Kortpredikan 28 augusti 2024, S. Augustinus, biskop och kyrkolärare

2 Thess 3: 6-10, 16-18; Ps 128: 1-2, 4-5; Matt 23: 27-32

Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” befriar från ar­be­tets möda.

Samtidigt är arbete något mer än möda. Redan att Her­ren söker arbe­tare i sin vin­gård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klost­­­­rets liv och höjer därmed arbetets status. I klostret skall allt för­här­liga Gud, också arbetet.

Augustinus för­ak­tade sitt eget livs obeslutsamhet och oansvarig­het. Men det avgöran­de fat­tades.

Han gråter över sitt elände. Det är då han hör en barnröst ropa: ”Tag och läs! Tag och läs!” Han tar det som ett rop från Gud och slår upp bibeln och ser sitt hittillsvarande liv beskrivet: ”otukt, or­gier och festan­de”, följt av den avgörande maningen: ”Ikläd er herren Jesus Kris­tus”.

Det var Guds ord som avgjorde och fullbordade Augustinus om­vändel­se. Det ordet kan bara tas emot i tro.

Augustinus ställer hela sin genialitet i Guds och kyr­kans tjänst. I ljuset av den tro han fått. ”Jag tror för att förstå.”

Människan måste ta steget, bryta med det destruktiva, men det av­gör­ande är tron på det Ord som kallar.

Augustinus beskriver det: ”Du var hos mig, men jag var inte hos dig. Jag drogs bort från dig av allt det sköna som inte hade fun­nits om det inte funnits i dig. Du kallade mig, du ropade, och ge­nombröt min dövhet, du strå­la­de, du skim­rade och sking­­ra­de min blindhet; din väldoft spred du, jag andades in, och suc­kar nu efter dig; jag fick sma­ka din godhet, nu hungrar och törstar jag; du rör­de vid mig, och jag upptändes till din frid. ”

pater Ingmar Svanteson