predikan

Kortpredikan 18 februari 2025

Berättelsen om Noa finns fortfarande i vår kulturs kollektiva minne. Efter berättelsen om syndafallet och det första brodermordet beskrivs hur människor­na sjunker allt djupare i ondska. Deras hjärtan beskrivs som onda. I hjärtat avgörs människans öde. Gud beskrivs på ett alltigenom mänskligt sätt. Inte för att dra ner ho­nom på ett mänskligt plan, men för att tala ett språk som människan förstår.

Kortpredikan 17 februari 2025

När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafalls­berättelse. Det är inte historia i vanlig mening. Berättelsen beskriver vad som på­går hela tiden. Människan kän­ner igen sig. Kains onda planer syns i hans mörka blick, medan den som har gott i sinnen ser frimodigt upp. Vi påminns om att syn­den är något främman­de för människan. Synden ”lurar vid dör­ren” men människan bör ”råda över den”.

Predikan 6 söndagen under året 2025

Kära medkristna, Herren är ”med på de rättfärdigas väg”, säger psalmisten idag, men ”de gudlösas väg leder till intet”. Det är livet som ett korthus som faller ihop vid minsta stöt. Den rättfärdiges väg talar Jesus om i sin predikan inför folket på berget: ”Saliga är ni som nu är fattiga, saliga ni som nu gråter, saliga ni när man för mitt namns skull hatar er och stöter bort er” (Luk 6:22).

Predikan 6 söndagen under året 2025

Personlig ovänskap om politik går helt emot Jesus budskap. Kära systrar och bröder i Kristus, Vi hörde just evangelisten Lukas återge Jesus första stora tal, hans predikan på slätten, det som hos Matteus kallas Bergspredikan. Jesus har med stor sannolikhet upprepat detta tal på flera ställen eftersom det innehåller en mycket central sanning som han med det Nya förbundet uppenbarar: att vara ”salig” – på evangeliets originalspråk, grekiska, ”makários” och latin ”beatus” – dvs fullt välsignad, helt helgad åt Gud, är inte så mycket ett inomvärldsligt tillstånd av lycka som ett eskatologiskt, dvs förverkligat först bortom detta, i himlen.

Kortpredikan 15 februari 2025, S. Sigfrid av Växjö, biskop

Syndafallsberättelsen om det förlorade paradiset är ingen saga. Den som med uppriktigt hjärta läser be­rättelsen i ljuset av kyrkans tro kän­ner igen sina villkor på jorden. Hon känner igen sin längtan ef­ter det para-dis som gått förlorat och det som hindrar henne att nå det. Människan vill vara sin egen herre, men kastas tillba­ka på sig själv och sina begränsade möjligheter, vilket slutar i den ”jord” var­ifrån hon kom-mit. I smärta får kvinnan föda sina barn. Med vedermöda får mannen skaffa mat.

Kortpredikan 14 februari 2025, Kyrillos, munk, och Methodios, biskop, Europas skyddspatroner

Under 800-talet missionerade Ansgar i Danmark och Sverige. Ungefär samtidigt mis­sionerade de två bröderna Kyrillos och Methodios i Bulga­rien, Mä­h­ren och Kroatien. De ska­pade ett slaviskt skriftspråk och en slavisk liturgi. Bröder­na firade li­tur­gin på folkspråket och västliga biskopar op­po­nera­de. Bröder­na vände sig till Rom och påven avgjor­de saken genom att lägga deras liturgi på altaret. Han be­kräftade enheten i mångfalden.

Kortpredikan 13 februari 2025

Man och hustru ”skall bli ett kött”. Den salige påven Johannes Paulus II kallar denna förening mellan man och hustru ”ett ursprungligt sakrament”. Genom den per­sonliga intimiteten har de del i den heliga Treenighetens inre enhet, där Fadern och Sonen ömsesidigt ger sig åt varandra genom Anden.

Kortpredikan 12 februari 2025

Människan har sitt liv direkt från Gud, som blå­ser liv, sin livsande, in i henne. Hon lever från början i harmoni med Gud, med sig själv och med natu­ren. Bibeln kallar det ”paradiset” eller ”Edens lustgård”. Teo­login kallar det ett tillstånd av ”helighet och ursprunglig rättfärdig­het”.

Kortpredikan 10 februari 2025, S. Scholastica, jungfru

Vad talade de om, Benedictus och Scholastica, när bro­dern hade kom­mit över sin chock över systerns bön om åskväder för att hin­d­ra honom att gå hem till sitt kloster? Gregorius berättar att de ”hela natten igenom kunde dela sina er­fa­renheter av det andliga livet och styrka varandra”. Hela natten? Deras ”erfarenheter” var genomsyrade och präglade av den heliga Skrift. Be­nedictus hade ju anbefallt ”andlig läsning” (lec­tio divina). De såg livet i Skrif­tens ljus och Skriften fullborda­des i deras liv.