augusti 2024

Efter att ha förkunnat korsets kraft ber Paulus de kristna i Korinth att tän­­ka efter. ”Tänk på när ni blev kallade”. När de kallades var det inte många som hör­de till de starka, förnäma och visa. Han utesluter inte att några gjorde det, men de flesta tycks ha varit svaga, ringaktade och förbisedda. Sannolikt en högst blandad ska­ra med många från samhället utkanter.

Redan i början av sitt första brev till Korinthierna ta­lar Pau­lus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron, korset och dess kraft. Det som var en stötesten för judarna och en dår­skap för hedning­arna, var Guds kraft och Guds vishet för dem som räddas. Skrifterna hade talat om visheten som en väg att närma sig Gud. Den nådde långt, men inte ända fram.

Johannes Döparens martyrium uppfattas lätt som obehagligt och pin­samt. Hero­dias har inte glömt vad Johannes sagt om hennes otillåtna äkten­skap med Herodes. Hans feghet gör honom till hennes medbrottsling. Hämndlystnad styr hennes handlande. Elia förföljdes av drottning Isebel. Profeten Jeremia klagar, men är gjord till ”en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot dess präster och mot folket i allmänhet”.