långsiktiga relationer med män över huvud taget, om de kan försörja sig själva och till och med skaffa barn "på egen hand" med hjälp av artificiell reproduktionsteknik.

Legaliseringen av samkönade äktenskap och acceptansen av genusteorin har urholkat vår förståelse av betydelsen av mödrarnas och fädernas roller. Pornografi skapar ytterligare ett lager av illusioner, främlingskap och missnöje i relationer mellan män och kvinnor, där män som förlorar på den moderna scenen drar sig tillbaka till fruktlösa privata fantasier som ytterligare urholkar deras känsla av värde och status.

Visst, allt detta låter lite domedagsbetonat och pessimistiskt. Men även om jag överdriver problemets omfattning så är det illa där ute – och den moderna irreligiösa världen har inget svar. Den kan inte ge en klar förklaring till varför pornografi är felaktigt. Den kan inte acceptera tomheten i frihetens retorik, eller de fruktansvärda konsekvenserna av abort för både kvinnor och män. Den kan inte ens acceptera sanningen att mammor och pappor är oersättliga inom familjens ram.

Endast kristen tro kan utgöra grunden för ett fredsfördrag mellan könen och ett hållbart sätt att leva tillsammans. Endast kristendomen har en sammanhängande, meningsfull och sanningsenlig redogörelse för sex och äktenskap, och för vikten av bandet mellan man och kvinna som går långt utöver en enbart funktionell syn på mannen som försörjare.

Vi kommer aldrig att nå fullkomlighet på den här sidan av evigheten, men i en tid av social splittring och ledsamhet kan det finnas ett stort evangeliskt värde i det kristna idealet om ett harmoniskt familjeliv, som visar hur båda könen kan blomstra tillsammans med varandra.

Niall Gooch

Den här artikeln finns i aprilnumret 2025 av Catholic Herald. För att prenumerera på vår tankeväckande tidskrift och få oberoende, högkalibrig och motkulturell katolsk journalistik levererad till din dörr var som helst i världen, klicka HÄR.

Till svenska, april 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.thecatholicherald.com

Direktlänk till inlägget klicka här