predikan

”Herre, vem får vara i din boning?” En kort och viktig fråga. Vem? En uppfordrande och självrannsakande fråga. Frågan understryks i dag genom upprepandet i Psaltarpsalmens omkväde.  Vem? Och svaret? Svaret kommer i dagens Bibelläsningar.  I dag hörde vi om bud, regler, stadgar och föreskrifter som skall uppfyllas. ”Du skall det och det…” eller ”Du skall inte det och det!” Enligt den judiska tron är inte de tio budorden fristående bud, utan de ingår i en samling av 613 olika bud, så kallade mitzvot och sammanfattar alla buden i tio kategorier. Den judiska tio-kategoriseringen skiljer sig delvis från den katolska. Av dessa 613 mitzvot är 248 positiva, ”du skall”, och de resterande 365 mitzvot är negativa, ”du skall inte”. Plikt!  För oss, nutidens människor, låter det mycket juridiskt och formellt och kanske inte särskilt övertygande. Jobbigt, tröttsamt, krävande. Vi vill gärna ha det lite smidigt i våra liv, och bestämma allt själva. Människor skyr ofta plikter. ”Ni skall följa dem och lyda dem…” Men varför? 

En gång för inte så länge sedan gick jag förbi en parkerad bil i stan. I bilen märkte jag något som förvånade mig. Konstigt! Genom fönsterrutan syntes två religiösa föremål. Över ratten hängde en rosenkrans med Herrens Jesu Kristi kors. Och under rosenkransen, på kontrollpanelen, stod en liten fastmonterad staty. Denna staty avbildade… Buddha! Du må tro jag blev förvånad! Rosenkransen med Kristi Kors och Buddhastatyn: en konstig och inkonsekvent uppsättning. Idag hörde vi Josua säga några viktiga ord, när han håller sitt utmanande tal till folket i Shekem. Shekem var kulthelgedom för landets avgudar, och just här i Shekem byggde Abraham det första altaret åt den levande Guden, vid samma träd där nu Josua står. (1- Mos 12:6, Jos 24:25-26) ”Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoréerna, vilkas land ni bor i.”  Nyckelordet bland dessa ord, är det lilla ordet: ”Välj!” Antingen – eller.