predikan

Ängeln Gabriel har berättat för Maria att ock­så hennes släkting Elisabet väntar barn trots sin höga ålder. Nu söker Maria upp Elisa­bet. På lätta fötter skyn­dar hon upp i Juda bergsbygd. Redan Höga Visan har förutsagt detta. Brudgummen söker sin brud och liknas vid en gasell som kommer ”spring­ande över bergen”.

Marias svar på ängelns budskap är historiens mänskliga nyckelreplik. Den helige Bernhard ”stannar upp” hela historien i ögonblicket mellan ängelns bud­­­­skap och Marias svar. Han säger att hela världen faller på knä och väntar: ”Skynda dig, jung­fru, att svara. Ett ord från dig, och de olyckliga tröstas, de fångna fri­köps, de fördömda frias, alla Adams barn, hela ditt släk­te blir räddat. Ge nu ditt svar till ängeln och genom ängeln till Gud.”

Manoachs ofruktsamma hustru får löfte om en son. Denne skall räd­da folket ur fiendens hand. Hans namn, Simson, är besläktat med det hebreiska ordet för ”sol”. Gud har inte övergett sitt folk. Fol­ket får nytt hopp. Sakarias och hans hustru Elisabet, som också var barnlösa, får även de löfte om en son. Han skall bli stor inför Herren och många kommer att glädja sig över hans födel­se.

Profeten Jeremia var samtida med kung Sidkia, den siste ättlingen av Davids stam. Sidkias namn be­tyder: ”Jahve är min rättfärdighet”, men kungen levde inte upp till sitt namn. I stället var han svag och eftergiven. Profeten utlovar en rättfärdig avkomling till David som skall mot­svara nam­net. ”Detta skall vara det namn han skall få: Herren vår rättfärdig­het”.

Under de sju sista dagarna fram till jul låter kyrkan oss höra allt vad evan­ge­listerna berättar om tiden före Jesu födelse. Idag och i morgon ur Mat­teus. Resten av veckan ur Lu­kas. Matteus släkttavla vän­der sig till en judisk läsekrets. Han börjar med Ab­ra­ham, som var trons fader för det utvalda fol­ket. Han var väl­­sig­nad, för att välsig­nel­sen sedan skulle nå alla folk.

”Vad har du för fullmakt att göra detta?” Jesus får den frågan efter att ha rensat templet. De som ifrågasatte Jesu fullmakt, avvi­sa­de också Jo­hannes Dö­paren. De två hänvisar till och bekräftar varandra. Den som avvi­sar lagens krav, gör sig blind för nåden. Därför lämnar Jesus deras fråga obe­svarad. Ett svar ha­de bara befäst otron hos dem som ställde frågan.

Det finns många likheter mellan profeten Elia och Johan-nes av Korset.  Elia framträdde som den glödande profe-ten. Han utförde våldsamma handlingar och ”togs upp i himlen i en vagn dragen av eld­hästar”. Johannes kunde knappast tala om Gud utan att gripas av extas. Han för­manade sina felande medbröder och fick många fiender. Elia fick fly undan de mäktiga och Johan-nes sattes i fängelse av sina egna bröder.

”Då skall frid tillflyta dig som en ström.” Vilken bild! Friden rinner till som en ström och blir se­dan, enligt Jesu löfte, en källa i hjärtats innersta. Den heliga Lucia måste ha kommit hemligheten på spåren. Enligt legenden hade hon avgivit kyskhets- och trohetslöfte till Kristus. Det kostade henne livet, när hennes familj försökte gifta bort henne och den tilltänkte brudgummen kände sig kränkt.

Har någon uttalat trösterikare ord än profeten Jesa­ja? Först för det bortförda och betryckta folket i Babylon. ”Frukta inte du Is­raels lilla hop.” Men sedan också för alla i det Nya förbundet som är på väg att för­lora hoppet. ”De betryckta och fattiga som förgäves söker efter vatten”, de får höra att Herren själv skall bönhöra dem.

”Trösta, trösta mitt folk…”. Så lyder uppmaningen för de uppgivna judarna i den babylo­nis­ka fångenskapen. 70 år hade gått och misströstan var djup. Den andra delen av Jesajaboken, kap 40-55, har kallats ”Trös­tens bok”. Folket får höra att de skall få återvända och bygga upp Jerusa­lem på nytt.