predikan

Kära bröder och systrar, ”Så blev han en stötesten för dem”, hör vi i evangeliet idag. Varför blev uppfattningen om Jesus både positiv och negativ? De som var med i synagogan och lyssnade på honom erkände att han talade klokt, annorlunda kanske, mot vad de var vana att höra. Ändå tvekade de. Är vi för eller emot? Fanns det något samband mellan hans sätt att tala och de gärningar han blivit känd för? Han hade ju botat sjuka. Om han talade väl och övertygande, måste man då inte ta till sig och fråga sig själv vad man vill göra i livet? En mästare har ju efterföljare.

Kära bröder och systrar, Gud håller ut sin hand till oss. Han gör det när vi faller i synd. Tar vi Hans hand kan vi resa oss upp och gå vidare i livet. Tar vi inte Hans hand ligger vi kvar i gropen i marken och dör. I evangeliet idag går Jesus in i ett hem där det låg en ung flicka på en säng och som man trodde var död. Utanför hemmet samlades folk som grät högt. Det var ju synagogföreståndarens dotter och alla kände familjen. Folket såg i Jesus en profet och en andlig mästare som man hade respekt för. Hans tid var dyrbar. När ryktet spred sig att dottern var död, tyckte man att det var respektlöst att be mästaren om hjälp. Föräldrarna började själva tveka. Hade folket rätt? Skulle de tacka Jesus och be honom gå vidare?